Sedan den 12 februari 1982 har arbetat med tåg vid depån. Under de första åren rev han ut sängkläder och fyllde på vatten i vagnarna. Men redan i mitten av 1980-talet sökte han sig till verkstaden. Där har han blivit kvar sedan dess. För bara några veckor sedan fick han också ett nytt uppdrag, som ordförande i fackklubben Hagalund 101.
Det är många företag som är verksamma vid depån. Ulf Gillver är anställd av Euromint. Verksamheten är belägen i heltågsverkstaden, en enorm hangar som byggdes i slutet av 1980-talet i den västra delen av bangården. Där sker reparationer och underhåll av SJ:s X2000-flotta. För tillfället är det ovanligt lugnt i hallen. Flera av de anställda är på lunch. Men bara en timme tidigare kördes ett nytt tåg in som nu ska gås igenom. Ulf Gillver sätter handen på karossen och konstaterar att den fortfarande är kall.
– Tåget har ju stått ute och alldeles nyss blivit inkört hit.
Ulf Gillver förklarar att servicen av tågen kan handla om både förebyggande och avhjälpande underhåll. När tågen inspekteras följer han emellertid alltid specificerade i kontrollistor. Ändå är en arbetsdag aldrig helt lik en annan.
– Exakt vad som behöver åtgärdas varierar. Det kan handla om väldigt många olika saker.
Kontrollistorna skiljer sig också åt beroende på när tågen är byggda, men vissa saker återkommer ständigt. Hit hör kontrollen av boggisar och vagnskorg samt invändiga reseområden med tillhörande komfort, som belysning, ventilation, luftkondition och internet).
– Mindre skador åtgärdar vi direkt på plats. Större skador, som fel på hjul, repareras i samma verkstad eller i en separat verkstad.
Totalt arbetar ett 100-tal tågreparatörer för Euromint. En förkrossande majoritet av reparatörerna är män, men det finns också några få kvinnor. Personalen är på plats dygnet runt och arbetet bedrivs i treskift.
– De som arbetar dagtid skiftar mellan två pass, sedan finns en annan grupp som bara jobbar under natten.
På frågan om vad som är det bästa med jobbet svarar Ulf Gillver direkt.
– Det är när vi får i väg att klart tåg som ska ut i drift igen. Det är vi som har sett till att det blivit trafikdugligt. Vi som jobbar som reparatörer har en stark yrkesstolthet och vi vill se resultat av vårt arbete.
Sedan finns problem som är komplicerade. Ulf Gillver nämner särskilt så kallade intermittenta fel, som kommer och går.
– De kan vara svåra att hitta, även om jag nu har fått en hel del rutin. Däribland kan det handla om slangar som börjar läcka när tåget kör i kurvor. I andra fall kan det handla om digitala fel och elektroniska fel.
Under de drygt 40 år som Ulf Gillver arbetat vid depån har innehållet i arbetet förändrats i takt med att fordonsflottan har förnyats. En annan förändring handlar om vem som har haft ansvaret för underhållet. Under en lång period sköttes reparationerna av SJ och ibland av SJ:s dotterbolag SJ Maskin. I början av 2000-talet fanns en stark tilltro till att allt skulle bli bättre om verksamheterna blev privatiserade och konkurrensutsatta. 2001, inleddes omstöpningarna. Från början bildades Euromaint, eller Trainmaint som det hette från början, som en division inom SJ, men bolagiserades och har sedan sålts i fler omgångar. I dag ägs Euromaint av den spanska fordonstillverkaren CAF.
– Egentligen tycker jag det är fel att det ska gå att göra vinst på att upprätthålla grundläggande infrastruktur, det är i alla fall min åsikt.
Ulf Gillver har många strängar på sin lyra. Under årens jobb har gått flera interna utbildningar och därigenom fått behörighet för att köra traverser och Golfbilar. Han ansvarar också för att halvårsvis rapportera till SJ om utsläpp av det som kallas ”köldmedia”.
– Det handlar om det ämne som ersatt freoner, men även köldmedia bidrar till växthuseffekten. Därför sker en regelbunden rapportering.
Ulf Gillver är emellertid inte bara reparatör, utan också ordförande i fackklubben och huvudskyddsombud. Det betyder också att han har mycket facklig tid.
– Men hur mycket varierar mellan olika perioder. Uppskattningsvis ägnar jag cirka 60 procent av min arbetstid åt mitt ordinarie arbete och 40 procent åt uppdragen som klubbordförande och skyddsombud.
Uppdraget som skyddsombud har Ulf Gillver haft länge. Han säger att det finns många moment i arbetet som kan vara farliga och som kräver en särskilt behörighet för att få utföra.
– Men även den psykosociala arbetsmiljön är viktig. Jag tycker mig se att det finns en ökande oro hos många anställda. Det kan hänga samman med samhällsutvecklingen i stort, men ökade priser och växande osäkerhet. Om människor blir oroliga påverkar det också hur de uppträder i arbetslivet.
På frågan om hur relationen är med arbetsgivaren tvekar Ulf Gillver ett ögonblick. Sedan säger han att det är lite både och.
– Vi är överens om mycket men inte om allt förklarar han.
Men han är inte så pigg på att komma med ytterligare preciseringar, utan säger att han har varit klubbordförande under en väldigt kort tid och mycket är nytt för honom själv.
Om att par år hoppas Ulf Gillver kunna gå i pension. Fram till dess vill han absolut jobba kvar i tågverkstaden. Han är också imponerad av den nya generationen reparatörer.
– Visst, jag har en lång erfarenhet, men många av de unga anställda är enormt duktiga på datorer. Det behövs, de moderna tågen styrs till stor del av datorer. Inte sällan behövs digitala uppdateringar. Då gäller det att veta vad man gör.
Ulf Gillver har arbetat länge vid depån, men säger att han är enormt nöjd med sitt yrkesval. Han berättar också att det en gång i tiden var hans pappa som rekommenderade honom att söka jobb på depån i Hagalund.
– Och lite av den traditionen har levt vidare. Av mina tre barn har alla jobbat här och dottern Hanna är fortfarande anställd av Euromaint, säger Ulf Gillver.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
