I väntrummet sitter en man med en mellanpudel i knät. Den har drabbats av en infektion. I ett annat väntrum, i en annan del av byggnaden, väntar två personer med sina katter. Djursjukhuset är utformat så att hundar och katter inte möts. För tillfället hörs varken något skällande eller jamande. Det är en lugn förmiddag på AniCura Regiondjursjukhus i Bagarmossen. Men läget kan snabbt förändras. Sjukhuset är öppet dygnet runt. Utöver inplanerade besök tar man även akuta ärenden. Blixtsnabbt kan belastningen öka och väntrummen fyllas med oroliga djur.
Nicole Söderquist dyker upp. Hon är legitimerad djursjukskötare och har redan hunnit jobba på sjukhuset i åtta år trots att hon själv bara är 28 år. Hon är också skyddsombud och facklig kontaktperson på arbetsplatsen. Till ganska nyligen var hon medlem i Kommunal, men vid den senaste LO-kongressen beslutades om flera organisatoriska förändringar. Däribland att medlemmar inom djursjukvården och på hunddagis skulle flytta över till Seko.
– Det är spännande med de fackliga frågorna, särskilt är jag engagerade i den psykosociala arbetsmiljön. De som jobbar på djursjukhus är ofta väldigt engagerade. Det är förstås bra, men ökar risken för att bli utbränd.
För att utbilda sig till legitimerad djursjukskötare har Nicole gått en treårig utbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet i Uppsala. Det är bara där som man kan utbilda sig till djursjukskötare. För en veterinär krävs en längre utbildning och för att bli djurvårdare krävs en gymnasieutbildning. Man kan även gå kurser för att utbilda sig till djurvårdare.
Trots att Nicole bara är 28 år har hon som hunnit jobba på sjukhuset i åtta år. Foto: José Figueroa.
De arbetsuppgifter som en legitimerad djursjukskötare eller djurvårdare utför varierar beroende på vilka avdelningar man är på. Arbetsuppgifterna kan vara allt från att mata och rasta patienterna till att ge dem medicin och övervaka dem på vårdavdelningarna. På intensivvårdsavdelningen sker övervakningen av patienter oftare än på en allmän vårdavdelning. Generellt är städning och vårdhygien en viktig del av arbetsuppgifterna.
Precis som inom sjukvården för människor kallas de som söker vård här för patienter. De allra flesta är hundar eller katter. Vård av hästar och kor sköts av annan djursjukvård.
– Men i enstaka fall kan patienterna även vara andra djur, som kaniner, marsvin, råttor och hamstrar. Men hittills har jag aldrig varit med om att ta emot någon sjuk orm.
Nicole ingår ofta i det team som genomför operationer. En av hennes uppgifter är att söva djuren. Nicole har sövt ner hundar som väger 80 kilo, men också andra som bara väger 1,5 kilo. Men det är inte bara djurets vikt som har betydelse för vilka preparat och vilken dosering man använder. Det påverkas också av hur sjuka de är, hur gamla de är, och om de är känsliga för vissa ämnen. Det finns också raser som inte tål vissa typer av preparat men känsligheten kan också skilja sig från individ till individ.
Sjukdomarna och skadorna på de djur som kommer till djursjukhuset kan vara av många olika slag. Det kan vara allt från diabetes och hormonella sjukdomar till att djuren behöver opereras. En del patienter får problem med rörelseapparaten och tikar samt honkatter kan få livmoderinflammation. Vanligt är också att djur måste opereras för att de har ätit något olämpligt. Ibland har djuren tumörer eller nybildningar som behöver opereras bort. Sedan händer det att hundar och katter skadat varandra eller skadat sig själva.
Precis som för människor görs först en undersökning av patienten. Det sker vanligtvis i ett undersökningsrum. Därefter bestämmer veterinären vilken typ av behandling som behövs. Det kan vara allt från att patienten får medicin till att man behöver göra någon typ av grundligare undersökning för att ta reda på vad som kan vara fel. Det kan handla om att använda ultraljud eller röntgen.
Vanligt är att djur måste opereras för att de har ätit något olämpligt eller för att de har tumörer. Foto: José Figueroa.
En del patienter behöver opereras, antingen bokas en tid för det eller så sker det akut samma dag. Vissa patienter behöver skrivas in på vårdavdelningen eller till och med intensivvårdsavdelningen beroende på hur sjuka de är.
Nicole tar med mig och fotografen José på en vandring genom djursjukhuset. Det är hög standard och gott om avancerad utrustning – som datortomografi, magnetröntgen, ultraljud, laboratorium och en vattenbassäng med löpband för sjukgymnastik för hundar som behöver rehabiliteras.
Överallt är det noga med hygienen och i operationssalarna blir inga utomstående insläppta. Vi går heller inte in på intensivvårdsavdelningen då de för dagen har mycket att göra och flera känsliga patienter. I en av korridorerna rullas en labrador som ligger nedsövd på en brits vidare mot operationsrummet. Vi besöker också ett undersökningsrum. För tillfället tomt. På väggarna hänger planscher som visar hund- och kattskelett.
– Det roliga med jobbet är att minska lidandet och skapa välmående för djuren. Sedan blir man förstås också glad av att träffa nöjda djurägare och att kunna rädda en familjemedlem, förklarar Nicole.
Sedan finns också utmaningar i jobbet. Nicole återkommer till frågan om arbetsmiljön och risken för att engagemanget kan leda till att anställda inte får en tillräcklig återhämtning när de är lediga. Hon nämner också två former av etiska dilemman. Det ena är nära husse och matte är så fästa vid sidan djur att de till varje pris vill rädda dem även om de kommer att få lida mycket. Det är samtidigt djurägarna som bestämmer. Det andra dilemmat är det motsatta. Att en del djurägare inte har råd med behandling av sina djur. Även om de har försäkring kan det bli dyrt. Då kan enda lösningen bli att man avlivar djuren.
– Ja, djursjukvården är dyr, men sedan håller den också en mycket hög kvalitet.
Det är inte vanligt, men vid några tillfällen har Nicole varit med om att djur dött under vårdvistelsen på grund av att de varit så sjuka. I andra fall väljer man att avliva för att inte låta djuret lida när det inte går att hjälpa dem.
– Det är förstås väldigt sorgligt, men sådant händer tyvärr ibland.
Nicole menar att det finns en likhet mellan sjukvården för små barn och djursjukvården. I båda fallen kan patienterna inte förklara var de har ont eller vad som är fel och vårdpersonalen kan inte förklara att de är där för att hjälpa dem. Vad som är viktigt är vara lugn, många djur är förstås stressade redan från början av att vara på djursjukhus. Ibland kan också djuren behöva få något lugnande innan undersökningen börjar.
Nicole har stor erfarenhet av att hjälpa alla möjliga djur. Från stora rädda och utåtagerande hundar till små kaniner. Hon känner sig sällan rädd för djuren. Ett klassiskt knep är att göra en avledningsmanöver, att få djuren att tänka på något annat.
– Det händer att man blir biten och riven av patienterna men hittills har det inte hänt något allvarligt. Oftast är det katter som orsakar skadorna. De är på ett sätt mer oberäkneliga. Egentligen tycker jag att jag förstår mig på katter bättre än hundar eftersom jag har katt själv.
Nicole säger att det har blivit en särskild samhörighet med kollegerna på djursjukhuset. Hon tycker att de stöttat varandra och inte sällan träffas de när de är lediga.
– Ja, vi är många som hänger privat.
Fotografen José Figueroa vill ta en bild med Nicole och ett djur. Vi får låna Clint som är en welsh corgi och ägs av en kollega till Nicole som också är legitimerad djursjukskötare.
Besöket på djursjukhuset i Bagarmossen slutar med att Nicole har Clint i famnen. Det råder ingen tvekan om Nicoles engagemang för djuren. Det råder inte heller någon tvekan om att Clint är nöjd. Nicole återkommer vid slutet av mötet också till sitt fackliga engagemang. Hon är ny medlem i Seko och har redan en god kontakt med de aktiva i Seko Stockholm.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
