”Därför behövs arbetarröster i litteraturen”

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

I slutet av förra året kom Föreningen Arbetarskrivares medlemsantologi Världen vi lämnar ut. Texterna skildrar arbetslivet inifrån och underifrån. Ur boksidorna stiger röster, ljud och dofter från bensinstationer, lokförarhytter, restaurangkök och slamsugarbilar. Ordförande i Föreningen Arbetarskrivare är Ewa Bergdahl. Första Linjen har intervjuat henne.

Hur har antologin tagits emot?

– Den har fått ett stort genomslag i fackförbundspress, på olika bokbloggar och i poddar. Vi har också fått en viss draghjälp av Rasmus Landströms bok Arbetarlitteraturens återkomst. Däremot har antologin nästan inte alls uppmärksammats av de stora tidningarnas kultursidor.

Varför då?

– Det hänger nog ihop med det allmänna kulturklimatet. Den kultur som lyfts fram är väldigt smal. Helst skriver man om finkulturlitteraturen där estetiken för estetikens egen skull står i centrum. För oss är det viktigt att skildra samhället underifrån, estetiken är också viktig, men inte på bekostnad av innehållet.

Varför behövs skönlitterära arbetarröster?

– Litteratur är ett vapen för att avslöja, avtäcka och inspirera. Texter kan punktera dimridåer och visa vad som är de stora frågorna i samhället. Inte minst är skildringar av arbetslivet viktiga. Människor tillbringar en stor del av livet på arbetsplatser. Vad som sker där behöver bli synligt.

Och varför är klassperspektivet viktigt?

– Många arbetande människor ser inte att de ingår i ett större sammanhang, utan uppfattar sig bara som en enskild individ i ett stort system. Klassperspektivet i litteraturen visar på gemensamma erfarenheter. Sedan handlar det mycket om att återerövra stoltheten. Att inse värdet av det egna arbetet och vad det betyder för samhället.

I antologin finns 43 olika bidrag. Ett är för övrigt skrivet av Linnea Garli som ingår i redaktionen för Första Linjen. Hur skulle du beskriva texterna?

– Väldigt många speglar känslor av maktlöshet och utsatthet, men det finns också ljus i tunneln och det är avgörande. Vi måste också skildra motstånd och människors försök att hitta utvägar och lösningar.

Världen vi lämnar är den tolfte antologin som Föreningen Arbetarskrivare ger ut. Har arbetet satt igång med nästa antologi?

– Snart ska vi börja. Vi kommer med en ny antologi vartannat år. Processen är väldigt spännande. Den redaktion som läser texterna och gör urvalet får inte veta vilka som har skrivit de olika bidragen. Ibland kan det vara etablerade författare och ibland debutanter, men det framgår inte. Ingen blir publicerad på grund av sitt kändisskap utan på texternas kvalitet. Det har bidragit till att skapa en stor bredd bland bidragen. En förutsättning för att bli publicerad är också att man är medlem i föreningen.

Vad läser du själv för tillfället?

– Just nu läser jag flera böcker av arbetarförfattaren Maj Hirdman (1888–1986). Ett spännande men idag väldigt bortglömt författarskap.

Text: Mats Wingborg
Foto: Privat

Fakta. Världen vi lämnar

Antologin kan beställas från föreningens hemsida

Andra läser

Argentina

Argentina: Från tragedi till något ännu värre 

José Figueroa är fotograf och tar bilder för Första Linjen. Han är uppvuxen i Córdoba i Argentina och kan mycket om argentinsk politik.
I början av året reste han tillbaka till sin hemstad. Samtalen med släkt och vänner handlade ofta om presidenten Javier Milei.

Postnord

Ny storklubb inom posten 

Den 18 mars kommer den nya storklubben Seko Posten Stockholm/Uppland att ha sitt första årsmöte. Den kommer att bestå av en sammanslagning av de sex tidigare klubbarna Stockholm syd/centrum, Stockholm norr, Uppland samt terminklubbarna i Årsta, Rosersberg och Utrikes (Arlanda). Den nya klubben kommer att få omkring 2 000 medlemmar.