Romanen Posten handlar just om livet på posten, berättar författaren Ludvig Köhler. Under åren 2013 till 2017 var han anställd av Postnord och arbetade med att dela ut brev samt som postchaufför framför allt i Stockholms södra förorter.
– Särskilt under de första åren blev arbetet vid Posten väldigt inspirerande, det blev ett sätt att leva. Jag blev fascinerad av olika delar av staden och de människor som bodde där. Ibland skenade fantasin iväg och jag funderade mycket över olika människoöden och vad som dolde sig i olika fastigheter och lägenheter. Den stämningen finns i boken.
Ludvig Köhler arbetade bland annat mycket i Kärrtorp, Johanneshov och Hammarbyhöjden, stadsdelar som han numera kan utan och innan fast han själv är uppväxt i innerstaden.
– Jag blev väldigt intresserad av vissa kvarter och de som bodde där.
En stor del av romanen utspelar sig på arbetsplatsen, berättar Ludvig Köhler. Han beskriver innehållet som en blandning av arbete, arbetsvillkor och relationer på arbetsplatsen – men också vilka tankar som arbetet kan föda hos en anställd.
– Men vad som händer på jobbet är mer av en ram för berättelsen. Egentligen handlar den om huvudpersonens liv.
Under tiden på Postnord var Ludvig Köhler aktiv i Seko Stockholm. Idag har han bytt jobb och fackförbund.
– De sista åren på Postnord var inte lika spännande. Då hade jobbet blivit mer av rutin. Men vad som också skedde var att arbetsvillkoren förändrades till det sämre. Det blev allt svårare att vara sig själv på jobbet. Det blev också ett allt hårdare tempo. Vi skulle göra allt mer på kortare tid. Det skapade i sin tur spänningar mellan de anställda och företagsledningen.
I bokens sista del blir också huvudpersonens kluvenhet inför arbetets villkor allt mer påtagligt. Det leder vidare till större resonemang om meningen med ett arbete och den mänskliga tillvaron.
Foto: June Witzoe
