Nu kommer hennes diktsamlingar Kallskänken och Vad ska vi göra med varandra ut i en ny samlingsutgåva på Verbal förlag. Grafiska formgivaren Jesper Wangel Weithz har gjort inlagan och omslag. I samlingen finns också fyra nyskrivna dikter. Första Linjen har fått förmånen att publicera en av dem.
Jenny är inte bara poet utan också facklig utredare. För tillfället arbetar hon på Transport, men snart börjar hon på Handels där hon jobbat tidigare.
– Min utgångspunkt har främst varit hur ny teknik påverkar arbetsvillkor och hur den kan användas för att kontrollera anställda. Det kan handla om plocksystem på lager som övervakas digitalt, om kameror i butiken som ständigt är riktade mot de anställda och GPS-funktioner i arbetsfordon som gör att arbetsgivaren vet var du befinner dig.
Jenny konstaterar att denna form av övervakning riktar sig specifikt mot arbetare, medan tjänstemän istället kan övervakas genom sina datorer.
– Den nya tekniken har gjort att ditt arbete kan kontrolleras ner till delar av en sekund.
Fackliga rapporter och poesi är två ganska olika uttrycksformer. Jenny förklarar fördelen med att skriva dikter.
– Det är en tacksam form, med få ord går det att sammanfatta en känsla eller upplevelse. Det är något annat att skriva en roman.
Flera av Jennys dikter illustrerar arbetslivets maktstrukturer, men hon använder också poesin för att beskriva kärlek och relationen mellan människor. Utöver samlingsvolymen kommer hon med en ny diktsamling till hösten där temat just är kärlek och klass.
Jenny har ofta läst sin poesi på arbetarrörelsens olika evenemang, men hon säger att det skett i mindre utsträckning under senare år. Hon säger att hennes jobb som utredare tagit mycket energi, men också att hon lite tröttnade på sin roll som uppläsare.
– Men det kanske blir mer uppläsningar framöver. Jag skriver ofta poesi med tanken att den ska kunna läsas högt.
Text: Mats Wingborg
Foto: Olof Carlsson
