Ett krav i Tidöavtalet är att särskilda ungdomsfängelser åter ska inrättas. Sverige hade sådana fram till 1980. Ungdomsfängelserna ska, enligt avtalet, ”ersätta de särskilda ungdomshem som SiS ansvarar för idag”.
För brott som begås av en person som inte fyllt 18 år får domstol döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. Vanligen får i stället Statens Institutionsstyrelse (SiS) ansvaret för dessa ungdomar. SiS har för närvarande 21 ungdomshem med omkring 700 platser. De som sitter på ungdomshem har antingen blivit tvångsplacerade enligt LVU (Lag om vård av unga) eller LSU (Lag om sluten ungdomsvård). LVU-ungdomarna har en individuell vårdplan. LSU ungdomarna är dömda till sluten ungdomsvård och vistelsen är i likhet med fängelsestraff tidsbegränsad.
Formuleringen i Tidöavtalet är otydlig. Tänker sig regeringspartierna och samarbetspartiet SD att nyöppnade ungdomsfängelser ska fyllas av både LVU-ungdomar som begått brott och av ungdomar som dömts till sluten vård enligt LSU? Eller handlar det bara LSU-ungdomar som ska flyttas? Det förblir oklart.
Seko-SiS, det vill säga fackklubben för anställda inom SiS, menar att det behövs ännu större personaltäthet för att både förbättra kvaliteten på vården och öka säkerheten för personalen. Samtidigt är klubben kritisk till förslaget om att lägga ner ungdomshem och ersätta dem med fängelser.
– Det är vi som har kompetensen att arbeta med ungdomar. Att föra över ungdomar till fängelser har testats förut, men inte slagit väl ut. Det håller även våra Sekos klubb inom kriminalvården med om, säger Frida Strandberg Landin (bilden), ordförande i Seko SiS.
