“Arbetarrörelsen kommer att klara även denna kris”

Posted · Add Comment

Karin Åkersten, ordförande för Seko Stockholm, poängterar att coronakrisen påverkat medlemmarna i Seko Stockholm på väldigt olika sätt. En del har förlorat sina jobb medan andra har fått en ökad arbetsbelastning. Även Seko Stockholm har påverkats. Antalet medlemmar har ökat men fackliga möten och kurser har ställts in. Karin är ändå förvissad om att mötena kommer att komma igång igen när coronakrisen är över.

I det här numret av Första Linjen finns intervjuer med klubbföreträdare som berättar om hur coronakrisen har påverkat deras branscher, men också det fackliga arbetet. Vad tänker du när du läser intervjuerna?

– Något väldigt slående är de stora skillnaderna mellan olika branscher. På flera arbetsplatser har många permitterats, varslats och sagts upp. Till hårt drabbade Seko-arbetsplatser i Stockholm hör bland annat Arlanda Express, flygplatserna och färjetrafiken. Sedan finns den exakt motsatta bilden, att arbetsbelastningen har ökat. Sjukskrivningarna har ökat som ett resultat av coronan. Alla som har symptom uppmanas ju att stanna hemma. Det har skapat ett hårt tryck på den personal som arbetar. Belastningen är tuff på pendeltågen, inom kriminalvården, på arbetsförmedlingen och på posten. I vissa fall har arbetsbelastningen också ökat av andra skäl. När människor inte längre vill handla i butiker ökar försäljningen över nätet. Det har skapat ett ökat tryck på posten. Likaså har neddragningen av tågtrafiken lett till att man passar på att genomföra extra mycket järnvägsunderhåll.

Du ger en betydligt mer mångfasetterad bild än den som brukar beskrivas i media. Där nämns bara att belastningen för personalen har ökat inom vården, men det är inte bara inom vården som det är brist på personal.

– Men för den uppmärksamme stod detta klart redan i ett tidigt skede av coronakrisen då plötsligt turtätheten på bussarna drogs ner. Plötsligt fick personal som exempelvis jobbade på pendeltågen svårt att ta sig till jobbet. Sedan är förstås de som jobbar inom vården mer utsatta än andra. Där har belastningen ökat extremt mycket och personalen tvingas att jobba i obekväma skyddsutrustningar. Men det är absolut också sant att många inom Sekos branscher får slita hårt under coronakrisen.

Karin Åkersten, Seko Stockholms ordförande

Till det dystra hör, som du nämner, att många har eller riskerar att förlora sina jobb. Vad blir konsekvenserna?

– Många får det ekonomiskt tufft. Det skapar också en väldig osäkerhet. De som har åkt ut först är de med timanställningar. De blir inte ens varslade. Jobbet bara upphör. I nästa skede har vi sett varsel och uppsägningar även av fast anställd personal. Förhoppningen är givetvis att jobben ska komma tillbaka när coronakrisen som småningom är över. Men inget vet riktigt vad som kommer att hända och det är svårt att överblicka de långsiktiga konsekvenserna. En sak som jag oroar mig för är att en högre arbetslöshet också ska leda till att kraven och förväntningarna på villkoren i arbetslivet sjunker. I debatten finns ständigt röster som säger att det viktiga ändå är att människor får ett jobb och att krav på löner och drägliga villkor inte är lika viktiga. Risken är stor att de åsikterna nu får vind i seglen.

På flera arbetsplatser har många permitterats, varslats och sagts upp. Till de hårt drabbade Seko-arbetsplatser i Stockholm hör bland annat Arlanda Express, de som jobbar på flygplatserna och färjetrafiken. Sedan finns den exakt motsatta bilden, att arbetsbelastningen har ökat. Sjukskrivningarna har ökat som ett resultat av coronan. Alla som har symptom uppmanas ju att stanna hemma. Det har skapat ett hårt tryck på den personal som arbetar.

Karin Åkersten, ordförande Seko Stockholm

Hur har det fackliga arbetet inom Seko Stockholm påverkats av coronakrisen?

– Även här går tendenserna åt olika håll. På kort sikt har medlemsantalet ökat. Många söker sig till facket i kristider. Sedan finns en risk att vi tvärtom tappar medlemmar om arbetslösheten ökar. Ett väldigt stort problem är också att vi tvingats ställa in kurser, fackliga träffar och att vi har skjutit på årsmötet till hösten. Visserligen har en del av detta kunnat ersättas av digitala möten, inte minst styrelsemöten. Men det är ändå inte samma sak. Att fackligt aktiva kan mötas är en del av det fackliga kittet. I juni har också LO-kongress, även den ska ske digitalt. Jag kommer själv att vara ett ombud. I viss mån kommer debatten kunna föras, men det blir inte samma mäktiga känsla som när hundratals ombud samlas. Jag är samtidigt övertygad om att arbetarrörelsen kommer att klara även denna kris.

I Sverige idag råder lite av borgfred och nationell samling. Hur länge tror du att det klimatet kommer att vara? Och när kommer vi att få se mer av politiska motsättningar?

– Oerhört svårt att sia om, men vi kan nog vara säkra på att den nuvarande enigheten, även om man inte är enig i allt, inte kommer att vara för evigt. Det finns ju många frågor som ligger framför oss som kommer att skapa motsättningar. Jag tänker på arbetsrätten och frågan om vilka som ska betala för den ekonomiska krisen. Sedan har hårda ord inget egenvärde. Det som jag kan uppskatta med det politiska klimatet idag är att olika politiska riktningar lyssnar mer på varandra och att vi därmed slipper en del av pajkastningen.

Text: Mats Wingborg
Foto: Quique Olivar/Unsplash