Mick Saurell är poet och medlem i Seko. Han växte upp i Halmstad, men bor sedan länge i Stockholm. Mick har spelat i punkband, men 2012 sålde han sina trummor. Vid det laget hade han redan börjat skriva poesi. Det har blivit en del av hans vardag. Ibland kan han arbeta med en dikt i flera veckor och fila på formuleringarna.
Hans första diktsamling, Den minerade vallgraven, kom ut 2009. Åren därefter har han varit produktiv. Totalt har det blivit åtta diktsamlingar och den nionde är på väg. Själv säger han att poesin handlar mycket om utanförskap och maktlöshet. Hans senaste utkomna diktsamling Silverskrinet kan beställas från Adlibris, Bokus eller direkt från GML-förlag.
Första linjen publicerar här ett urval av Micks dikter:
vi kan ju alltid låtsas
att de svarta molnen
aldrig hängde så tungt
över staden
att blixten aldrig slog ner
i hembygdsgården
och du
vi kan ju leka
att inbördeskriget
kröp till sängs
och somnade in mellan
vinröda sidenlakan
på ett lyxhotell i Monaco
och hör ni
vi målar över
dagens psykiska ohälsa
i något knallgult
och vi talar inte om
nuets självmordsstatistik
och för allas trivsel
för stämningens skull
bör ingen av oss
nämna döden
självklart ska vi roa oss
jag bara säger det
vi kan ju låtsas
trots era sparkrav
vårdar vi de gamla
vi snöröjer vägar
hunsas och varslas
och trots personalbrist
jobbar vi helger och nätter
utsträckt övertid
skift och delade turer
står redo att flytta berg
Don’t Fuck With Us
i drömmen
byggde du en stad
fri från stress och trängsel
och industriella fängelser
en stad där grönområden
och parkerna fick växa i stillhet
en levande stad som andas lugnt
en stad där du tillåts vara du
och invånarna välkomnar
omfamnar din enkelhet
älskar dig för den du är
ser ditt värde
tar vara på din klokhet
accepterar ditt tempo
dina brister
Text: Mick Saurell
Foto: Brian Lundquist/Unsplash
