Camila Salazar Atías är en av Sveriges ledande specialister på gängkriminalitet. Hon säger att hon redan på ett tidigt stadium anade vad som höll på att hända i Stockholmsregionen och är inte förvånad över det ökade gängvåldet.
Under de senaste 19 åren har Camila Salazar Atías varit anställd av Fryshuset. Där har hon haft olika roller och startat upp flera verksamheter, bland annat har hon arbetat med ett projekt som samlat olika krafter mot det dödliga våldet och med stöd till dem som hoppat av kriminella gäng och extrema miljöer. Idag har hon en mer övergripande strategisk roll.
Hennes kunskaper om gängkriminella miljöer grundlades långt tidigare. Hon är utbildad i kriminologi och har studerat i New York. Där följde hon Latin Kings under tre år, ett gäng där många medlemmar bland annat försörjde sig på droghandel. Hennes arbete var av etnografisk karaktär och hon följde gänget på nära håll och fick delta på olika möten.
– Det som överraskade mig var att kvinnorna hade en starkare ställning än vad många tror. De kände att de fick möjlighet att ta makt över sina liv och sluta vara offer där. Genom att vara med i gängen gick de från att vara osynliga till synliga. De fick bekräftelser och sammanhang av andra som befann sig i en likartad situation. Andra vägar i samhället var ofta stängda för dem.
En annan sak som blev tydlig genom studien var de nära banden mellan fattigdom, våld i hemmet och våldsanvändandet i gänget. Camila Salazar Atías säger att många av gängets medlemmar kämpade för att överleva, där gänget blev ett trygghetsnät.
– Inte ens ledarna högst upp i gänget levde flott. För vanliga gängmedlemmar handlade det om ytterst konkreta saker, som att fixa pengar för att kunna köpa blöjor och välling till barnen. Dessutom satt flera av gängets ledare i fängelser och gängen styrdes delvis därifrån.
Kunskaperna om hur gängen fungerar och rekryterar nya medlemmar har Camila Salazar Atías haft en ovärderlig nytta av i sitt arbete på Fryshuset. Det som hon framför allt saknar i debatten är de strukturella perspektiven, ett fokus på vad i samhället som främjar framväxten av kriminella gäng. Idag är diskussionen, menar hon, väldigt individfixerad.
– Det hjälper inte hur många våldsbenägna gängmedlemmar som vi får bort från gatan om många unga människor saknar framtidstro och inte ser några vägar till ett drägligt liv. Det behövs större satsningar på det främjande och förebyggande arbetet. För att bryta utvecklingen är det många saker som vi måste komma åt. Det handlar sammanhang, känna sig som en resurs, erbjuda en framtid genom skola, arbete och meningsfull fritid.
Sedan finns inte alltid en motsättning mellan de strukturella åtgärderna och de akuta. Camila Salazar Atías håller med om att det exempelvis behövs fler poliser på gator och torg, men hon tycker inte att alla akuta insatser varit lyckade. Exempelvis är hon skeptisk till att den så kallade straffrabatten för unga kriminella har tagits bort.
– Konsekvensen blir att gängen försöker rekrytera ännu yngre våldsverkare som slipper långa straff. Den förflyttningen varnade vi för när vi svarade på remissen, det är sorgligt att se utvecklingen.
Över lag tycker Camila Salazar Atías att det finns en klyfta mellan den politiska debatten och det som forskningen pekar på.
– Åter igen, det behövs större satsningar på det främjande och förebyggande arbetet. Nu handlar det ganska ensidigt om att visa politisk handlingskraft.
Camila Salazar Atías nämner specifikt de negativa effekterna av att över 15 procent av dem som lämnar grundskolan utestängs från gymnasieskolan. Det handlar om elever som går ut utan fullständiga betyg och som därför inte ens har rätt att söka till gymnasiet.
– Vad finns för alternativ för dem? Vi måste värna skolans kompensatoriska uppdrag. För att klara det behövs både satsningar på undervisning och fler socialpedagoger och skolhälsoteam som kan stötta elever som har svåra familjeförhållanden, det kan handla om att föräldrarna lider av psykisk ohälsa eller att mamman blir slagen.
– Och vi får inte glömma flickorna. Ju tidigare destruktiva beteenden bryts, desto bättre är möjligheterna att lyckas.
Hon menar att den psykiska ohälsan ofta hamnar under radarn. Vi lever i en period av stora samhällskriser som påverkar ungas välbefinnande.
– Skolan och socialtjänsten måste snappa upp signaler som visar när något inte står rätt till. Det kan handla om obehandlade tidiga trauman, outredda NPF-diagnoser, våld i nära relationer eller alkohol- och drogmissbruk i familjer.
En annan sak som Camila Salazar Atías efterlyser är satsningar på ungdomsjobb och fler arbetsmarknadsinsatser. Idag är det många som inte ser några möjligheter att få arbete som därför sugs in i kriminella gäng för att snabbt få tillgång till pengar.
– Tänk så oerhört mycket bättre det hade varit om de kunde tjäna pengar genom ett arbete och bli en del av samhället. Känna stolthet och få en rad på CV:t något inte gängen kan konkurrera med. För det behöver vi trygga arbetsgivare bland annat genom fler coacher och jobblotsar som kan stötta både arbetstagare och arbetsgivare samt att våga anställa utanför sina nätverk.
En grupp som har särskilt svårt att få en anställning är de som hamnat i belastningsregistret efter att ha begått tidigare brott. En prick i registret även efter ett förhållandevis lindrigt brott gör att många vägar blir stängda.
– Arbetsmarknaden är tuff redan från början, för dessa ungdomar blir det ännu svårare. Även om det inte är sant är det flera som upplever att fortsatt kriminalitet och gängtillhörighet är enda dörren som står öppen.
Ett stort samhälleligt misslyckande, säger Camila Salazar Atías, är att så många återfaller i kriminalitet efter att ha fått fängelsestraff eller efter att ha varit tvångsplacerade på SiS-hem.
– När det gäller SiS-hemmen är det ungefär nio av tio som återfaller i brott. Det behövs mycket mer satsningar i övergången från straff och vård till att komma ut i samhället. Det handlar om frivård, men också om helt andra saker. Flera släpps ut med stora ekonomiska skulder, en del har aldrig besökt en bank och saknar jobb och bostad. Men också positiva sammanhang. Det blir ett nästan omöjligt utgångsläge.
Även andra delar av samhällsstrukturen är avgörande för att skapa ett alternativ till gängtillhörigheten. Hit hör, påpekar Camila Salazar Atías, ett starkt civilsamhälle och understryker att det är enormt viktigt för barn som har problematiska relationer till föräldrarna att ha andra positiva vuxenkontakter.
– Det kan ske genom föreningslivet, genom bra ledare som kan fungera som förebilder och som bryr sig om och tar sig tid att lyssna på ungdomarna. Det handlar också om att samhälle ska kunna erbjuda ungdomarna en meningsfull fritid, att de inte ska behöva sitta i ett tomt hem efter skolan.
Camila Salazar Atías lista på önskvärda politiska reformer är sammanfattningsvis väldigt lång och innefattar många saker – skolan, skolhälsovård, ungdomsjobb, övergång från vård och straff till ett värdigt liv med mera. Men blir inte allt detta väldigt dyrt?
– Att tänka så är en tankevurpa, svarar Camila Salazar Atías och säger att kostnaderna för när samhället misslyckas är enorma. För flera år sedan kom en uträkning som visade att en ung person som hamnar i gängkriminalitet kostar samhälle 85 miljoner kronor. Det handlar bland annat om dyr vård och kostsamma insatser, men också om effekter av kriminaliteten.
Camila Salazar Atías avslutar med en retorisk fråga:
– Varför välja strategier som är extremt dyra, forskningen ger stöd för att ett tidigt förebyggande och främjande arbete skulle vara både billigare och mer effektivt. Då skulle färre sugas in i gängkriminalitet.
Text & foto: Mats Wingborg
