Med uppgift att illustrera livet i fältlägret

Anette Nyman är upprörd:

”Sitter du här och sover mitt under brinnande krig? Och grytan kokar för fullt. Borde vi inte äta nu?”

Olle Westerberg rycker till och svarar sävligt:

”Jo, jo, visst är jag hungrig.”

Bredvid honom puttrar det i den stora järngrytan och under den glöder elden. Men inget är på riktigt. Det doftar inte av mat, svett och slagfält, glöden är inte autentisk och ljudet kommer från en högtalare.

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

I Anette Nymans och Olle Westerbergs arbetsuppgift ingår bland annat att levandegöra historien genom dramatiseringar. Under vissa skollov har de tre föreställningar per dag, för barn och familjer. När de inte möter barn under skolloven har de många visningar på olika teman för skolklasser, vuxengrupper och pensionärer.

Denna gång uppträder Olle som musketerare, det vill säga en soldat med en musköt, den tidens gevär som laddades med svartkrut. Den historiska tiden ska föreställa 1600-talet, det vill säga en del av den svenska stormaktstiden. Då hade soldaterna inte några enhetliga uniformer, det har inte heller Olle Westerberg. För att hålla ihop styrkorna samlades man istället under militärens fanor. Annette Nyman spelar en marketenterska, en person som hade hand om försäljning men som även kunde vakta lägret mot plundrare.

Olle Westerbergs och Anette Nymans föreställningar äger rum på Armémuseum, där båda arbetar. Armémuseum ligger ett stenkast från Östermalmstorg och är ett militärhistoriskt museum som skildrar Sveriges militärhistoria från 1500-talet till nutid. Fokus i visningarna är hur människor har påverkats av krig och konflikter.

– Här finns krigshistoria och fakta om stora militära slag, men i dramatiseringarna försöker vi att ge en bild av vardagslivet i fält. Museet försöker att lyfta fram enskilda människors levnadsöden, säger Olle Westerberg.

Varken Olle Westerberg eller Anette Nyman har någon dramatisk utbildning. Men i arbetet som museipedagog ingår ofta uppgifter att dramatisera, det vill säga att sätta upp en föreställning som kan liknas vid en teaterpjäs. Som grund för framförandet har det ett grovt manus. Men ingen föreställning blir den andra lik.

– När vi har kört samma dramatisering många gånger blir vi också väldigt trygga. Då är det lättare att ta ut svängarna. Inte sällan överraskar vi varandra med nya repliker, säger Olle Westerberg.

Dramatiseringarna har också flera olika teman. Stormaktstiden och 30-åriga kriget är ett, beredskapstiden under andra världskriget är ett annat.

– Vi är ju både museipedagoger och intresserade av svenska historia. Men vad jag är mest intresserad av har växlat lite under olika perioder. Just nu tycker jag det är väldigt spännande med 1900-talshistoria, säger Anette Nyman.

I arbetet ingår också en del administration, som att organisera dramatisera visningar, boka visningar och sköta faktureringen.

– Men absolut roligaste är att delta i dramatiseringarna. Särskilt när vi möter barn som går i fyran eller femman, det brukar vara då som de läser om den svenska stormaktstiden. De är ofta öppna och spontana och kan komma med frågor mitt under föreställningarna, säger Olle Westerberg.

När museet tar fram nya dramatiseringar eller uppdaterar tidigare brukar det finns åtminstone lite arbetstid för att läsa in sig. Sedan ägnar Olle Westerberg också mycket fritid år att hålla sig ajour.

– Men för tillfället har jag småbarn, så jag hinner inte läsa så mycket. Men på vägen till och från jobbet brukar jag lyssna på olika poddar. Det blir framför allt Krigshistoriepodden, Militärhistoriska podden och P3:s podd Dystopia.

Det är en lättsam stämning under föreställningen, men i ett museum som beskriver människors villkor under krig är det omöjligt att inte bli påverkad av våldets fasor. På en vägg i en av de första rummen på våning tre i museet hänger en kopia av Pieter Bruegels målning Dödens triumf. Den föreställer ett slagfält från 1500-talet fyllt av döda och stympade människokroppar. I fjärran stiger rökpelare och jorden har färgats svart.

– Det är en fantastisk målning som skildrar krigets förfärlighet. Varje gång jag ser den brukar jag tänka att effekterna av krig trots allt är ganska lika. Om man bortser från den utrustning som de döda soldaterna och människorna bär skulle den lika gärna kunna skildra krigets effekter idag, säger Olle Westerberg.

Byggnaden där Armémuseum ligger riktades 1762 av Carl Johan Cronstedt som ett förråd och verkstad för artilleriet. Redan 1879 blev byggnaden ett museum, som sedan flera omgångar byggts om och moderniserats. På de två översta våningarna i byggnaden finns fasta utställningar, men på bottenplan byts utställningarna ut. Där pågår för närvarande en utställning om kvinnor inom underrättelsetjänsten under andra världskriget. Att vara med och ta fram nya utställningar är också en del av Anette Nymans och Olle Westerbergs arbetsuppgifter.

– Men det är ett lagarbete med många inblandade med föremålsintendenter, projektledare, konservatorer, kommunikatörer och så vi som är museipedagoger, säger Olle Westerberg och tillägger att museet också måste hyra in tjänster utifrån, som snickare och översättare. Ja, att bygga om en ny utställning är ett väldigt stort projekt.

Olle Westerberg är också aktiv i Seko och vice ordförande i den klubben för anställda på museer och högskolan.

– Just nu är jag mest engagerad i arbetsmiljöfrågan. Museerna har ju varit mer eller mindre nedstängda under pandemin och vi har fått arbeta hemifrån. Men nu drar verksamheten igång igen. Samtidigt känns det lite tungt, som om den rätta energin saknas. Många som tidigare jobbade på museer har också försvunnit, en del har exempelvis börjat att plugga. Nu behövs en ordentlig nystart.

Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa

Bakgrund. Armémuseet.

Det är ett svenskt statligt museum med försvarshistorisk inriktning. Museets samling består av 100 000 föremål som i huvudsak har använts inom den svenska armén. Föremålen härstammar från 1500-talet och framåt. I år har museet haft omkring 45 000 besökare, men antalet har dragit ner på grund av pandemin. Tidigare har omkring museet haft omkring 120 000 årliga besökare.

Fakta. Pieter Bruegel.

Nederländsk målare som föddes någon gång mellan 1525 och 1530 och som dog 1569. Bruegel hyste ett osentimentalt intresse för arbetande människor och skildrade ofta den fattiga bondebefolkningen. Han använde många olika stilar och gjorde också teckningar och gravyrer. Målningen Dödens triumf (nedan) är från cirka 1562. Pieter Brugels son, också med namnet Pieter Brugel, var också konstnär. Därför kallas han ofta för Pieter Bruegel den äldre.

Andra läser

Nyheter

”Därför har vi rätt i striden om tågvärdarna”

Rainer Andersson, ordförande i Seko Pendelklubben, är en frontfigur i kampen för att tågvärdarna på pendeltågen ska behållas. Det är också en stor fråga i valet, eftersom både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hävdar att tågvärdarna ska behållas medan den styrande majoriteten i Regionen, det vill säga M-L-KD-C-MP, har godkänt att de ska tas bort. Första Linjen ställer frågor till Rainer Andersson för att komma under ytan och förstå hur resonemangen går.

Krönika

Stefan Pagliarini: Marknaden – vår tids religion

Det råder i dagens Sverige en närmast religiös övertro på marknaden. Istället för att driva verksamheten själva hyr stat, kommun och landsting ut den till mer eller mindre seriösa aktörer vars enda syfte är att fylla den egna kassakistan.