Stationen Shinjuku ligger i den nordvästra delen av Tokyo. I samma stadsdel som stadshuset, en byggnad med 48 våningar. Stationen är en knutpunkt för tolv olika spårbundna linjer, både tunnelbana och lokaltåg. Därutöver finns en busshållplats med mängder av busslinjer. Totalt passerar drygt 3,4 miljoner människor stationen varje dag.
I Tokyo är det ett talesätt att även många inhemska resenärer hamnar på ett tåg åt fel håll i Shinjuku. Stationen är som en myrstack med mängder av nivåer och gångar åt olika håll. Den rälsbundna trafiken bedrivs också av flera olika bolag, men för resenärerna finns det digitala kort som ger tillträde till samtliga linjer.
Själva stationsbyggnaden är oöverblickbar: vidsträckt och kantad av skyskrapor och stora varuhus. Totalt finns 200 utgångar från stationen, där vissa utgörs av uppgångar efter långa tunnlar och ligger långt från själva stationsbyggnaden.
Trots den enorma genomströmningen av människor är det inte alltid fullproppat med människor på alla perronger. Flest personer är det på stationen i rusningstid, från 6.30 till 9.00 på morgonen och mellan 16.00 och 18.00 på eftermiddagen. Andra tider på dygnet är det lugnare. Det är också stor skillnad mellan hur många människor som reser efter de olika linjerna. Till de mest trafikerade hör de röda, gula, mörkgröna och ljusröda linjerna, det vill säga linjerna Shonan–Shinjuku, Chuo–Sobu, Saikyo och Chuo. Andra linjer har långt färre passagerare.
Reglerna för att få färdas i tunnelbana och lokaltåg i Japan skiljer sig från de i Sverige. Den mest synliga skillnaden är att det är obligatoriskt med munskydd. I Japan finns fortfarande flera covidrestriktioner kvar, däribland kravet på munskydd i kollektivtrafik, butiker och offentliga byggnader. Restriktionerna har också inneburit stora begränsningar för utländska turister. Det var bara några veckor sedan som Japan öppnade igen för enskilda utländska besökare.
Det finns också skillnader som brukar förklaras med ett det krävs en kollektiv disciplin för att klara det höga trycket av passagerare. Många resenärer sitter och tittar på sina mobilskärmar under resorna, men det är förbjudet att tala i mobiltelefonen. Trots det stora antalet passagerare är det väldigt tyst i vagnarna, även om tystnaden ibland bryts av gråtande småbarn. En annan stor skillnad är att det inte syns någon som äter eller dricker något. Det är nämligen totalförbjudet och straffbart. Att någon skulle ta med sig en mugg med kaffe eller te är därför otänkbart och skulle förmodligen väcka uppståndelse.
Myskine Ohne är en av många resenärer som varje dag reser till sitt kontor med mörkgröna linjen från stationen i Shinjuku, men ibland går hon några kvarter för att i stället kliva på vid stationen i närheten av korsningen i Shibuya. Den är världsberömd för att tusentals människor rör sig över övergångsställena varje minut. Platsen har också skildrats i många filmer, som i Sofia Coppolas Lost in Translation.
– Jag älskar de här platserna, man är tillsammans med massor av människor, men kan ändå vara anonym, säger Myskine Ohne.
Shinjuku är inte bara en station utan också en stadsdel. Den är både känd för sina skyskrapor med många butiker och för trånga gator med barer och restauranger. Sena kvällar och nätter fylls gatorna av ungdomar som går ut tillsammans för att roa sig. Men stadsdelen är också ett centrum för protester. Nästan dagligen arrangeras någon demonstration i området. Oftast handlar det om demonstrationer för HBTQ-rättigheter eller för att få slut på etnisk diskriminering. Välståndet är högt i Japan, men socialförsäkringssystemet är dåligt utbyggt, jämställdheten mellan kvinnor och män är skral och homosexuella har inga lagstadgade rättigheter.
Vid enstaka tillfällen demonstrerar även fackliga organisationer i Shinjuku. Men det är sällan som den i särklass största fackliga organisationen, Rengo, är synlig. Den fackliga rörelsen tar sällan konflikt och brukar betraktas som konservativ. Mer synliga är ett antal mindre men militanta fackliga organisationer, som Zen-Roren.
Myskine Ohne hoppar på sitt tåg och rättar till munskyddet. Ännu en gång är hon på väg till sitt jobb. Ikväll ska hon träffa några jämnåriga kompisar. Som vanligt ska de ses på en av barerna i Shinjuku.
Text & foto: Mats Wingborg
