Enligt Mattias Holmén bör behovsanställningar bara användas när många fast anställda är sjukskrivna.
– Nu har företaget börja använda behovsanställningar för att täcka upp stadigvarande personalbehov. Det är att gå fel väg.
Under de senaste åren har postvolymerna sjunkit. Det har lett till att ledningen för Citymail vill minska den fasta personalen. Men Mattias Holmén menar att neddragningen varit för stor och att företaget utgår ifrån en alltför låg grundnivå av personal. Dessutom har antalet postförsändelserna varit mer omfattande än vad företaget räknat med.
– Konsekvensen har blivit att antalet fast anställda varit för få. Det har skapat ett växande behov av personal som jobbar tillfälligt.
Citymail brukar också hävda att behovsanställningar är en väg till en tillsvidareanställning. I realiteten blir många anställda kvar i otrygga anställningsformer.
– Den som arbetat i mer än två år som behovsanställd har rätt till ett fast jobb. Men det är vanligt att behovsanställningen inte förlängs när en person närmar sig den gränsen. Istället blir personen ”utlasad”.
Mattias Holméns bild är att omfattningen av behovsanställda inom Citymail är ungefär lika i Stockholm som i landet i stort. Den bilden bekräftas av Olle Sigtryggsson som är ordförande för Sekos Sektion Stockholm inom Citymail.
– Det stämmer. Även i Stockholm har antalet med behovsanställningar ökat. Samtidigt är variationen stor mellan de 40-tal kontor som finns i Stockholm.
För att få ner antalet behovsanställda har Olle Sigtryggsson tagit initiativ till förhandlingar med Citymail.
– De första förhandlingarna har avslutats efter ajournering. Arbetsgivaren skyller på att det blir mer post än beräknat och att det varit svårt att beräkna arbetsbelastningen. Men det borde inte vara omöjligt att erbjuda fler personer en fast tjänst, särskilt med tanke på hur många som har en behovsanställning idag. Förhoppningsvis kommer Citymail att påverkas av våra krav och ge flera en tillsvidareanställning.
Både Mattias Holmén och Olle Sigtryggsson konstaterar att en majoritet av de behovsanställda är unga personer och att omsättningen på personal är stor.
– En del tänker att de bara ska jobba en kort tid för att sedan exempelvis fortsätta att studera. För dessa är det ofta inget problem att det är en behovsanställning, men för andra är problemet större, säger Olle Sigtryggsson.
Mattias Holmén håller med och menar att önskemålet om en fast anställning kan vara mer eller mindre viktigt för den enskilde anställde, men att de absolut flesta skulle föredra en fast anställning. Dessutom påverkas arbetsplatsen negativt om många har tillfälliga jobb.
– Då blir det tystare. Det är inte lika enkelt att ställa krav och kritisera arbetsgivaren om man inte har en fast anställning.
Ett annat problem om många är behovsanställda är att belastningen på de fast anställda ökar. Enligt Mattias Holmén tror många att arbetet med att dela ut post är väldigt enkelt.
– Men även postjobbet kräver rutin och erfarenhet. Då går det att utföra jobbet mer effektivt. Om andelen oerfarna blir stor då krävs att de med längre erfarenhet ställer upp och stödjer de unga och oerfarna. Det är en självklar och viktig uppgift, men för att det ska fungera behövs en någorlunda balans mellan anställda med erfarenhet och nya medarbetare. Den snabba ökningen av behovsanställda rubbar den balansen.
I Sverige sjunker samtidigt arbetslösheten och i många branscher har det till och med blivit svårt för arbetsgivare att hitta arbetskraft. Tydligast är detta inom hotell- och restaurang, men även inom posten. Både Mattias Holmén och Olle Sigtryggsson konstaterar att det börjar bli svårare även för Citymail att rekrytera behovsanställda. Det är åtminstone den signal som kommer från företaget.
– Idag är det många arbetsgivare som tävlar om arbetskraft som kan hoppa in på kort varsel, säger Olle Sigtryggsson.
Brist på arbetskraft brukar förbättra de anställdas förhandlingsposition. Borde det inte därför bli enklare att ställa krav på fasta anställningar även inom posten?
– Så kan det bli, men det är stor skillnad mellan olika delar av landet. Särskilt svårt är det att hitta personal på mindre och halvstora orter. Där är utbudet av arbetskraft inte så stort. Men vad det betyder att vår styrka i förhandlingarna ökar återstår att se, säger Mattias Holmén.
Text: Mats Wingborg
Foto: Citymail
Fakta. I Lagen om anställningstrygghet (LAS) finns inget som heter behovsanställning.
LAS är semidispositiv. Det betyder att en del av de regler som finns i LAS kan ersättas av andra om arbetsgivare och fackliga organisationer är överens. Däribland kan arbetsgivare och fackliga organisationer komma överens om ny anställningsformer. Det är detta som har hänt inom Citymail. Den form av behovsanställnings som finns där existerar inte i LAS. Att de fackliga organisationerna går med på att det ska finnas sådana former av anställningar beror ofta på att de fått igenom andra krav. Inom posten har det bland annat varit ett viktigt krav att ge så många som möjligt rätt till heltid och att få bort delade turer.
De anställningsformer som finns i LAS är dessa:
Tillsvidareanställning: Den enda anställningsformen som inte är tidsavgränsad, Däremot behöver en tillsvidareanställning inte innebära att jobbet är på heltid. Många tillsvidareanställda inom vården har det knackigt därför att mot sin egen vilja tvingas jobba deltid.
Vikariat: Tidsbegränsad anställning för att ersätta en annan persons frånvaro.
Allmän visstidsanställning: En person kan ha en sådan anställning under högst två år under de senaste fem åren. Flera fackliga organisationer vill få bort allmän visstid.
Säsongsanställning: Tillfälliga jobb, om arbetstagaren jobbat i mer än sex månader de senaste två åren måste arbetsgivare säga upp den anställde, i annat fall förlängs anställningen
Provanställning: Anställning för ett särskilt projekt, får pågå i högst sex månader. Därefter ska den provanställde bli tillsvidareanställd.
Tidsbegränsad anställning för person som fyllt 67 år: En arbetsgivare kan anställa en person som fyllt 67 år till särskilda regler.
