Motståndet mot kriget i Ukraina tycks starkare i Belarus än i Ryssland. Ett 20-tal fackliga ledare har nyligen gripits i Belarus, bland andra Alexandr Yarashuk, ordförande för BKDP och Mikalaj Sharakh, ordförande för FBTU. Ännu fler fackliga företrädare har kallats till förhör hos polisen efter att öppet ha kritiserat det ryska angreppet på Ukraina.
Under flera decennier har de oberoende fackliga organisationerna tagit strid mot envälde i landet. Efter att president Aleksandr Lukasjenka utropade sig som segrare i valet 2020 utbröt stora protester i Belarus. Gatorna fylldes av demonstranter och vid flera industrier strejkade arbetare och anklagade Lukasjenka för valfusk. Många av dessa aktioner har skildrats utförligt, som strejken vid det statliga kaliumkloridföretaget Belaruskali.
Idag är protesterna nedslagna. Många oppositionella har flytt landet medan andra bedriver ett underjordiskt motstånd. Till de få organisationer som fram till nu haft en viss fortsatt möjlighet att verka hör de oberoende fackliga organisationerna. En del av dessa har en lång historia, andra har växt fram ur de strejkkommittéer som bildades under protesterna mot Lukasjenka.
Palmecentret i Sverige har länge samverkat med de oberoende fackliga organisationerna i Belarus. Inga Näslund, centrets expert på landet, är oroad över utvecklingen:
– Regimen försöker likvidera hela det civila samhället. Flera fackligt aktiva riskerar också långa fängelsestraff. Andra blir administrativt frihetsberövade och där inspärrningen förlängs och förlängs på oklara grunder.
I Ryssland är utrymmet för oberoende medier som kritiskt granskar Rysslands krigföring i princip obefintligt. I Belarus finns en annan tillgång på information. Många invånare i landet ser på polsk tv och under den tidigare proteströrelsen fick många för vana att söka sig till nya källor. I Belarus är också förtroendet för de statliga medierna undergrävt på ett helt annat sätt än i Ryssland. Det är svårt att säkert bedöma opinionsläget, men mycket talar för att kritiken mot det ryska kriget är starkare i Belarus än i Ryssland. Det kan också vara ett skäl till att Belarus inte deltagit i kriget med egna trupper, även om Lukasjenko tillåtit rysk militär att angripa Ukraina från Belarus.
En avgörande faktor nu är att stärka den ryska oppositionen mot kriget. I det sammanhanget kan protester i Belarus fungera som en föregångare. Banden mellan Belarus och Ryssland är starka. Om motståndet mot kriget tar sig synliga former i Belarus kommer troligen kritisk information läcka in till Ryssland.
Flera globala fackliga organisationer, Amnesty International och FN-organet ILO har protesterat mot att regimen i Belarus gripit fackligt aktiva. Frågan handlar om försvar av grundläggande fackliga rättigheter, men också om att skapa utrymme för att protestera mot Rysslands krig i Ukraina.
Text: Mats Wingborg
Foto: Wikipedia
