Boktips inför semestern

Sommaren smyger sig på och med den – semestertid! Alltså är det hög tid att uppsöka närmsta bibliotek för att skaffa dig en bokhög inför den välförtjänta och förhoppningsvis lugna ledigheten. Utgå gärna från våra tips och se vad du mer kan upptäcka av föreslagna författare, eller hör efter vad din bibliotekarie kan föreslå. Och om du själv läst något riktigt bra – varför inte låta resten av Första Linjens läsare få ta del av ditt boktips? Hör av dig!

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

”Jag har torkat nog många golv” – En biografi om Maja Ekelöf

Nina van den Brink, Norstedts
1968 utlyste bokförlaget Rabén & Sjögren en stor tävling: Skriv Sveriges bästa politiska roman! Utöver att få se sin bok i tryck låg en prissumma på 25 000 kronor i potten. I värmländska Karlskoga satt den 50-åriga städerskan Maja Ekelöf, sliten efter många års tungt arbete. Hon hade ensam uppfostrat fem barn och hade skulder som ständigt låg i bakgrunden och gnagde. 25 000 kr var tre årslöner för någon som hon. På dagen för tävlingens deadline postade Ekelöf sitt bidrag, dagboksanteckningar från livet. Arbetets vardagsslit och omgivningens nedlåtande inställning varvat med det politiska engagemanget och litteraturintresset. Skrivet i smyg på omaka papper på de skrivmaskiner hon kunde komma åt där hon städade, när kontorspersonalen inte var på plats.

Det blev en skräll – hon vann. Detta är en biografi över Maja Ekelöf. Den ger en bild av både 70-talets kulturelit, industrisamhällets framväxt, 1900-talets olika krigs påverkan på människor och arbetstillfällen. Mycket som tas upp känns (ibland skrämmande) aktuellt. En abortlagstiftning som räddat många kvinnor ur misär och tragedi men som idag hotas, krig med den dubbelmoral som kan uppstå kring att tillverka och leverera vapen trots neutralitetspolitik, låglöneyrken som sliter ut kroppar och psyken, och ett välfärdssamhälle som byggdes upp för att fungera som skyddsnät men där revorna idag är mycket stora. Läs och imponeras av Maja Ekelöf.

Och passa naturligtvis också på att läsa hennes vinnande roman, Rapport från en skurhink.

En kvinnas frigörelse

Édouard Louis, Wahlström & Widstrand. Översättning: Marianne Tufvesson
Den franske författaren Édouard Louis, född 1992, har vi tipsat om förr här i Första Linjen. Nu bara måste vi göra det igen. Tidigare har Louis skrivit om att växa upp som homosexuell i ett fattigt arbetarklassamhälle, han har anklagat samhället med den knivskarpa frågan Vem dödade min far? Han har gått till angrepp mot den politik som skapar enorma klassklyftor, förstör arbetarkroppar i förtid och får människor att tappa tron på både beslutsfattare och varandra. Knivskarpt men vackert, ursinnigt men behärskat.

Nu har turen kommit till berättelsen om hans mor. Det är en berättelse om en glad arbetarklassflicka som fångas in i ett liv av graviditeter, misshandel och fattigdom – hur ska man orka hålla liv i sina drömmar, hur ska man kunna bryta sig loss när inget skyddsnät finns? När man har barn att försörja? Hur ska man kunna ta sig ur en skadlig relation när man inte har råd att flytta? Alla människor kan inte segla i väg på en klassresa mot större ekonomisk trygghet, den stora massan blir alltid kvar. Hur ska också de (vi) få det bra? Louis ger inte några direkta svar, men han riktar läsarens blick mot de stora orättvisorna i dagens samhälle och han visar vanliga människors liv. Och han visar också hopp – för mot alla odds så reser sig den instängda flickan som nu blivit en medelålders kvinna.

Systrarna

Anna Jörgensdotter, Albert Bonniers förlag
På sin balkong i Gävle sitter berättarjaget Anna. Hon betraktar sina växter, ser dem slingra sig över kattnätet, ser dem spira, blomma, vissna och torka ihop allteftersom balkongsäsongen fortskrider. Hon dricker vin. Hon längtar efter kärlek, kämpar mot panikångest, tänker på skrivande och litteratur. Brottas med självförtroendet, föräldraskapet och förhållandet till män. Som tur är gör hon det inte ensam. Hon får besök. Hon har sina systrar. Det är verkliga vänner som finns där i vardagen och det är samtalen med de framdrömda systrarna, kvinnorna som har funnits och verkat, blivit förebilder. Här hörs författare som Sara Lidman och Virginia Wolf, konstnären Frida Kahlo, anarkisten och poeten Lucía Sánchez. Kvinnor som deltagit i revolutioner, kvinnor som engagerat sig mot orättvisor, slagits mot fascism, uttryckt sig. Vad skulle de ha sagt, vad skulle de ha gjort, om de varit i Annas skor? Om de stått intill henne? Hur skulle de ha betett sig i hennes nutid och i hennes förhållande till revolutionen, patriarkatet och skapandet? Vad skulle de ha sagt om att lägga tid på en man som hellre pratar genom sin hund än rannsakar sig själv och sina tillkortakommanden? Det vet vi förstås inte, men samtalen kvinnorna emellan blir en lindring, en gemenskap att hämta kraft i. Både för Anna på balkongen och för läsaren.

Efterskalv

Nadia Owusu, Nirstedt/Litteratur. Översättning: Anna Petronella Foultier
Vad betyder rötter, vad betyder att höra hemma? Vad gör det med människor att ryckas upp och hamna mellan språk, länder och kulturer? Hur påverkas ättlingarna till den som drabbats av folkmord, slaveri eller flykt? I sin självbiografiska bok undersöker Nadia Owusu just det. Idag är hon framgångsrik journalist baserad i USA, men vägen dit har varit en svår färd, trots uppväxten i en på ytan välbeställd FN-tjänstemannafamilj. En färd genom Tanzania, Ghana, Italien, England, Uganda, Etiopien. I Owusus fall medför nedärvda familjetrauman till slut katastrof och kris, en jordbävning som skakar hennes vuxna jag till den absoluta botten.

Sårigt och smärtsamt, fullt av sprickor, men ytterst angeläget i en värld där 100 miljoner människor är på flykt. Vad händer med dessa flyktingars barn och barnbarn?

Kistmakarna

Robert Åsbacka, Schildts & Söderströms
I en föreningslokal i Eskilstuna har den frånskilde, bostadslöse, avdankade författaren Erik nästlat sig in med sina ryggskottsproblem. Han sover på soffan, dricker rutinartat sina kvällsöl och grubblar på den bok han måste skriva för att klara sig ekonomiskt. Det går trögt. Kanske något om Palme-mordet? Omaka vänskaper uppstår mellan de människor som rör sig i föreningslokalerna, och som alla på något sätt drabbats av sprickorna i det svenska välfärdssamhället. Nutidens urvattnade socialdemokrati med Stefan Löfvén i spetsen får sig genom berättarrösten en rejäl känga. Och den studiecirkel i att bygga sin egen likkista som pågår i källaren – vad eller vem är det egentligen som behöver begravas? Det är dråpligt, roligt, och väldigt mänskligt.

Text: Linnea Garli, lokförare och förtroendevald i Seko Stockholm
Foto: Dan Dumitriu/Unsplash

Andra läser

Nyheter

Fler anställda behövs när gasläckor tätas

– Företaget Gasnätet Stockholm AB kommer att nyanställa. För närvarande är flera tjänster vakanta. En orsak är de höga elpriserna. Det har gjort det mer lönsamt att ta vara på gasen, säger Martin Svensson, fackligt kontaktombud för Seko vid företaget.

Krönika

Alexander Petersson: Fler borde läsa Marx och Wigforss

Jag fick frågan från några unga SSUare i Västerort i Stockholm om jag kunde komma förbi deras studiedag. Jag har själv varit aktiv i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU i många år, just i Västerort.