Nyligen varslades 170 anställda och ytterligare 60 bemanningsanställda på Tumba Bruk, merparten Seko-medlemmar, om uppsägningar. Orsaken: Arbetsgivaren Crane har beslutat att flytta hela tryckeriverksamheten till skatteparadiset Malta. Där har man gett sig i kast med en av Maltas mäktigaste statstjänsteman, Keith Schembri. Hans namn har förekommit i Panamaskandalen, och han misstänks för att ha ägnat sig åt penningtvätt. Schembri har sett till så att Crane får generösa statsbidrag för att starta upp produktionen, och i utbyte för sina tjänster för Crane får Schembri lukrativa serviceavtal för det nya tryckeriets maskiner, som Schembri äger licenserna till.
Om beslutet verkställs riskerar det att innebära slutet för tryckeriet på Tumba Bruk, som varit verksamt på uppdrag av Riksbanken alltsedan banken lät bygga det 1755.
Tumba Bruk är det enda tryckeri i Sverige som har kapacitet att trycka sedlar. Riksbanken, vars avtal med Crane reglerar att sedelproduktionen ska bedrivas på just Tumba Bruk, har meddelat att sedelproduktionen inte ska följa med till Malta. Istället överväger man alternativ i Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Att avveckla förutsättningarna för en egen sedelproduktion borde kunna diskuteras inte minst ur försvarspolitisk synpunkt.
Utifrån en facklig utgångspunkt innebär Cranes beslut ytterligare ett exempel på hur företagens jakt på vinster driver fram uppsägningar. En del förståsigpåare vill ofta anföra att exporten av industrijobb till andra länder är resultatet av ett alltför högt skattetryck, och att det är för dyrt och krångligt att driva företag i Sverige.
En snabb titt på hur det faktiskt ser ut ger inte mycket täckning för det argumentet: Sverige är i alla avseenden ett av de bästa länderna att driva företag i enligt alla internationella jämförelser. Sverige hamnade på femte plats på finanstidningen Forbes lista över länder med bäst förhållanden för företag 2016. Där ingår förutom skatter även parametrar som äganderätt, byråkrati, innovation, teknologi, korruption och frihetsgrad.
Men låt oss för en stund uppehålla oss vid skatter: Bolagsskatten har sänkts i flera steg de senaste 20 åren och ligger nära genomsnittet i EU (22 %). Dessutom är förmögenhetsskatten i princip helt avskaffad. Det är bl.a. detta som bidragit till att antalet svenska miljardärer de senaste tio åren växt till rekordnivåer: 2017 kontrollerade 184 svenska miljardärer förmögenheter på sammantaget 2 140 miljarder kronor. Det i sin tur motsvarar ungefär hälften av hela Sveriges BNP. Få länder i världen har en sådan koncentration av enorm rikedom i händerna på ett fåtal.
Det är knappast synd om företagen i det här landet. De borde snarast bidra mer till den gemensamma välfärden. Att företag som Crane ändå väljer att flytta till skatteparadis är snarast ett argument för att bekämpa korruptionen, täppa till hålen och driva igenom progressivare skattelagstiftning även i dessa länder. Vad beträffar sedeltryckeriet på Tumba Bruk borde de politiskt ansvariga förtydliga att svensk sedelproduktion även fortsättningsvis borde utföras på svensk mark.
Gunnar Westin,
vice ordförande Seko Stockholm
