Historien tar sin början 1970 när Statsanställdas förbund (SF) bildas efter en sammanslagning av en rad LO-förbund inom den statliga sektorn. Vid detta tillfälle existerar 350 lokala avdelningar inom förbundet, uppdelade på en rad branscher. Vid den tiden fanns också sektioner inom förbundet; bland annat för järnvägen, staten, posten, väg- och energi samt Televerket.
1984 valdes Curt Persson till förbundsordförande. Han ansåg att det var ett problem att Seko hade ett ytterst begränsat inflytande på den regionala politiken. SF bestod av många lokala avdelningar, men saknade regionala organ. Metall, Kommunal och Byggnads var desto mer synliga på regional nivå och Perssons ambition var att SF skulle bli lika synligt.
I februari 1986 tyckte Persson att det var dags att agera. Lösningen blev att bilda distriktsorganisationer inom SF. Johnny Nadérus anställdes på förbundskansliet för att utföra det praktiska arbetet. Under några år reste han kors och tvärs över landet för att bygga upp de nya SF-distrikten. Tanken var att SF-distrikten geografiskt skulle upprättas i samma områden som LO-distrikten. Så blev det också med något undantag. Därefter avvecklas de tidigare branschsektionerna.
1995 bildades det nuvarande Seko. Året därpå går Sjöfolksförbundet in i Seko, men får specifika villkor. I praktiken blir Seko Sjöfolk ett förbund inom förbundet.
Läs mer:
Förslaget till organisationsförändringar: Seko Stockholm skulle krympa ihop
Nästa steg, berättar Johnny Nadérus, blev att de tidigare lokalavdelningarna ombildades till klubbar medan SF-distrikten blev avdelningar. Noterbart var att klubbarna fick behålla sitt förhandlingsmandat. De tidigare nästan 20 distrikten minskade i antal till ett tiotal. För närvarande existerar nio regioner.
År 2000 bildades Seko Stockholm. Därefter har flera av branschorganisationerna inom Seko stärkt sin position. Några år in på 2000-talet får både branschorganisationerna och förhandlingsorganisationerna rätt att utse ombud till Sekos kongress. Därmed uppstår flera parallella beslutsvägar.
Johnny Nadérus tycker särskilt det är viktigt att minnas varför SF-distrikten en gång i tiden byggdes upp.
Läs mer:
Ett starkt Seko – viktigare än någonsin
– Förbundet insåg att det knappt hade något inflytande på politiken (på den tiden bland annat landstingen), inom arbetarrörelsen och gentemot näringslivet på regional nivå. Därför byggde man upp regionala organisationer. Med organisationsutredningens förslag riskerar den tanken att gå förlorad och vi får stuprör istället. Risken är stor för att det kommer att smula sönder förbundet. Det skapar möjlighet för Byggnads att sno stupröret inom vägsidan. Dessutom, för att återknyta till Curt Perssons insikt, kommer förbundets inflytande på regional nivå att försvagas.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
