Hur skulle du beskriva den politiska situationen i Argentina efter Mileis seger i presidentvalet i slutet av förra året?
– Politiken i Argentina har under lång tid varit en tragedi, men nu har tragedin gått över alla gränser. 1976 störtades Isabel Perón av en militärjunta ledd av general Jorge Videla, men militärens makt försvagades efter nederlaget i Falklandskriget 1982. Några år senare störtades diktaturen och fria val genomfördes igen. Men inflationen steg och var snart uppe i över 1 000 procent. President Raúl Alfonsín fick lämna makten. Ny president blev Carlos Menem som snart slog in på en nyliberal politik och började privatisera offentlig verksamhet. Allt skulle säljas ut. Nästa president blev Fernando da la Rúa, men ekonomin kollapsade och bankerna gick i konkurs. Massor med människor förlorade sina besparingar. Presidenten fick hastigt fly landet. Sedan kom president Nestor Kirchner och efter honom övertogs makten av hans hustru Cristina Fernández de Kirchner. Det var en period med något mer stabilitet, men det superrika paret anklagades för korruption. Därefter kom högerpresidenten Mauricio Macri och peronisten Alberto Fernández. Åter igen steg inflationen, denna gång till 150 procent. Som kronan på verket har nu Javier Milei blivit president. Han är anarkokapitalist, klimatförnekare, motståndare till samkönade äktenskap och abortmotståndare. Han påstår sig vilja utplåna staten, men det stämmer inte helt. Han använder gärna polis och även militär för att slå ner de som protesterar, däribland många fackliga företrädare.
Berätta om Javier Mileis bakgrund?
– Han är en osannolik person. Han har varit programledare i ett radioprogram som gav stort utrymme åt högerlibertarianska ekonomer. Han är totalt hämningslös, han har kallat journalister för åsnor och idiotförklarat påven. Han har utsett sin syster Karina Milei till stabchef och Victoria Villarruel, till vice president. Hon leder det högerextrema partiet ”Friheten går framåt” (La Libertad Avanza) och har bagatelliserat övergreppen under Argentinas tidigare militärdiktatur. Mileis använder en grov retorik. Hans centrala slagord under valrörelsen var ”Länge leve friheten, för helvete!” (Viva la libertad, carajo!).
Du var nyligen i fem veckor i Córdoba, Argentinas näst största stad. Det är ett av Mileis starkaste fästen. Hur kan det komma sig, tror du?
– Córdoba har alltid varit en oppositionell stad. Det viktiga för många är att gå emot den dominerande kulturella uppfattningen i Buenos Aires. Tidigare har syndikalister varit starka i Córdoba, nu är de anhängare till Milei. Det avgörande är egentligen inte vänster eller höger, utan att vara motståndare till det som man uppfattar som eliten. En annan förklaring är att Milei har likheter med Trump och Bolsonaro, de har inte stöd från de liberala intellektuella, men från delar av arbetarklassen. Många fattiga i Córdoba röstade på Milei. De misstrodde de traditionella politikerna och ville se något nytt.
Vad kommer Mileis styre att innebära? Vad är du mest oroad över?
– Ha, ha. Ska man vara lite cynisk finns skäl att frukta att cirkusen fortsätter. Sedan ska man komma ihåg att Milei inte har ensam majoritet i parlamentet. Det kan förhindra att några av hans mest vansinniga förslag går igenom. Det människor är mest rädda för är att ekonomin ska kollapsa igen, att lönerna inte längre ska vara värda något och att människors besparingar ska gå upp i rök.
Text: Mats Wingborg
Foto: Wikimedia.
