Bussförare: ”I bland så ligger man på minus så snart att man måste stanna på hållplatsen för att ta upp en resenär”

Posted · Add Comment

Jag heter Kenneth Lindberg. Jag är bussförare och fackligt förtroendevald på Hornsbergsgaraget i Stockholm. Jag började köra buss på SL i Södertälje 1985. Jag blev övertalig på Södertälje buss vid den första buss- upphandlingen 1993 och hamnade på Hornsberg i Stockholm. Sedan dess så har jag varit anställd av SL-buss, Busslink och numera Keolis och har varit föremål för ytterligare upphandlingar.

För varje upphandling som jag har varit med om så har vår arbetssituation och arbetsmiljö ”skruvats” till ytterligare för att entreprenören skulle kunna vinna anbudet. Det jobb som en gång i tiden hade luft i tjänsterna så att föraren hann röra på kroppen vid ändhållplatserna finns i stort sett inte mer.

Numera är körtiderna så tajta så det är svårt att hinna med tidtabellen. I bland så ligger man på minus så snart att man måste stanna på hållplatsen för att ta upp en resenär. När man sedan kommer till ändhållplatsen så finns det en bufferttid som kallas för regleringstid innan bussen vänder tillbaka på linjen igen. Denna tid finns för att reglera eventuell försening och för att hinna gå igenom bussen vid ändhållplats. Denna tid används även för att hinna gå på toaletten på ändhållplatsen. Kvinnor har andra behov av att kunna gå på toaletten och detta gör att kvinnor har svårt att bli bussförare. Problemet är att när körtiden är dålig så har den ofta ätit upp regleringstiden och det är redan dags för nästa avgång.

Tiden vid ändhållplatsen är oerhört viktig för bussföraren. Ergonomer säger att man inte ska sitta mer än en halvtimme för att kroppen ska må bra. Nu kör jag ofta upp emot en timme innan vi kommer till ändhållplatsen. Då är det viktigt att ställa sig upp och röra på kroppen för att få igång blodcirkulationen innan man sätter sig ner och kör vidare. Detta är oerhört viktigt om man ska kunna nå fram till pensionsåldern som bussförare i Stockholmstrafiken.

När jag börjar närma mig min paus, som infaller senast efter 2,5 timmes körning, så dras man ofta med försening så att även pausen blir förkortad. Då blir den ett stressmoment för föraren istället för den avkoppling och återhämtning som behövs för att kunna köra bussen trafiksäkert. Vi fick 10 minuters paus vid kisspaus-strejken 1999. Sedan 2002 så anser bussarbetsgivarna att 2 minuters promenad till/från lokal kan vara en del av pausen och då återstår endast 6 minuter fredad tid i lokal. På dessa 6 minuter ska jag som bussförare hinna gå på toaletten, kanske ta en kopp kaffe, prata några ord med någon kollega och hinna återhämta mig. Puh!

När jag sedan, efter upp till 5 timmars körning, kommer till min matrast så är det samma sak där. Om jag är försenad på grund av trafiksituationen så återstår en garanterad matrast på 30 minuter som ska räcka till att gå till/från lokal, värma mat, äta mat, kanske hinna göra 2:an på toaletten och ta en kopp kaffe.

När arbetsdagen sedan drar ihop sig till ett slut så har man kanske haft en arbetstid på 9,5 timme för att arbetsgivaren vill plocka ut så mycket tid som de bara kan de dagar då de har behov av det.

Bristen på ändhållplats-toaletter har blivit ytterligare ett problem för vår hälsa i och med upphandlingarna. Tidigare, när SL hade huvudansvaret, så fanns det toaletter i en eller i båda ändarna. Nu när den enskilda entreprenören har ansvaret så har det blivit mycket svårare att få tag i toaletter. Bostadsrättsföreningar och bostadsföretag vill inte ha in oss i deras lokaler för att få tillgång till toaletter. Det är ett hälsoproblem för oss bussförare att behöva sitta och hålla sig. Det är skadligt för våra kroppar som behöver dricka vätska även under våra arbetsdagar. Jag anser att ni måste ta ett politiskt ansvar och säkerställa tillgången på toaletter/rastlokaler för oss oavsett vilken entreprenör som utför trafiken.

Vi som bussförare har fått betala priset av upphandlingarna med en kraftigt försämrad arbetsmiljö. Vårt arbete har blivit långa och stressiga dagar och vi brukar inom kåren prata om att vi är förvånade att det inte händer mera olyckor än vad det gör. Vi är människor och inga maskiner och vi behöver drägliga arbetsvillkor för att må kunna bra och utföra vårt arbete på ett bra sätt. Du som resenär vill kunna resa tryggt och säkert i kollektivtrafiken med en förare som orkar vara skärpt.

Kenneth Lindberg,
bussförare Hornsbergsgaraget

Foto: Daniel Hak/CC

Peter Sellén, bussförare på Nybodagaraget: