Första maj passade bra, för det var en traditionell vårhögtid i många länder. I Sverige var första maj en av de viktigaste festdagarna redan under medeltiden.
I Stockholms första första maj-demonstration samlades man på Karlavägen och gick till Ladugårdsgärdet. Längst fram i ledet gick distriktsstyrelsen för det nybildade socialdemokratiska partiet. Sen kom fackföreningsaktivisterna med sina fanor – borstbindarna, kvarnarbetarna, renhållningsarbetarna och ett 30-tal andra fackliga organisationer. Det var ju deras dag egentligen. Alla var högtidsklädda.
Enligt arrangörerna gick 20 000 personer i tåget (Svenska Dagbladet hävdade 12 000–14 000) och 30 000 till kom till Ladugårdsgärdet. Där blev det tal och körsång. Dels den klassiska vårhymnen Sköna maj, dels Marseljäsen och Arbetets söner. (Internationalen hade inte översatts till svenska än.)
Tågen växte med åren. Första maj blev dessutom allmän helgdag 1938, vilket har kränkt snöflingehögern i 85 år nu. Senast i år var det Sverigedemokraterna som krävde att första maj skulle avskaffas.
Antalet demonstranter sjönk på 1950-talet. Det politiska läget var lugnt och inga skarpa motsättningar syntes. Alla hade fått det så bra och det var förlegat att prata om arbetare och klasskamp, hävdade många. På mindre orter ställdes demonstrationerna in. En del började åka bil i första maj-demonstrationen, eftersom de tyckte att det var omodernt att promenera.
I slutet av 1960-talet gjorde första maj comeback. Tågen blev betydligt större, trots att de nu hade blivit mer partipolitiska i stället för fackliga, så att till exempel VPK (nuvarande V) hade egna tåg i stället för att som tidigare gå med i LO:s. De socialdemokratiska första maj-parollerna blev radikalare: USA ut ur Vietnam/Sovjet ut ur Tjeckoslovakien 1969, Nej till medlemskap i EEC (nuvarande EU) 1971 och Planhushållning för arbete åt alla 1975.
På 1990-talet gick det neråt igen. Tågen blev glesare. Men det kanske bara är en tidsfråga innan det vänder en gång till. Det finns absolut anledning att fira första maj i 133 år till.
Text och illustration: Kalle Holmqvist, författare och Sekomedlem
Läs mer i Jesper Eneroths bok Förkämpar & paroller (Tankesmedjan Tiden) som handlar om första maj-märken och första maj-paroller. Rapporten från första första maj 1890 finns i dåtidens arbetardagstidningar (till exempel Social-Demokraten), som går att läsa på tidningar.kb.se.
