Papperslösa (personer som saknar uppehålls- och/eller arbetstillstånd) kan söka stöd från FCFP. Centret ger också stöd till andra migranter som utnyttjats på svensk arbetsmarknad. Centret förhandlar vanligen inte på egen hand, utan ärendena förs vidare till det förbund som har ansvaret.
De ärenden som upprättas och drivs vidare handlar om löner och arbetsvillkor. Centret driver inte ärenden som har att göra med uppehållstillstånd och arbetstillstånd. Däremot har centret ofta informerat både arbetstagare och arbetsgivare om reglerna för arbetstillstånd. Det har lett till att en del som arbetat som papperslösa fått ordentliga jobberbjudanden och att deras jobb har kunnat omvandlas till reguljär arbetskraftsinvandring.
En central utgångspunkt för centret är att alla som arbetar i Sverige har rätt att få ut sin lön och har rätt till drägliga arbetsvillkor. Svensk lagstiftning om arbetsmarknad och arbetsmiljö gäller för alla som arbetar i Sverige, även för papperslösa. Samma sak gäller för kollektivavtal, har en arbetsgivare slutit avtal gäller det för samtliga som jobbar för arbetsgivaren.
Under olika tidsperioder har det varierat varifrån de flesta papperslösa och migranter har kommit som sökt kontakt med FCFP. Förklaringarna är flera, men en är att landsmän ofta talar med varandra. När en person från ett ursprungsland får stöd av centret drar den ofta med sig fler personer.
I samband med att centret öppnade var det särskilt många papperslösa från Latinamerika som sökte hjälp, inte minst kom många från Bolivia. Därefter har den latinamerikanska gruppen återkommit i perioder. Nu senast har centret ett antal fall med personer från Colombia som blivit utnyttjade. Många har också kommit från Västafrika, däribland Ghana, Nigeria och Senegal.
En annan stor grupp som ofta tagit kontakt med centret är papperslösa och migranter från Bangladesh och Pakistan. I synnerhet har centret stött många papperslösa från Bangladesh som jobbat på restaurang. Ytterligare en grupp som ofta tagit kontakt med centret är papperslösa från de så kallade ”stanländerna” som en gång tillhörde Sovjetunionen, däribland Uzbekistan och Tajikistan.
Under senare år har centret också hjälpt flera migranter från EU-länder, som takläggaren från Litauen som vi berättar mer om nedan. Totalt sett har centret haft kontakt med papperslösa och migranter från över 30 länder.
Det vanligaste skälet till att personer söker stöd från FCFP är att de inte har fått ut sin lön. Arbetsgivarna lovar för det mesta att lönen ska betalas ut och skyller på tillfälliga förseningar. Men en gräns brukar gå efter tre månader. När lönen ännu inte har betalats ut blir de som jobbar rejält oroade. Det är då de kontaktar centret. Många är också missnöjda med långa arbetsdagar och farlig arbetsmiljö.
Sedan starten har centret handlagt omkring 300 ärenden, varav ungefär hälften lett till att papperslösa och migranter fått ut en skälig ersättning för de arbete som de har utfört.
Under årens lopp har samtidigt situationen för papperslösa och utsatta migranter förvärrats. Klimatet i samhället har hårdnat och exploateringen har blivit värre. Den bilden ger både Bengt Sandberg och Sten-Erik Johansson som suttit med i ledningen för centret sedan det startade.
– Jag märker en skillnad bara med hur det var för fem år sedan. Allt fler ärenden i dag handlar om personer som inte fått ut någon lön alls. Tidigare var det vanligare att de blivit lurade på en del av betalningen men ändå fått ut något, säger Bengt Sandberg.
Sten-Erik Johansson ger en likartad bild och pekar på förändringar i samhällsklimatet.
– Tidigare fanns många skildringar i media om hur papperslösa och migranter blev utnyttjade på arbetsmarknaden. Numera är vinkeln ofta en annan, de utsatta grupperna skildras mer negativt. I vissa fall beskrivs arbetsgivarna som oskyldiga medan migranterna som råkar illa ut får skylla sig själva.
Text & foto: Mats Wingborg
