Så är det decemberdags, och med december inträffar julen. Oavsett om du firar jul eller inte, så har vi här ett gäng tips på hårda paket. Vi har samlat samhällskritiska reportage, tjocka romaner som räcker över en hel julledighet (om man har någon…) och tunna romaner som du kanske tar dig igenom på en eftermiddag.
Om du inte vill köpa och ge bort så har vi ett bonustips – du vet kanske att på Stockholms bibliotek kan du reservera böcker till det bibliotek du har närmast? Tio kronor kostar det per gång. Fråga personalen om hur du ska göra. Nå, åter till böckerna. God lässtund!
Bomullsängeln
Roman av Susanna Alakoski
Alakoski inleder: ”Mormor arbetade femtio år på textilfabriken. Hon berättade inte om en enda arbetsdag i sitt liv.” Det är ett tydligt avstamp för denna roman, men också en uppmaning och ett ansvar: Någon måste berätta de berättelser som annars sällan hörs. Hilda föds 1905, i bondsläkten av en mor som fått stirrsjukan efter att Hildas far försvunnit till Amerika. Hon växer upp och ”råkar i olycka”, som kvinnor lätt gjorde innan preventivmedlens genomslag. Förskjuten från gården hamnar hon i en annan gemenskap – den bland arbetarna på textilfabriken i hamnstaden Vasa. I den här första boken (det ska bli fyra!) får vi stifta bekantskap med såväl inbördeskriget mellan ”de röda” och ”de vita”, slakt och skördetid, hushållsarbete och fabriksarbete. Det är världskrig, arbetarrörelse och kvinnokamp. Med fortsättningen i de tre följande böckerna kommer du att ha presenterna klara för ett bra tag framöver!
Litet land
Roman av Gaël Faye
Översättning: Maria Björkman
I Burundis huvudstad Bujumbura bor Gabriel med sin franske far, sin rwandiska mor och lillasyster Ana. Med sina vänner hemma på gatan gör han det barn gör mest – drar runt på äventyr. De Pallar mango, badar bland flodhästarna, tjuvröker i en övergiven bil som blivit gängets tillhåll. Han brevväxlar med en fransk flicka och upptäcker böckernas värld. Att vara barn är på det stora taget härligt. Men året är 1993 och den första demokratiskt valda presidenten avsätts i en blodig statskupp, och i både Burundi och grannlandet Rwanda ökar motsättningarna mellan hutuer och tutsier. I Rwanda begår hutu-regeringen folkmord på 800 000 tutsier, och de fruktansvärda händelserna får snart konsekvenser även i Gabriels kvarter. Det här en fin barndomsskildring där nostalgi och längtan tillbaka ligger nära. Men hur länge kan man fortsätta att vara barn när omvärlden trasas sönder?
Solenoid
Roman av Mircea Cărtărescu
Översättning: Inger Johansson
En enkel hemspråkslärare i Bukarest bor ensam i ett stort hus fyllt av mysterier. Han är rädd för sina elever, pratar inte särskilt mycket med sina arbetskamrater och grubblar över vad som hänt med livet om han slagit igenom som författare. Han åker spårvagn, minns sin uppväxt i de fattiga slumkvarteren och gåtorna från barndomen – vad hände egentligen på sjukhuset hans mor tog honom till? Har det funnits en tvillingbror och vad blev det i så fall av honom? … Och vad finns det i den övergivna fabriken som de skolkande eleverna sägs dras till?
Vill du ha en riktigt tjock bok som räcker länge, då ska du spana in denna roman. Gillar du, eller den du vill ge paket till, besynnerliga och drömlika berättelser med drag av surrealism, eller där magiska händelser blandas in i det som annars kallas verkligheten, då är det här definitivt en bok för er.
Testamente
Roman av Nina Wähä
Ojoj, här har vi ett stort persongalleri och många trådar att hålla reda på! Massor av syskon, och de ska samlas ihop där uppe i finska Tornedalen. Inte bara för läsaren, utan även fysiskt, som en råttkung där individerna är sammanbundna genom sina svansar. Inte helt trevligt, kanske rentav otäckt, men nödvändigt. Nu måste de hem och en gång för alla sätta ner foten mot pappa Pentti. Men mot vad? Och vad har de respektive syskonen för drivkrafter? Det här är en kollektivroman, alltså en roman med flera huvudpersoner. Var och en bär sitt bagage som format och avgjort vilka de blivit. Vad vet man egentligen om människorna omkring sig? Sina syskon, sina arbetskamrater, sina vänner. Vad finns där under? Wähäs roman är nominerad till Augustpriset, nu i dagarna får vi veta resultatet. Pris eller ej, det här är en spännande roman väl värd att sträckläsa bort julledigheten med.
Gun. Love
Roman av Jennifer Clement
Översättning: Niclas Hval
En parkering utanför en trailerpark i Florida. Pearl har levt hela sitt 14-åriga liv med sin mamma Margot i deras gamla bil. Den rullar inte längre, har inte rullat sedan Margot kom dit med sitt spädbarn, förrymd från familj och det som varit. De lever sitt liv i bilen, vid sidan av och utanför. Pearl lär känna världen genom sin mammas känsliga själ, hemmasnickrade ordspråk och förmåga att se det vackra snarare än det misärlika. Nog hade det kunnat fortsätta så? Men så kommer världen utanför emellan, in i bilen, in i deras hem och in i dem. Myndigheterna. Männen. Skjutvapnen. Det här är en sorgsen, brutal och poetisk roman.
Kanske ett bokpaket med denna och Clements förra roman, En bön för de stulna, skulle kunna var något? I stället för i Florida utspelar sig En bön för de stulna på landsbygden i Mexiko, bland opiumvallmo och opålitlig polis, och där söta flickor lever under hotet om att stjälas och säljas. Båda romanerna är guldkorn.
Claire, som havets ljus
Roman av Edwidge Danticat
Översättning: Dorothee Sporrong
Varje år tar den haitiske fiskaren Nozias med sig sin dotter Claire till hennes mammas grav. Det är dotterns födelsedag och moderns dödsdag. Den dagen Claire fyller sju fattar Nozias beslutet att han ska lämna bort henne, för att hon ska få möjlighet till en bättre barndom, ett bättre liv. Fisket lönar sig allt sämre och han vill pröva lyckan någon annanstans. När Claire får veta detta försvinner hon. Därefter breder romanen ut sig till en väv av personerna kring Claire och Nozias, om fattiga och rika, våld och förluster, hemligheter och kärlek. Nästan som i en novellsamling blandar sig de olika karaktärerna med varandra, och de visar sig hänga ihop på mer eller mindre väntade sätt. Liksom Nina Wähäs Testamente, kan boken beskrivas som en kollektivroman, där huvudpersonen inte är en enda. Även om flera av karaktärerna framstår som lite endimensionella är den här boken väl värd att läsa både för sitt språk och för den värld som målas upp.
Vem dödade min far
Roman av Édouard Louis
Översättning: Marianne Tufvesson
Boken är liten och tunn, men raderna tunga. Det är en anklagelseakt som klargör konsekvenserna av en viss sorts politik – den politik som gynnar den som redan har det bra men fullständigt struntar i den som står längst ner i hierarkin.
… För när de franska presidenterna Sarkozy, Macron, Chirac och Hollande sänker minimiersättningarna, kallar utslitna och sjukskrivna arbetare för latmaskar. När de sänker skatter för de rikaste och minskar socialbidraget för de fattigaste. När de drar in subventioneringen av läkemedel som trasiga kroppar behöver, eller tillåter lagar som gör det lättare för arbetsgivare att avskeda folk eller tvinga dem till mer övertid – då nöts människor ner, både till kropp och själ. Då börjar människor som inte borde skämmas att skämmas och kröka rygg. Det är detta Frankrike som Louis fångar, och han gör det genom att lyfta sin far som exempel. Han skriver så enkelt – så här ser det ut, så här ska världen begripas. I Frankrike likaväl som i Sverige. Läs den för att bli påmind om att lägga skulden där den hör hemma, och inte minst för att Louis skriver så vackert vasst. Sedan kanske du också känner dig manad att sälla dig till de Gula Västarnas protester … ?
Vi, skuggorna
Reportagebok av Elinor Torp
Har du gått genom ett industriområde någon gång, och undrat varför det lyser bakom persiennerna fast verkstadens stängningstid sedan länge är passerad? Har du någon gång funderat över hur tusan det kan vara så billigt med ett däckbyte? Har du tänkt att den som diskar på din kvartersrestaurang tycks vara där vilken tid på dygnet du än går förbi? Eller, har du till och med sträckt dig så långt som att tänka: Vem det är som förlorar på alla dessa upphandlingar, där den med lägst anbud vinner renovering av skolor och städning av sjukhus? Varifrån ska pengarna tas?
Kanske vet du redan svaret på dessa frågor, om du känner någon som tvingats in i livet som papperslös arbetskraft. Läser du den här boken så kommer du att söka med blicken efter tecken på att någon bor i den där baracken bakom verkstan. Du kommer att undra hur många som får leva med livslånga arbetsskador från byggen och restaurangkök, men utan att vara införda i någon som helst statistik. Det här ett reportage som lär oss något om hur vårt samhälle faktiskt ser ut, där många sällan annars tittar. Torp är journalist på Dagens Arbete och tilldelades Guldspaden för grävande journalistik år 2010.
Text: Linnea Garli
Foto: Anders Andersson/cc
