Kan du beskriva hur anställningsvillkoren ser ut och har förändrats för Sekos medlemmar?
– Villkoren och otryggheten ser väldigt olika ut inom olika branschen. Inom sjöfarten finns många säsongsanställda, inom bland annat spårtrafiken är det vanligt med underleverantörer och inom andra branscher växer antalet bemanningsanställda. Sedan gäller det att bena ut frågorna. Exempelvis behöver upphandlingar inte vara något dåligt i sig. Det beror på hur regelverket ser ut. Inom väg- och ban finns många underentreprenörer, men där finns också ett gemensamt kollektivavtal som gäller för i princip alla aktörer. Det motverkar social dumping och har bidragit till att de absolut flesta har en tillsvidareanställning.
Hur bör Seko driva frågan om tryggare jobb i förhandlingarna?
– Med risk för att bli tjatig, Seko organiserar anställda i många branscher där villkoren och förutsättningarna är väldigt olika. Men intressant i detta sammanhang är bland annat branscher som tidigare kännetecknas av några få aktörer, som telebranschen. En gång i tiden dominerade Televerket och därutöver fanns ett litet antal övriga bolag eller konkurrenter. Då kunde många saker regleras direkt mellan fackklubbarna och arbetsgivaren. Men som en följd av marknadisering, globalisering och ny teknologi har antalet företag i branschen exploderat. Då har det plötsligt blivit viktigt med centrala avtal som är tjocka i toppen. Det duger inte längre att lämna över mycket av innehållet i villkoren till lokala överenskommelser. Då kommer variationen i villkor att variera kraftigt mellan olika företag och det uppstår risk för social dumping, det vill säga att de företag som erbjuder sämst villkor kan konkurrera ut andra. Inom bland annat telebranschen är alltså Sekos strategi sedan länge att avtalen ska bli tjockare i toppen. Men sådana krav går inte igenom av sig själv. Driver vi något så måste vi också betala för det och detta kan ibland vara svårt att förstå. De som redan befinner sig på företag med bäst villkor kan ibland bli tvungna att avstå från ytterligare förbättringar för att hela branschen ska få ett lyft.
Och vad kan göras lagstiftningsvägen?
– År 2018 kom en stärkt lagstiftning om entreprenörsansvar inom bygg- och anläggningsverksamhet, det vill säga att det företag som tar in entreprenörer har ett ansvar för att villkoren hos entreprenörerna är drägliga och ligger i nivå med kollektivavtalen. Det var ett viktigt steg i rätt riktning. Sedan behöver mer göras. Inte minst är det viktigt att politiker som fattar beslut om upphandlingar ställer krav. Ett krav är att entreprenörerna ska ha tecknat kollektivavtal och inte bara ha villkor som ligger i nivå med existerande kollektivavtal.
Ställer Seko några krav på politiska förändringar?
– Det handlar om många krav. Men ska jag nämna en specifik fråga är det att få bort anställningsformen allmän visstid. Den har bidragit till att de otrygga jobben permanentats på en stor del av arbetsmarknaden.
Seko har inte ställt sig bakom den uppgörelse om LAS som slöts tidigare i år mellan Svenskt Näringsliv och PTK och där IF Metall och Kommunal hakat på i ett senare skede. Hur kommer Seko att agera framöver i den frågan?
– Det är för tidigt att avgöra. Vi måste avvakta för att se vad som händer, inte minst inom LO. Vi vill inte ge legitimitet åt försämringar, men det är också viktigt för oss att bli en del av centrala omställningsavtal. Ett tråkigt faktum ur Sekos perspektiv är att staten som arbetsgivaren står helt utanför den uppgörelse som nu skett. När anställningsfrågor regleras borde hela arbetsmarknaden vara involverad och inte bara delar av den.
Text: Mats Wingborg
Foto: Anna Ledin Wirén
