Väckarklockan ringer. Visarna pekar på fyra och trettio. Det blir en snabb dusch och en tallrik fil med müsli, men inget kaffe så tidigt på morgonen. När klockan är kvart över fem slår Hans igen dörren och vrider om låset. Det är sent i september och löven har färgats röda. Det är tyst och tomt på gatorna. Regnet slår mot asfalten och Hans blå jacka blir blöt. Han passerar tunnelbanespärren och kliver ut på perrongen. Två minuter senare rullar ett tåg in. Vid Liljeholmen byter han till Tvärbanan, kliver av vid Valla torg, promenerar i tio minuter till Postnords terminal i Årsta. Han byter om till arbetskläder. Strax före sex på morgonen kliver han över tröskeln till en enorm maskinhall. Det är högt i taket som i en inomhushall för idrott.
Hans sköter postsorteringsmaskiner, som klumpmaskinen. Ibland jobbar han också med manuell sortering. I nästan hela sitt vuxna liv har han jobbat på posten. Ända sedan 1970-talet. Han har delat ut post i Skärholmen, Hägersten och området Stockholm 1. Han har också jobbat på terminalen i Tomteboda.
– Det har varit en lång resa, säger Hans, i dag 66 år.
Efter en snabb lunch fortsätter Hans att arbeta fram till halv ett. Då är dagens första pass slut. Han åker hem till lägenheten igen. Andra dagar händer det att han först tränar. Men inte i dag.
Läs också:
Dubbla vakter när deltidarna försvann vid postterminalen i Årsta
Hans är tillbaka i lägenheten i Hägersten. Han dammsuger och tar en kort tupplur. Kvart över fem går han hemifrån igen. Han förflyttar sig på samma sätt som på morgonen. Promenad till Hägerstens tunnelbanestation, tunnelbanan till Liljeholmen, där passar han på att handla på ICA, färd med tvärbanan, gångtur till postterminalen i Årsta. Utanför ingången står två kvinnliga postanställda och röker. Det fladdrar i Postnords flaggor. Hans byter om till arbetskläder. Så startar kvällspasset.
Han står på golvet i maskinhallen igen. Det är andra gången under samma dygn som han börjar jobba klockan sex. Men nu är klockan sex på kvällen. Andra passet har startat. Det pågår till tjugofem minuter över nio. Sedan väntar promenad. Tvärbanan. Tunnelbanan. Ny promenad. När klockan är några minuter över tio låser han upp dörren till lägenheten. En andra gång under samma dag kommer han hem från jobbet.
Hans ställer väckarklockan på sju. Då behöver han gå upp för att hinna till morgondagens pass som börjar halv nio. Han vet att han kommer vara trött när han vaknar. Det är han alltid efter dagar med dubbla vakter, som han uttrycker det. I andra branscher är benämningen delade turer. Snart ska han resa sig ur sängen igen. Promenera till tunnelbanan. Byta till tvärbanan och gå den sista sträckan till postterminalen i Årsta.
– Jag har rätt att jobba till jag blir 68. Men jag vet inte om jag orkar, säger Hans.
Text & foto: Mats Wingborg
