Många från Seko Stockholm står på vallistorna

Flera företrädare för Seko Stockholm är kandidater i valet den 11 september. Första Linjen har frågat dem vilka politiska frågor som ligger dem närmast om hjärtat.

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Kadir Kasirga (S), har jobbat inom spårbranschen bland annat som biljettkontrollant och kandiderar nu till riksdagen:
– Vi måste slåss för ett Sverige som är jämlikt och jämställt. Redan från början måste barn få en likvärdig start i livet. Det förutsätter en annan skolpolitik. Flera förslag i rätt riktning har nyligen presenterats i en offentlig utredning. Nu gäller det att förslagen blir verklighet. Först då kan marknadiseringen av skolan brytas. Det handlar bland annat om att slopa kösystemet till fristående skolor, låta kommunen få kontroll över etablering av nya skolor och att reglera skolpengen så att kommunala skolor inte missgynnas. Sedan borde vi ta ytterligare steg och förbjuda möjligheten att ta ut vinst.

Monika Roll (V), lokförare, kandiderar till regionen:
– Jag vill få ett stopp på ensamarbetet inom bland annat kollektivtrafiken, att all kollektivtrafik bedrivs i offentlig regi, att det ska finnas krav på kollektivavtal och personalövergångar i samband med upphandlingar och att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri för barn och ungdomar upp till 18 år och för pensionärer i lågtrafik.

Alexander Ojanne (S), har varit anställd vid Telia, kandiderar till kommunfullmäktige och till posten som borgarråd i Stockholm:
– Det behövs ett maktskifte i Stockholm och ett stopp på högerns utförsäljning av hyresrätter. I stället måste vi bygga mer hyresrätter som människor har råd att bo i. Vi måste också få ett slut på högerns dåliga ekonomiska affärer. Nu säljer man ut skolfastigheter och idrottsanläggningar för att sedan hyra dem. Det är ett ekonomiskt slöseri och det underminerar det demokratiska inflytande. Tvärtom behöver mer skötas i egen regi.

Marta Aguirre (V), tågvärd, kandiderar till regionen:
– Jag vill avsätta Kristoffer Tamsons, det moderata trafikregionrådet. Sedan behövs en helt ny politik för kollektivtrafiken. Målet är att den åter ska drivas i offentlig regi. Andra viktiga krav är att tågvärdarna på pendeln blir kvar, att upphandlingarna inom regionen styrs upp och att kedjorna av underentreprenörer regleras. Under lång tid har villkoren för de anställda i trafiken blivit sämre. Nu krävs politiska beslut för att stärka arbetsrätten och förbättra arbetsmiljön.

Robert Johansson (S), tidigare spårvagnsmekaniker, kandiderar till region och till posten som regionråd:
– Vi måste ta tillbaka kontrollen över välfärden. Det gäller skola, vård och omsorg – men också kollektivtrafiken. Ett centralt krav är tydliga krav vid upphandling, villkoren ska alltid uppfylla kollektivavtalen. Vi måste också förbättra bemanning och arbetsmiljö för anställda inom regionen. Någon gång i livet kommer vi alla att behöva hjälp från andra. Då vill gärna att den personalen, kanske en undersköterska, har bra villkor och har fått möjlighet att stärka sin kompetens.

Lina El Yafi (V), förare på tvärbanan, kandiderar till regionen:
– Beslutet om att ta bort tågvärdarna från pendeltågen måste rivas upp. Det ska även i fortsättningen finnas personal ombord på tågen inom kollektivtrafiken. Sedan bör kollektivtrafiken bedrivas offentligt i egen regi. Satsningen på kollektivtrafiken förutsätter också ett lägre pris för resenärer. Avgörande är vidare att det finns insyn i samband med upphandlingar och att kollektivavtal alltid ska gälla.

Alexander Petersson (S), kriminalvårdare, kandiderar till regionen:
– Vårdpolitiken i Stockholm måste läggas om. Det nuvarande upplägget med överdrivet många vårdval dränerar vården på pengar. I stället bör mer av vården bedrivas i egen regi. Samma sak gäller kollektivtrafiken. Även där borde mer verksamhet skötas av regionen. Idag kör MTR tunnelbanan och pendeln, det vill säga ett företag som ägs av den kinesiska staten. Det är inte befogat. Men det är regionen som äger infrastrukturen och tågen. Det gör det möjligt att ta tillbaka verksamheten.

Leif Gheith Sahi (S), stationsvärd i tunnelbanan, kandiderar till kommunfullmäktige i Stockholm:
– Jag är född i Irak även om jag nu har bott länge i Sverige. Men min bakgrund och erfarenhet gör att jag är särskilt engagerad i frågor om integration och arbetsmarknad. Det måste bli enklare för utrikesfödda att komma in på arbetsmarknaden. För att klara det behövs satsningar på vidareutbildning och bättre system för att validera betyg. Idag finns stora behov av mer personal inom vård och omsorg. Om de verksamheterna byggs ut kan fler jobb skapas. Jag är också aktiv i Svenska kyrkan i Skärholmen och i förbundet Tro och Solidaritet. Nu står jag på plats 20 på valsedeln, så jag hoppas på många kryss.

Mirja Raiha (S), undersköterska, kandiderar till riksdagen, företräder inte Seko men är ordförande för LO-distriktet i Stockholm:
– Hälso- och sjukvårdsfrågorna står högst upp på dagordningen för mig. Det handlar om att höja kvaliteten i vården, förbättra och utveckla patientsäkerheten. En konkret förändring är att tvångs-LOV inom primärvården måste avvecklas. Resurserna måste riktas rätt och de ska inte gå till privata vinster. Sedan vill jag stärka undersköterskornas position, bland annat genom att ge ännu bättre möjligheter till vidareutbildning.

Foto: Peter Mulvany/News Øresund/CC

Andra läser

Nyheter

”Därför har vi rätt i striden om tågvärdarna”

Rainer Andersson, ordförande i Seko Pendelklubben, är en frontfigur i kampen för att tågvärdarna på pendeltågen ska behållas. Det är också en stor fråga i valet, eftersom både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hävdar att tågvärdarna ska behållas medan den styrande majoriteten i Regionen, det vill säga M-L-KD-C-MP, har godkänt att de ska tas bort. Första Linjen ställer frågor till Rainer Andersson för att komma under ytan och förstå hur resonemangen går.

Krönika

Stefan Pagliarini: Marknaden – vår tids religion

Det råder i dagens Sverige en närmast religiös övertro på marknaden. Istället för att driva verksamheten själva hyr stat, kommun och landsting ut den till mer eller mindre seriösa aktörer vars enda syfte är att fylla den egna kassakistan.