Hattie Craig: ”Seko kan lära av Momentum”

Posted · 1 Comment

Hattie Craig, fackligt aktiv i PCS Public and Commercial Service Union, arbetar på heltid för Momentum-rörelsen i Storbritannien. Det är en gruppering inom Labour (motsvarigheten till svenska socialdemokratin) som politiskt står nära partiledaren Jeremy Corbyn. Hittills har det gått enormt bra för både Labour och Momentum. Partiet har vuxit snabbt i opinionen och stödet för Corbyn inom partiet har blivit allt starkare. Hattie Craig besökte Seko Stockholms valkonferens i slutet av februari för att berätta om hur Momentum lagt upp kampanjer för att vinna anhängare och nå fler.

Först av allt, vad är Momentum?
– Momentum är en grupp inom Labour. De som ingår i Momentum har både betalat medlemskap i Labour och i Momentum. Sedan länge har det funnits den här typen av grupperingar inom Labour, men också inom Tories. Det hänger samman med att Storbritannien har majoritetsvalskretsar. Det gör det väldigt svårt för nya partier att bryta igenom. De måste ju vinna majoritet i en krets för att få ett mandat i parlamentet. Därför finns en större tolerans för fraktioner inom partierna än vad som är vanligt i andra länder. En annan välkänd gruppering inom Labour är Progress, som står nära Tony Blair och enligt min mening är ganska nyliberal, men sammantaget finns en handfull olika grupperingar. De allra flesta medlemmar i Labour är dock inte medlem i någon gruppering alls.

Vad har Momentum för politiska idéer?
– Vi står nära Jeremy Corbyn. Momentums idéer dominerar partiet idag. Centrala politiska krav är att höja de statligt reglerade minimilönerna, att ta bort avgifterna inom den högre utbildningen, att subventionera byggandet av hyreslägenheter och att förstatliga posten, energiförsörjningen och järnvägen. Dessa idéer finns formulerade i det 125-sidiga manifestet ”For the many – not the few” som antagits av Labours partiledning.

Hur är Momentum organiserat?
– Grupperingen har ungefär 35 000 medlemmar men strukturen är ganska löslig. Momentum är uppbyggt av lokala grupper som har en hög grad av autonomi, de kan alltså själva bestämma hur de vill jobba och med vad. Men vanliga aktiviteter är att grupperna arrangerar olika event, ordnar debatter eller utbildningar och kurser. Grupperna arbetar också aktivt för att få upp kandidater som tillhör Momentum högt på Labours vallistor. Det finns också en central struktur inom Momentum, men dess uppgift är framförallt att samordna aktiviteter, inte att bestämma vad de lokala grupperna ska göra.

Vad är nyckeln till Momentum och Labours framgångar?
– Det mest avgörande är faktiskt att Momentum och Corbyn inte är övertaktiska. Vi håller inte på med triangulering där vi av taktiska skäl övertar motståndarnas politik. Vi gör inte heller opinionsundersökningar och anpassar vår politik till vad folk redan tycker. Nej, vi försöker formulera en seriös politik utifrån en analys av vad landet behöver. Vad vi ser är att klassklyftorna ökat dramatiskt. Väldigt många har svårt att leva på sin lön. Det är vår utgångspunkt. Det stora folkflertalet måste få det materiellt bättre. Vi måste dämpa den allt större ojämlikheten. Genom att vara trovärdiga vinner vi långsiktigt stöd. Människor inser att vi inte bara är ute efter att vinna val. Vi vill förändra samhället i en bestämd riktning. Jag tror att många människor är trötta på när politiken blir alltför mycket av taktiserande.

Vad blir konsekvenserna i Storbritannien för de människor som trycks ner i fattigdom?
– Det hela är ytterst konkret och jag ser vad som har hänt många av mina vänner. Till att börja med är det nästan omöjligt att få något annat än ett låglönejobb utan akademisk utbildning. Men för att studera på universitet måste du betala höga avgifter. För att klara det ska du antingen vara rik eller ta stora lån. Och inte ens en högskoleutbildning är en garanti för ett hyfsat betalt jobb. Med ett låglönejobb är det extremt svårt att klara sig. Bostadskostnaderna är enorma, särskilt i Londonområdet där jag själv bor. Jag har själv en bra inkomst, men mer än hälften av det jag tjänar går till boendet. Om du fastnar i ett låglönejobb sitter du fast i klistret. Mina vänner som befinner sig där sparar framför allt in på tre saker, de äter så billig mat som möjligt, de stänger av värmen i lägenheten under vintern och de går aldrig till tandläkaren. För människor i den här situationen utgör Corbyn och Momentum ett hopp, medan de konservativa inte fattar någonting eller inte bryr sig.

Skulle du beskriva Momentums politiska ansats som en tillbakagång till klassisk politik inom arbetarrörelsen?
– Både ja och nej. Ja i den meningen att Momentums värderingar ligger nära Labours och den europeiska arbetarrörelsens historiska värdegrund. Men vi Momentum är absolut inte en tillbakablickande rörelse. Vi lever också i en ny tid och vi måste blicka framåt. Vi har bland annat utvecklat nya idéer om hur demokratin ska kunna stärkas. Det handlar bland annat om att stärka det lokala politiska styret och skapa fler kontaktytor mellan valda politiker och väljare. Vi har också utvecklat och förnyat politiken när det gäller antirasism och hbtq-rättigheter. I manifestet finns också ett särskilt avsnitt om att även djur har rätt till bra liv och inte får utsättas för grymheter. Jag skulle också vilja säga att vårt sätt att formulera oss är optimistiskt. Vi vill visa att det är möjligt att förändra.

Vilka är de nya grupper som sökt sig till Momentum?
– Väldigt många är unga människor, där har vi ett väldigt starkt stöd. Det har vi också sett i flera opinionsundersökningar. Men det handlar verkligen inte bara om unga människor. Momentum har ett brett stöd i alla åldersgrupper och både bland kvinnor och män. Vi har också ett starkt stöd bland fackligt aktiva.

Är det inte märkligt att en en äldre man, Corbyn är född 1949, lockar så många unga symatisörer, inte minst många unga kvinnor?
– Jo, vi brukar skratta åt det själva. Corbyn har verkligen blivit cool i Storbritannien i en hel ungdomsgeneration. Corbyn är också väldigt populär bland unga artister. Bland exempelvis de unga rapparna är uppslutningen bakom Corbyn i det närmaste total. Jag tror emellertid att det finns en enkel förklaring. Det är en ledare som själv kommer från folket och som är inte är korrupt eller uppköpt av någon lobbygrupp. Men framför allt, det viktiga är hans och Momentums vilja att förändra. Det är dessa förändringar som människor tror och hoppas på.

Nu är du här på Seko Stockholms valkonferens för att berätta om de metoder som ni använt. Vilka råd är viktiga?
– Jag tror att många redan jobbar som oss, men väldigt mycket handlar om vår metod att lyssna på människor. Vi har gjort enorma satsningar på dörrknackningar där vi börjat med att lyssna på vad människor tycker är viktigt och vilka saker i samhället de vill förändra. Först därefter har vi berättat vad Labour står för. Vi har också ringt många och bjudit in dem till olika lokala event. Allra bäst är när det är möjligt att snabbt involvera människor i vårt arbete, exempelvis genom att de får en roll vid aktiviteter. Det är också viktigt att lyfta fram din egna personliga historia i mötet med människor, det vill säga att förklara varför du har fått de värderingar som du har och varför de är viktiga för dig.

Finns några politiska frågor som är särskilt känsliga?
– Som i många andra länder i Europa handlar det om migrationspolitiken. Även när det gäller den är det viktigt att inte slå folk i huvudet. När vi möter människor som vill sätta stopp för all invandring frågar vi varför de vill de. Många berättar då att de är rädda för att det inte ska finnas pengar för den gemensamma välfärden. Då berättar vi om Labours program för att rusta upp skolan och sjukvården. Sedan berättar vi förstås också om Labours migrationspolitik. Men det avgörande är att ta människors oro på allvar.

Finns andra vägar få att nå ut med budskapet?
– Vi har också varit otroligt aktiva på olika digitala plattformar. Det är nödvändigt i Storbritannien där media överlag är väldigt konservativa. Enormt många av aktivisterna i Momentum har initierat kampanjer och diskussioner på de digitala kanalerna. Vi har värvat många den vägen. Särskilt synliga är vi på Facebook och Twitter, men även många andra plattformar är viktiga. Att vara synlig på digitala plattformar är också ett sätt att nå unga människor.

Hur har ni utvecklat era kampanjidéer?
– Det är ingen hemlighet att vi plockat upp mycket från Bernie Sanders opinionsarbete i USA. Många av Sanders medarbetare har också varit i Storbritannien och deltagit vid våra seminarier. Händelsekedjan är ganska intressant. Vi har inspirerats av Sanders och nu berättar jag för Seko i Sverige om hur vi har jobbat. Det är ett uttryck för att vi är en del av en global strömning som vill att arbetarrörelsen på allvar utmanar det allt hårdare klassamhället.

Du har nämnt ordet klassamhälle flera gånger, men när jag läser i det manifest som du hänvisar till finns inga skrivningar om arbetarklassen, utan istället om ”de många” (the many). Vad beror det på?
– Det stämmer, som rörelse vill vi nå fler än arbetarklassen. Vi använder därför uttryck som ”de många” eller ”vanliga människor”. Självklart skulle vår politik främst gynna arbetarklassen, men det är också sant att betydligt fler skulle vinna på vår politik. Politik handlar inte heller bara om materiell fördelning utan om att skapa ett tryggt samhälle. Sociala klyftor slår sönder tilliten i samhället, det gör livet otryggt och osäkert också för medelklassen. När det gäller det här synsättet tror jag också att vi har påverkats av Occupy Wall Street-rörelsen, som startade i USA sommaren 2011 
i protest mot att finanskapitalet tillåts bedriva spekulation som äventyrade människors jobb och välfärd. Där var ju parollen ”vi är de 99 procenten”.

Bland LO-medlemmar i Sverige är Socialdemokraterna det klart största partiet, men Sverigedemokraterna är näst störst. Hur ser du på det? Och hur har Labour lyckats bemöta Storbritanniens högerpopulistiska parti UKIP?
– En stor skillnad mellan Sverige och Storbritannien är att den fackliga organisationsgraden är långt lägre i Storbritannien. I Sverige är omkring 75 procent av alla arbetstagare medlemmar i facket. I Storbritannien är motsvarande andel 25 procent. De som är kvar som medlemmar i Storbritannien är den hårda kärnan. Jag har svårt att tänka mig att några UKIP-sympatisörer är med i facket. Däremot har UKIP haft många sympatisörer från arbetarklassen. Men UKIP har fullständigt kollapsat efter Brexit. Partiets stora projekt var att Storbritannien skulle lämna EU, men efter att Brexit fick flest röster i valet har UKIP blivit villrådiga. De vet inte länge vad de vill, de har ingen aning om vad de vill nu, dessutom är de splittrade.

Var har UKIP:s tidigare sympatisörer tagit vägen?
– Många har gått till de konservativa. De som stod för Brexit bland Tories stod i realiteten väldigt nära UKIP. Mer överraskande är därför att många tidigare UKIP-anhängare också gått till Labour. Det är glädjande. Själv är jag övertygad om att Corbyn och Momentum är en av förklaringarna. Vi har fått människor att tänka om. Jag tror det beror på att vi lyckats formulera ett både attraktivt och realistiskt politiskt program.

Finns andra partier som Labour skulle kunna samarbete med för att få större stöd i parlamentet?
– Det kan det göra, men det är problematiskt av flera skäl. Liberaldemokraterna är ett parti som står långt till höger. De har visserligen en något bättre välfärdspolitik än Tories, men när det gäller ekonomin är de extremt nyliberala. I alla lägen förordar de avregleringar och privatiseringar. Det gröna partiet står betydligt närmre oss, men de är väldigt små. För närvarande har de bara en ledamot i parlamentet, det räcker inte särskilt långt.

Du pratar gott om Labour och Corbyn, men finns inga brister?
– Absolut, jag har också en annorlunda uppfattning i flera frågor. Jag var motståndare till Brexit och är det fortfarande. Labour tog också ställning mot Brexit inför folkomröstningen, men anser nu att Brexit ska genomföras. Där tror jag att partiet tar miste, så mycket nytt har kommit fram. Jag tycker att Storbritannien behöver en ny folkomröstning i frågan. På den punkten är följaktligen jag och Corbyn inte överens.

Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa