Vi ses i hemmet på en vanlig villagata söder om Stockholm där han bor tillsammans med sin fru och fyra barn. När han inte skriver arbetar han deltid inom vården.
På frågan hur det är att byta karriär mitt i livet säger David att han ännu inte kan leva enbart på böckerna utan att han har skrivandet parallellt med sitt vanliga vårdjobb. Skrivandet började när han var föräldraledig med sin yngsta son, för att ha något utanför bebisbubblan.
– Jag skrev varje dag när han hade sin lunchvila. Från början var målet att bevisa för mig själv att jag kunde göra det utan att ge upp halvvägs, det är nog fortfarande den främsta drivkraften.
Arto, Bodil, Ditte, Assynja griper alla tag om en. Det är lätt att sugas in i Davids berättelser och han har en fantastisk förmåga att göra karaktärerna levade och äkta. Man skrattar, gråter, förfasas och hejar på. David har en unik skrivstil och förmåga att gripa tag om läsaren och hans språk är vackert men lättläst. Det är stundtals mörkt och bedrövligt men otroligt mycket värme och kärlek. Han är nu aktuell med sin tredje bok Allt för Bodil och han har skrivit alla i en rasande fart. Böckerna kallas för Stockholmssviten men är alla fristående från varandra även om en del av karaktärerna återkommer i alla tre böckerna.
Hur har det varit att gå från vanlig anställd till att bli författare?
– En vanlig vecka tillbringar jag ungefär femton timmar med att skriva eller bearbeta text. Efter ett tag blir det en naturlig del av vem man är och vad man gör. Plötsligt kändes det inte längre konstigt eller förljuget att bli presenterad som författare.
Har du alltid velat skriva?
– Absolut, men det var mer som en avlägsen dröm än något jag trodde skulle bli verklighet.
Vad är lockelsen?
– Något förenklat är det två saker. Att få försvinna in i den värld man skapar och förlora sig i berättelsen. Det kräver arbete och disciplin, men när man stundvis blir ett med berättelsen är det magiskt. Och det som sedan följer, att skriva om och redigera textmassan, vilket är mer av ett hantverk, men inte desto mindre roligt och utmanande.
Varför Stockholms skuggsida?
– Stockholms skuggsida är ett typiskt påhitt från förlaget. För egen del tänker jag att jag berättar om personer som känns verkliga, som jag sedan sätter i hopplösa situationer de måste hantera. De personer jag skriver om är sådana jag på olika sätt känner, vanliga människor med ena foten i någon form av utanförskap, som likt de flesta av oss gör sitt bästa för att få livet att gå ihop.
Vad blir din nästa bok?
– Jag har ännu inte landat i det. Det finns några tankar men de måste få växa till sig först. Det enda jag vet är att den ska få tid och att den kommer utspela sig i Stockholm.
Hur hittar du karaktärerna?
– Arto kom till mig en tidig morgon på Swedenborgsgatan inne på Söder, när jag såg en man med typiskt missbruksutseende passera framför mig på gatan. Bredvid honom gick en liten pojke med ryggsäck. Bilden av dem fastnade och redan samma dag visste jag att jag var tvungen att skriva om dem. Den lilla pojken blev istället flickan Bodil, men annars växte min debut Lite död runt ögonen fram ur den ögonblicksbilden.
Text: Jenny Inal, Sekomedlem och tunnelbaneförare
Foto: Joel Nilsson
