Vi sitter hela jouren på omklädningsrummets klinkerplattor, städar skåpen, sorterar pappershögar med gamla tidtabeller och blanketter. Arbetskamrater kommer och går. Tågvärdar, lokförare. Vi möter någon
Inom fackföreningsrörelsen talar vi med stolthet om vår historia. Vi påminner om hur tidigare generationer har tagit de strider som gör att saker som semester och arbetsveckans längd framstår som självklarheter. Men vi skulle kunna använda vår historia mycket mer i det fackliga arbetet.
Jag återkommer ofta till den. Bertolt Brecht skriver i sin dikt Till kommande släkten: Vilka tider! Ett samtalom träd är nästan ett brottdå det innebär
Syna Teodorescus borgerliga mission att dribbla bort orsak och verkan – hon vill fortsätta skära ner på välfärden och sänka skatter åt bolagen.
Likt många timanställda mellan olika jobb trodde jag att min behovsanställning hos ett statligt museum var en tillfällig situation som jag snart skulle titta tillbaka på när jag övergick till kontorsarbete på annan plats. Men hösten och vintern 2022 blev en kalldusch av osäkerhet, inte bara för mig men för museiarbetare i hela den statliga sektorn.
Även i nutid skulle kultur kunna bidra till att arbetare sträcker på ryggarna, ser sig om och bestämmer sig för
att förändra världen.
Jag fick frågan från några unga SSUare i Västerort i Stockholm om jag kunde komma förbi deras studiedag. Jag har själv varit aktiv i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU i många år, just i Västerort.
Det råder i dagens Sverige en närmast religiös övertro på marknaden. Istället för att driva verksamheten själva hyr stat, kommun och landsting ut den till mer eller mindre seriösa aktörer vars enda syfte är att fylla den egna kassakistan.
Ännu en dag vaknar vi upp till krigets trummor. Ett brutalt och meningslöst krig som går in i vårt sinne och påverkar vår vardag även
Phil Collins gav 1989 ut sången Another day in paradise. Den handlar om de som har och de som inget har. Nu handlar min krönika inte om hemlöshet utan mer om hur kort fallet är för att hamna där. Om oron och stressen som många av oss känner. Om den krampaktiga knuten i magen för de som inte vet hur nästa månad ter sig. För de som inte ser fram emot julen utan fruktar den.
Ett lätt brusande sorl fyllde öronen. Runt omkring mig i personallokalen skrattade och skojade kollegor och vänner. Solen sken och sommaren och semestern stod för
Så länge barn kan rulla ut en boll i en gränd i Lima, Kuala Lumpur eller på en gräsplätt i Vällingby kommer fotbollen att vara