Det var Sekos kongress 2022 som tillsatte organisationsutredningen. Arbetsgruppen som genomfört utredningen har bestått av 13 förtroendevalda från olika branscher (några av ledamöterna har inte varit med från början). Därefter har utredningen gått ut på remiss inom organisationen. Nu har också förbundsstyrelsen presenterat det förslag som ska behandlas av kongressen.
Om kongressen antar de föreslagna förändringarna kommer det att innebära stora förändringar för Seko Stockholm, som ger ut den här tidningen. En konsekvens blir förmodligen att tidningen Första Linjen läggs ner.
Idag har Seko nio regioner. De varierar i storlek och verksamhet. En av de regioner som har mest omfattande egen verksamhet är den i Stockholm. Regionerna styrs av representantskap och styrelser. Antal mandat i respektive regions representantskap avgörs av medlemsantalet i klubbarna. Varje klubb har ett grundmandat. Regionerna beslutar själva om hur stora styrelserna ska vara, men det minsta antalet ledamöter är fem.
Regionerna utgör en del av Sekos centrala verksamhet. Förbundet ansvarar för bokföring och bokslut. Flera regioner har samtidigt byggt upp ett eget kapital. Regionerna kan också fatta egna beslut om vilken verksamhet de ska driva. Seko Stockholm har exempelvis en egen verksamhetsplan som fastställs på årsmötet. Regionerna är också egna juridiska personer, vilket just innebär att de själva har kontroll över ekonomin.
Inom Seko finns även branschorganisationer. Klubbar från branscherna, förutom Seko Sjöfolk, ingår i regionorganisationerna. Därutöver finns klubbar som inte ingår i någon branschorganisation men som ingår i regionerna. Denna möjlighet för klubbar att stå utanför en branschorganisation vill styrelsen och utredningen ta bort.
Läs mer:
Ett starkt Seko – viktigare än någonsin
Sekos styrelse föreslår i likhet med organisationsutredning att regionernas ställning som egna juridiska personer ska tas bort. Regionerna upphör också att vara en del av linjeorganisationen. Regionerna ska istället bli en tydligare en del av förbundets centrala arbete. De ska enligt utredningen bli ”förbundets förlängda arm”. Detta innebär också en ny form av styrning. Utredningen konstaterar: ”i praktiken (kommer)… alla beslut som regionen ska verkställa att fattas i en annan del av linjeorganisationen”. Eller uttryckt på annat sätt, regionerna kommer inte längre att ha samma mandat att initiera egen verksamhet.
Sekos styrelse och utredningen föreslår vidare att regionernas representantskap med företrädare för klubbarna läggs ner. Istället ska branschorganisationerna utse en regionkommitté. Regionkommittén ska i sin tur utse en regionstyrelse. Inom sig ska den utse en ordförande. Arbetsordningen för både styrelsen och kommittén ska beslutas av förbundsstyrelsen i samråd med regionkommittéerna.
Regionernas ansvarsområden blir med andra ord betydligt färre än idag. Uppgifterna ska smalnas av och renodlas. Enligt styrelsen och utredningen ska de koncentreras till studier, fackligt-politiskt arbete och tvärfackliga aktiviteter. Av den verksamhet som Seko Stockholm och flera andra regioner driver idag försvinner därmed stödet till klubbar, egen utåtriktad information, rekrytering till fackliga utbildningar, egna initierade kampanjer, opinionsbildning gentemot politiker på regional nivå samt tidningen Första Linjen.
Utredningen slår fast är att syftet med omläggningen är att ”sätta ännu tydligare fokus och resurser på det förbundsgemensamma arbetet som ska genomföras geografiskt”. Styrelsen uttrycker tankegången på följande sätt: ”Regionernas roll som en del av förbundets verksamhet förtydligas och renodlas ytterligare. När ansvaret att stötta och följa upp klubbar flyttas till branschorganisationerna ska regionerna bedriva förbundsgemensam verksamhet.”
Övriga förslag från styrelsen och utredningen
Idag finns flera parallella linjeorganisationer inom Seko (se fakta nedan). Styrelsen och utredningen föreslår att organisationen ska bestå av en enda linje: klubb-branschorganisation-förbund. Styrelsen och utredningen föreslår att samtliga kongressmandat fördelas på branschorganisationerna som utgör valkretsar och utser ombud.
Läs mer:
Svar på kritiken av organisationsutredningen
I och med att regionerna får en avskalad roll ökar uppgifterna för andra delar av organisationen. Styrelsen och utredningen föreslår att branschorganisationerna får ansvaret för att stötta och följa upp klubbarna, behovsinventering och rekrytering till avtalsutbildningar. I utredningen understryks också att branschorganisationerna måste ta ansvar för uppsökeri till samtliga utbildningar.
Regionklubbarna avvecklas helt. Enligt förslaget ska det finnas företags-/myndighetsklubbar och branschklubbar såväl lokalt som nationellt, men som sagt inte på regional nivå. Klubbar ska även i fortsättningen kunna inrätta klubbsektioner.
Utredningen menar att den rådande branschorganisationen inom Seko är överspelad och föreslår istället ett antal ”möjliga branschorganisationer”. Styrelsens förslag är att följande nio branschorganisationer ska existera senast den 1 juli 2027:
- Spårtrafik.
- Telekom.
- Rättsväsendet.
- Försvar.
- Post.
- Väg och Ban.
- Samhälle och utbildning.
- Energi.
- Sjö och luft.
De ytterligare medlemmar som inte tillhör något avtalsområde skulle ligga direkt under förbundet.
I linje med detta föreslår styrelsen och utredningen att samtliga klubbar ska tillhöra en branschorganisation och att dagens regionklubbar flyttas över till respektive branschorganisation.
Styrelsen föreslår vidare att möjligheten att bilda en förhandlingsorganisation blir kvar, men precis som landsomfattande klubb och region utgör de inte valkrets till förbundets kongress och representantskap. Därigenom upphör förhandlingsorganisationerna att vara en del av linjeorganisationen. På denna punkt skiljer sig förbundsstyrelsens förslag från utredningens. I utredningen föreslås att förhandlingsorganisationerna ombildas till nationella klubbar.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
