Stefan Pagliarini: Ännu en dag i paradiset

Phil Collins gav 1989 ut sången Another day in paradise. Den handlar om de som har och de som inget har. Nu handlar min krönika inte om hemlöshet utan mer om hur kort fallet är för att hamna där. Om oron och stressen som många av oss känner. Om den krampaktiga knuten i magen för de som inte vet hur nästa månad ter sig. För de som inte ser fram emot julen utan fruktar den.

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Hur kan någon frukta julen kanske ni säger? God mat, julklappar, skratt och ledighet. Men hur kan den skratta som rings in per timme? Hur kan den njuta vars visstidsanställning sägs upp utan besked om förlängning? Hur kan den le som inte kan köpa julklappar till barnen därför att pengarna då inte räcker till mat? Otrygga anställningar drabbar allt fler på den svenska arbetsmarknaden. Man använder ord som ”flexibilitet” och ”hungrig arbetskraft.” Före detta moderatledare Fredrik Reinfeldt myntade i sin bok Det sovande folket från 1993 uttrycket ”trygghetsknarkare”. Enligt honom så var behovet av trygghet något som hindrade utvecklingen och den som befann sig på gränsen var hungrigare och arbetade hårdare. Samhället behövde nedrustas och privat välgörenhet skulle ersätta de flesta av våra sociala system. Fredrik har senare backat från sina uttalanden och kallat dem för ungdomssynder. Samtidigt så kan vi nu, nästan 20 år senare, se att flertalet punkter på hans lista redan har bockats av och andra står för dörren.

Fredrik själv har aldrig befunnit sig på gränsen. Han har aldrig oroat sig eller klängt sig fast med näbbar och klor, desperat och hungrig. Han har inte sovit dåligt då han ska förklara för sina barn varför det inte blir julklappar i år heller. Däri ligger problemet. De som arbetar hårdast för att avskaffa tryggheten är de som redan har den. De som kallar svenskarna för trygghetsknarkare är de som är så långt ifrån att de inte ens kan se gränsen.

Samtidigt jobbar allt fler allt hårdare till allt sämre villkor. Klyftorna i Sverige växer mer och mer och med dem mår allt fler allt sämre. Otrygghet och ohälsa går hand i hand. Forskning visar att otrygghet är direkt kopplad till hur länge vi lever och hur vi friska vi är. Sömnrubbningar, magproblem, stress, depression och utbrändhet. I vissa fall kan det till och med driva någon över gränsen till att göra något slutgiltigt och tragiskt. Själv föddes jag på 70-talet. Växte upp med träskor, ”flygande Jakob” och ”vilse i pannkakan.” Och nej allt var inte bättre förr vare sig skorna, maten och definitivt inte barnprogrammen. Men en sak var bättre, vi brydde oss mer. Hjälpte varandra. Flera stora viktiga reformer kom till. Lagen om anställningsskydd (LAS), MBL för medbestämmande på arbetsplatser och 40 timmars arbetsvecka för att nämna några. Många idag kanske ser 70-talet som mesigt. Men är det verkligen mesigt att bry sig? Är inte höjden av mesighet parollen ”sköt dig själv och skit i andra.”

När julen nu står för dörren vet jag i alla fall vad som rimmar bäst med julens budskap, men det kanske är mesigt det också? Det är ännu inte försent att vända utvecklingen, inte försent att bygga ett land där vi alla kan vara stolta, delaktiga och trygga. Men det är vi som måste välja vilket land vi vill ha.

God Jul i slott koja och skänk en tanke till de som vandrar på gränsen, till dem där fallet från paradiset är så kort som en månad utan sms.

Text: Stefan Pagliarini, krönikör, facklig företrädare och mes

Andra läser

Drastisk ökning av behovsanställda inom Citymail
Nyheter

Drastisk ökning av behovsanställda inom Citymail

Under de senaste åren har antalet behovsanställda ökat kraftigt inom postföretaget Citymail, det vill säga anställda som kallas till arbete dag för dag och där garantier för fortsatt arbete saknas.

– Ja, andelen behovsanställda har ökat snabbt, säger Mattias Holmén, nationell ordförande i Seko Citymailklubben.