Digitaliserad terminal förädlar post

I utkanten av Årsta ligger PostNords stora anläggning. In mot det som kallas kajen rör sig en ström av företagets blåvita fraktbilar. Brev och klump (större brev) ska lastas och slussas vidare till något av utdelningskontoren i södra eller centrala Stockholm. Det blåser lätt och i vinden svajar de tre PostNord-flaggorna utanför entrén. Klockan är 9 på morgonen och det är någorlunda lugnt på postterminalen. Högst är trycket mellan 18 och 22 på kvällen, det är också då som flest personer jobbar.

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Det bullrar svagt på terminalen som består av flera stora hangarer. Den totala ytan är på drygt 24 000 kvadratmeter, det vill säga motsvarande nästan fem fotbollsplaner. Den som får kuvert och försändelser i brevlådan tänker ofta inte på vilken avancerad logistik som föregår postutdelningen. Ibland kanske någon nämner något om postsortering, vilket också är ett uttryck som används på terminalen i Årsta, men lika många pratar om att ”produkten förädlas”.
Omkring 380 personer är anställda vid terminalen. De flesta tillhör Seko. En mindre grupp är tjänstemän som är uppdelade på flera andra förbund. Några tillhör TCO-förbundet ST, en och annan är oorganiserad, men omkring 300 är medlemmar i Seko.
– Vi är väldigt aktiva här på arbetsplatsen. Därför vill de flesta vara med hos oss, säger Mohibul Ezdani Khan, ledamot i den fackliga klubbstyrelsen.
En av de som jobbar vid terminalen är Bo Andersson. Sommaren 1974 tänkte han försöka skrapa ihop lite extra pengar, men han blev kvar och arbetar sedan dess på posten.
– Det händer något nytt varje dag. Det har varit en enorm teknisk utveckling. Sedan tycker jag om att jobba med människor. Det gör man här, säger Bo Andersson.
De maskiner som idag används för att sortera post är enormt avancerade. Men fortfarande är det post som sorteras för hand, försändelser som maskinerna av olika skäl inte klarar av. Det handlar främst om större kuvert och om brev med svårhanterlig adress. Orsakerna till det kan vara många, som att postnumret och gatuadressen inte stämmer överens eller att adressen helt enkelt är oläslig, men andelen handsorterade brev har successivt minskat. Idag handlar det om cirka sex procent av alla brev.

En annan stor förändring är att människor allt mer kommunicerar med mejl och sms vilket gör att antalet brev konstant minskar. Å andra sidan ökar mängden tjocka kuvert som ska sorteras då människor handlar allt mer på nätet. Också mängden reklam som delas ut i brevlådorna är fortsatt stor. Allt detta leder till en fortsatt omdaning av postväsendet och av postyrket. Att utvecklingen kommer fortsätta i samma riktning är alla överens om, men att veta vad som kommer att hända på lite längre sikt är svårt.
En av de första stora maskinerna på terminalen är en så kallad förskiljningsutrustning (FSU). Den sorterar bort klump (tjocka brev) och fladder (post som inte ligger i ett kuvert). Fladdret sugs bort genom något som kan liknas vid en stor dammsugare.
Nästa apparat kallas för integrerad rensningsmaskin (IRM). Breven snurrar i en tunna där det finns en glipa på 8 millimeter. Endast de kuvert som tar sig igenom fortsätter i banan för brevsortering. Maskinen reglerar också sitt eget tempo. Om det är färre brev i systemet kan hastigheten öka, är det många försändelser dämpas tvärtom farten. Därefter registreras postnumren och gatuadresserna av en dator. Uppgifterna ligger till grund för kodningen och den fortsatta sorteringen. I apparaten stämplas också frimärkena och alla brev får två orangefärgade koder (vilka vi återkommer till). IRM klarar att behandla 40 000 brev i timmen.
Maskinen lagrar också information om det porto som finns på kuverten samt hur mycket alla försändelser väger. Om någon försändelse saknar tillräckligt med porto noteras det automatiskt. Det leder antingen till att avsändaren får en eftertaxering eller att mottagaren tvingas att betala lösen för att kunna lösa ut brevet. Slutligen sorteras alla brev så att de vänds åt rätt håll, med adressen och koderna på framsidan.

För tillfället står Susanne Svedlund framför den integrerade rensningsmaskinen. Hon har jobbat länge på posten och behärskar all teknik utan och innan. För dagen kontrollerar hon sorteringen av filébrev, det vill säga det interna namnet för företagspost, i motsats till brev från brevlådetömning.
Ja, då till de två koderna på kuverten, identitetskoden och sorteringskoden. I den första koden finns den senaste informationen, exempelvis om mottagaren lagt in uppgifter om adressändring. I sådana fall läser datorn av det och sorterar automatiskt efter den nya adressen. I sorteringskoden finns information om ordinära adressen. Båda koderna skrivs alltid ut men vid en adressändring tar datorerna bara hänsyn till identitetskoden när breven ska sorteras.
I slutändan ska försändelserna bli sorterade inte bara efter brevbärarnas turer, utan också ligga i rätt ordning för varje tur. För att det ska lyckas körs posten genom ytterligare maskiner. En sådan är brevförädlingsmaskinenen (BFM) som sorterar försändelserna efter alla fem siffrorna i postnumret och efter brevbärarnas gångordning.
Även i taket av terminalen händer något. I långa banor förflyttas lådor med post i rödfärgade banor. Även det systemet har ett namn, nämligen Lådtransporten (LTP). Lådorna med post kan sedan skickas ut på resor runt om i landet. Varje låda har en streckkod. Genom den digitala kontrollen går det alltid att kontrollera var en låda befinner sig.
Den senaste utrustningen, och lite av en stolthet, är tvåformatsmaskinen (TFM). Den klarar att hantera allt från vykort till C4-format.
– Och med grym hastighet, säger Bo Andersson.

Läs mer:
Mohibul Ezdani Khan, Seko: Vi är kritiska till att PostNord tar in extra personal samtidigt som andra sägs upp

En annan imponerande apparat är klumpsorteringsmaskinen (KSM) som alltså sorterar lite tjockare och större kuvert. Efter ett band forslas försändelserna fram i hög hastighet för att automatiskt sorteras efter olika sidospår. Maskinen klarar utan vidare att sortera 10 000 stora brev i timmen. I en ränna rasar det fram brev av det större slaget som alla kommer från Kina. Trots ökade avgifter fortsätter beställningarna av varor från Kina i stor skala.
– Människor beställer allt. Även småsaker. Överhuvudtaget beställer människor allt mer saker istället för att handla i butikerna. Det är en räddning för oss som jobbar på posten när breven minskar, men slår istället mot dem som arbetar i handeln, säger Bo Andersson.
Det är en imponerande och hypermodern maskinpark i terminalen. Företaget ser till att skaffa den senaste tekniken, vilket också hela tiden förändrar innehållet i arbetet och leder till att de anställda behöver ny kompetens. Maskinerna är inköpta från många olika länder. PostNord följer noga den globala utvecklingen av tekniken. Allra flest maskiner kommer från Tyskland, Frankrike, Italien och Japan, men några är också svenska. Den nya klumpsorteringsmaskinen är italiensk.
På en stor öppen yta står sju medarbetare och utför gymnastik. De böjer djupt på knäna och vrider kropparna både till höger och vänster. Framför allt rätar de ut fingrarna, knyter nävarna, rätar ut fingrarna och knyter nävarna. De försöker köra övningarna under tio minuter minst en gång under varje arbetspass. Även om maskinerna tagit över allt mer finns fortfarande post som måste sorteras för hand och de ensidiga rörelserna sliter på muskler, ledband och senor. Är det verkligen nödvändigt med gymnastik varje dag?
– Vad tror du själv? replikerar en kvinna som inte vill uppge sitt namn.

I ett annat hörn av anläggningen sker en annan sorts sortering som nog ytterst få utanför posten tänker på. Till Sverige flygs post från hela världen. Den ligger i postsäckar från all världens länder. Postsäckarna ser olika ut och kan vara tillverkade av olika material – plast, fiberväv, tyg. När de väl tömts i Sverige sorteras de för att sedan skickas tillbaka till ursprungsländerna som vill ha sina postsäckar tillbaka.
Det digitala urverket på postterminalen bygger på två datasystem. Det ena heter ISU och står för Informationsstöd, utdelning. Systemet används av alla brevbärare i Sverige. Rätt uppgifter i ISU ger rätt indata till sorteringsmaskinerna och ökar träffsäkerheten. Konkret fungerar koden som ett stöd för den brevbärare som ska dela ut försändelsen. Det andra systemet heter GLP, vilket betyder Gemensam Läsplattform. Det fungerar som en mellanhand mellan ISU och maskinerna i terminalerna. Med hjälp av GLP kan maskinerna ta emot och omvandla information från ISU.
– De två systemen kan samordnas med varandra. Ytterst är det ju bara en massa ettor och nollor, säger Bo Andersson och får det att låta väldigt enkelt.

Läs mer:
Kjell Björklund, PostNord: På sikt kommer terminalen avvecklas

När breven färdats genom terminalens sortering hamnar de till sist i lådor på kajen. Därifrån fraktas de vidare till utdelningskontoren. I lådorna ligger brev i ordning, sorterade efter brevbärarnas utdelningsrutter. Alla paket skickas dock vidare till postterminalen i Segeltorp och ska inte sorteras vid terminalen i Årsta. På samma sätt skickar terminalen i Segeltorp brev till terminalen i Årsta.
PostNords postbilar kör fram till kanten av kajen för att frakta posten vidare. Ibland anlitas också andra transportföretag, särskilt under perioder av mycket jobb eller om personer i den egna personalen blir sjuka, men nästan alla bilar tillhör PostNord. En gång i tiden arbetade ett 30-tal personer vid kajen för att lasta in lådor. Nu handlar det om en handfull anställda. Mycket av lyftjobben har blivit automatiserade. Två robotar sköter numera en stor del av jobbet. Det handlar om automatiska lådlossare (ALO) och automatiska lådlastare (ALA).
Eddie Lagervall, en av Sekos medlemmar går med raska steg efter kajen och säger:
– Maskinerna klarar ändå inte allt. Inte sällan behövs fortfarande mänsklig muskelkraft.

Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa

Andra läser

Nyheter

Stor efterfrågan på arbetskraft i energibranschen – särskilt i Stockholm

– Det är en stor efterfrågan på arbetskraft i hela landet. Men Stockholmsregionen sticker ut särskilt mycket. Här är trycket enormt och många företag skriker efter arbetskraft, säger Robert Lönnqvist, ordförande i Seko Vattenfall klubb Mellan och ordförande i branschorganisationen Seko Energi.