(a) Hur har svensk fackföreningsrörelse utvecklats de senaste 25 åren?
(b) Vilka hot och möjligheter finns idag?
German Bender, utredningschef på Arena Idé:
a) Färre går med i facket än tidigare, särskilt bland utrikesfödda, unga och personer med visstidsjobb – och särskilt i LO-yrken. Det är förstås ett stort problem för arbetarrörelsen och något som kan bli avgörande för det fackliga inflytandet i framtiden. Fackförbunden har varit ganska bra på lönefrågan i avtalsrörelserna de senaste 25 åren, men framstegen har varit mindre eller uteblivit när det gäller andra viktiga frågor som arbetstid, arbetsmiljö och anställningstrygghet.
b) Organisationsgraden är både ett hot (om den fortsätter falla) och en möjlighet (om den ökar). Framför allt måste man bli bättre på att organisera grupper med låg organisationsgrad (se föregående fråga). Samma sak gäller kollektivavtalstäckningen, som är oroväckande låg i vissa branscher även om den är hög över lag. Två externa hot är den konservativa politiska majoriteten i riksdagen och EU:s ambition att öka sitt inflytande på arbetsmarknadsområdet.
Frances Tuuloskorpi, författare och tidigare facklig klubbordförande:
a) Vi har fortsatt att tappa mark när det gäller arbetstidsregler, anställningstrygghet, säkerhet och inflytande på jobbet.
b) Sluta låtsas att samförstånd råder. Mer basorganisering behövs, med målet att vi som gör jobbet ska vara en stark maktfaktor på arbetsplatsen. Vi kan! Och tänk om kraften och solidariteten som fackförbunden visar när det gäller Tesla också kunde användas för att sätta ner elefantfoten mot försämringar i arbetslivet.
Läs mer:
Vart är facket på väg?
Anders Kjellberg, professor, Sociologiska institutionen i Lund:
(a) Andelen fackligt anslutna arbetare har minskat från 77 procent 2006 till 59 procent 2022. Bland utrikes födda arbetare är nedgången ännu kraftigare: från likaledes 77 procent till 51 procent. Samtidigt har andelen utrikes födda arbetare i arbetskraften fördubblats (från 16 till 32 procent).
(b) Bland bygg- och anläggningsarbetare har organisationsgraden gått ned allra mest: från 81 till 56 procent mellan 2006 och 2022. Då är de till Sverige utstationerade ändå inte medräknade. Om man tar med dessa och de som tvingas uppträda som så kallade falska egenföretagare med F-skattesedel men bara en enda uppdragsgivare närmar sig organisationsgraden sannolikt 50-procentsnivån. Andra utmaningar i branschen är den tilltagande osunda konkurrensen, antalet oseriösa företag, långa underleverantörskedjor och växande arbetslivskriminalitet. Ibland är kollektivavtalen bara en snygg fasad. Det gäller att få upp fackanslutningen och få fler att ta på sig förtroendeuppdrag, i synnerhet bland utrikes födda. Och att vända den osunda utvecklingen inom branschen. In min Arena Idé-rapport ”Kollektivavtalens täckningsgrad och vita fläckar” finns flera förslag. Det är vidare viktigt att den fackliga konflikträtten inte inskränks.
Text: Mats Wingborg
Foto: Privat.
