Jag fick ingenting veta, sa Bill. Dom hade hemliga förhandlingar, sa Bull. Nej, det är lögn alla har fått information, skrek elaka Måns. Det är lätt att raljera över detta tragikomiska debacle från LOs stora scen på Norra bantorget. Komisk därför att upplevelserna från samma styrelse/avtalsråd skiljer sig i så oerhörd stor utsträckning. Tragiskt därför att nu om någonsin behöver vi en enad facklig front.
Bakgrund: regeringen vill i grunden förändra Las men ger samtidigt parterna en chans att avtala fram en lösning. Att sätta sig i förhandlingar under fredsplikt vars utgångspunkt är att man ska göra det lättare att sparka folk, under hotet att annars väntar lagförslag, kan det någonsin vara en facklig uppgift?
Det underlag som damp ner i LOs styrelserum inför förhandlingarna och som fick fem förbund att gå i taket och att lämna bordet luktar danskt så det ryker om det. I Danmark har man en ordning (som kallas flexicurity) som bygger på en relativt stark a-kassa (upp till 25 000 i 2 år). Man satsar nära 2ggr så mycket på arbetsmarknadsutbildningar som man kan nyttja med bibehållen A-kassa. Däremot finns inget egentligt anställningsskydd.
Läs mer:
Karin Åkersten: Försvara Las
Metall har sedan 2017 tillsammans med arbetsgivarparten suttit och kuckelurat om den framtida arbetsmarknaden. Det bärande temat har varit den snabba robotiseringen inom industrin och hur man ska klara internationell konkurrens med snabb omställningsförmåga. Studieresorna till Danmark har varit många. Nu är industrifacken själva loket bland de förbund som vill fortsätta förhandlingarna mot en liknande lösning.
Vid sidan av möjligheten att fritt säga upp finns tre allvarliga invändningar mot Flexicurity:
- Turordningsreglerna är till för att skydda den äldre arbetskraften. (I Danmark är det just den gruppen som har drabbats värst.)
- Det är en ”vackert väder” uppgörelse. Funkar under högkonjunktur och korta tillfälliga svackor. Men tål ingen längre konjunkturnedgång.
- Det försvagar den lokala förhandlingsrätten. Massor av starka arbetsplatsklubbar har med hjälp av sammanhållning och stora kunskaper om den egna arbetsplatsen hittat kreativa lösningar. Avtalspensioner för äldre arbetskraft. Utbildningslösningar och långa arbetsbefriade uppsägningstider etc.
Läs mer:
If it ain’t broken, don’t fix it
Det färskaste exemplet är klubben på Infranord. Efter skickligt förhandlingsarbete fick de ner 50 varslade till noll uppsagda på kollektivsidan. Jag har också ett äldre exempel. Bajens fans kan tacka DN/Expressens fackklubb för att dom har kvar sitt favorithak. I ett åtgärdspaket inför uppsägningar förhandlade klubben fram att företaget skulle ställa upp med borgen med upp till 800 tusen för anställda som ville öppna eget. Sören och Tomas två fackligt aktiva sättare, tog chansen.
Kvarnen hade Yuppiefierats under 80-talet. Ägarna hade plockat ner porträttet av Joe Hill och den stora Hammarbyflaggan. Yuppiekrogen gick dåligt. Tomas och Sören köpte krogen och återställde Krogen i sitt ursprungliga skick och Joe Hill och Bajenflaggan åkte upp på väggen igen. Efter ett antal år sålde de Kvarnen med många miljoner plus. Sören blev en av Stockholms största krogkungar med tiotal restauranger. Tomas mötte jag av en händelse på Bysistorget på Söder ett halvår efter den goda affären. Jag fråga vad han sysslade med. Jo du Stefan, sa han. Jag har träffat en norska, hon är konstnär. Jag bär fram lite lera till henne då och då.
Text: Stefan Granér
Foto: Wikipedia
