Slutcyklat i Postnord?

Posted · Add Comment

Charlotte Rinaldo, brevbärare Årsta, berättar om hur varannandagsutdelningen av post kommer att påverka villkoren för de anställda och Postnords möjlighet att klara sitt uppdrag.

Varannandagsutdelning av post kommer att införas i Stockholm i höst. Internt på Postnord kallas projektet ”Solo” och kommer att bli en historiskt stor omställning för oss Stockholmsbrevbärare. Det blir många med mig som troligen inte kommer att passa in i den nya organisation som jobbas fram av ledningen just nu.

Här i Stockholm har vi av naturliga skäl en stor grupp körkortslösa brevbärare. Den täta bebyggelsen i storstaden, med många hushåll på liten yta, har inneburit att alla brevbärare inte behövt ha körkort.

Mycket post har delats ut med cykel, och många av oss Stockholmare har inte heller haft något behov av körkort för privat bruk. Det var först runt år 2000 som Postnord började kräva körkort vid nyanställningar. De körkortslösa brevbärarna är alltså en äldre grupp anställda med en hel del sammanlagda tjänsteår bakom sig. Det rör sig om sammanlagt cirka 180 personer i min klubbs område (Seko Postklubb Stockholm).

Postnord har under många år brottats med vikande volymer av vanliga brevförsändelser. Särskilt drabbad blev den danska delen där politiska beslut om digitalisering av myndighetspost påverkade starkt. Nedgången av antalet fysiska brev har inte varit lika dramatisk här i Sverige, men varje år har volymerna minskat med några procent. Istället har Postnord satsat hårt på paket och varubrev. Men inom logistiken har det inte funnits samma lönsamhet som på brevsidan. Branchen är mer konkurrensutsatt och priserna pressas av andra aktörer på marknaden som kanske konkurrerar med lägre löner och sämre arbetsvillkor än vad vi har förhandlat oss till på Posten genom åren.

Sen har vi det där med samhällsuppdraget. När Postnord lobbat mot politiker och tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen har man hävdat att övernattbefordran av post inte längre kan löna sig. Man har velat ha längre tid på sig för att dela ut breven och man har velat höja portot.

Man har också pekat på miljöboven flyget som måste till för att säkra övernattsbefordran. Så nu efter ett några års intensivt lobbyarbete har man fått med ägaren staten på idén om varannandagsutdelning och även höjt porto.

Men leveranserna måste vara pålitliga och leva upp till vissa kvalitetskrav för att Postnord ska få behålla samhällsuppdraget. Kravet på Postnord är att man klarar av att dela ut minst 95 procent av alla försändelser inom två dagar.

Men Postnord vill naturligtvis inte släppa den kraftigt växande marknaden med varubrev och paket som egentligen inte ingår i samhällsuppdragets kärna. Många nya tjänster dyker upp hos olika logistikoperatörer särskilt här i Stockholm och kunderna förväntar sig billiga och snabba leveranser, så om inte Postnord kan möta efterfrågan och delar ut varubrev varje dag så tar konkurrenterna snabbt över. Därför kommer varubrevsförsändelser forfarande delas ut dagligen.

Det tjocka flödet kommer att innehålla både vanliga brev och varubrev samt eventuellt oadresserad reklam. Det kommer att handla om två dagars post när det gäller alla brevförsändelser. På den ”tjocka” dagen delar vi alltså ut mer post än på en vanlig dag idag, så det innebär att vi måste ha kortare utdelningsslingor dessa dagar.

De dagar då vi bara delar ut varubrev har vi inte lika många hushåll att besöka så därför blir slingorna avsevärt mycket större. Det kan bli så stor geografisk spridning på stoppen att det kanske inte fungerar att cykla så långa sträckor som krävs när vi delar ut det ”tunna” flödet.
Därför har körkortskravet ställts på sin spets.

Stockholm har som sagt många körkortslösa brevbärare som nu inte tycks ha någon framtid i företaget. Alla ska kunna dela ut både det tjocka och det tunna flödet enligt organisationsmodellen Solo. Här pekar ledningen på vikten av arbetsvariation, men det är knappast något som de tagit hänsyn till tidigare så det känns lite krystat.

Dessutom har vi redan nu börjat med varannandagsutdelning men lite i smyg. På morgonmötena får vi alltid höra att vi ska säkra att gårdagens post som vi eventuellt inte hunnit dela ut ska prioriteras. Att dela ut två dagars post på rundan är alltså inte direkt något nytt, och att dela ut den kortare rundan med tjockt flöde med cargocykel borde vara fullt möjligt även i framtiden menar jag.

Nu i höst ska vi köra igång med varannandagsutdelningen på min arbetsplats. Många av oss utan körkort har i det längsta trott att utdelning med bil inte är optimalt i stadsmiljö där elcykeln tar sig fram smidigare. Min chef har också så sent som förra året köpt in ca 20 trehjuliga cargocyklar till Årsta brevbärarkontor. De har relativt stor lastkapacitet och jag tolkade det då som att några av oss skulle cykla även i framtiden.

Nu verkar det som att man kanske bara kommer cykla på några få brevbärarkontor i City, men även där är det oklart hur det blir. Det svänger och kränger i ledningens krav och inte ens lokala chefer vet hur de ska förhålla sig. (Hittade alldeles nyss en färsk artikel på nätet (12/2 2021) där företaget Monark Exercise i Vansbro glatt meddelar att de fått en stororder från Postnord. Ett flerårigt kontrakt på tillverkning av en ny modell cargocyklar för paketleveranser … )

Bilden föreställer en cargocykel från Monark Exercise i Vansbro. Monark har just fått igenom ett långsiktigt avtal med Postnord om tillverkning av cyklar med lastkapacitet för utdelning av paket. Kanske en avskedspresent från Postnord till de körkortslösa som inte längre passar in?

Omställningen till varannandagsutdelningen påverkar inte bara oss körkortslösa brevbärare. Inför Solo har Postnord rekommenderat sina lokala chefer att vänja brevbärarna vid att hoppa mellan olika distrikt. Det är viktigt att brevbärarna inser att de inte kan räkna med att de i framtiden får ha ett eget distrikt som de kan utan och innan utan nu ska de förstå att de är utbytbara. Min känsla är att den spetskompetens vi äger när det gäller lokala förhållanden inte längre värderas. Good enough ska gälla, och alla ska kunna allt till en viss nivå, så att vi blir utbytbara och flyttbara.

I skalorganisationen som tas fram nu har lokala chefer fått uppdraget att bygga sin organisation efter fordonen och inte människorna. Det gäller att hålla fordonen rullande.

Den här träningen i flexibilitet har sedan före jul iscensatts på mitt lokala kontor genom att vissa vana brevbärare har fått lämna sina distrikt som de har totalkoll på för att istället få börja hoppa mellan olika slingor som kan vara nya varje dag. Detta i pedagogiskt syfte.

Men först har de fått lära upp en nyanställd under ett par dagar som sedan ska få överta deras väl inarbetade distrikt.

Som lokal facklig företrädare kan jag bara säga att denna turbulens har skapat stor oro på arbetsplatsen. Det som stör mest är att det i nuläget inte finns något faktiskt behov av att flytta runt folk, och därför finns det ingen förståelse hos de anställda för åtgärden som bara skapar förvirring och sämre kvalitet gentemot kunderna.
Dessutom har det förekommit en del konstiga förklaringar från arbetsledningen till varför just vissa individer fått börja hoppa mellan distrikten. Några har upplevt det som personangrepp och ”bestraffningar” vilket är mycket illa.

En mer allmän motivering från ledningens sida till att vana brevbärare skall börja hoppa mellan olika slingor är att skapa en trygg start för nyanställda som får ett eget distrikt redan från början. På så sätt vill man få dem att stanna kvar. Men detta känns lite konstigt när varannandagsutdelningen som står för dörren kommer att medföra ett minskat behov av personal, och att vi snarare står inför övertalighet och eventuella uppsägningar till hösten.

Varannandagsutdelningen innebär som sagt att det behövs färre brevbärare. Det kommer att bli en övertalighet, men hur detta ska lösas är ännu oklart här i Stockholm. Hur brevbärarkontoren kretsas kommer att ha en stor betydelse, särskilt för oss som saknar körkort. När allt är så oklart är det svårt för oss lokala Sekoombud att ge några som helst besked till medlemmarna om framtiden. ”Vänta och se” är det klokaste råd vi kan ge
i dagsläget, och ”ta körkort om du kan och har råd”.

Fortsättning följer …

Text: Charlotte Rinaldo
Foto: Peter Phillips
/Postnord