Marita Ulvskog är avgående ledamot i Europaparlamentet. Hon kandiderar inte till en ny plats utan kommer flytta tillbaka till Sverige. Marita Ulvskog har en lång politisk karriär bakom sig. Hon har varit civilminister, kulturminister, riksdagsledamot och socialdemokratisk partisekreterare. I Europaparlamentet har hon varit tillförordnad ordförande i det betydelsefulla sysselsättningsutskottet och ledamot av transportutskottet. Hon ingår även i EU-parlamentets Palestinadelegation.
Detta behöver du veta om EU-valet! Det är val till Europaparlamentet den 26 maj. Första Linjen presenterar fakta om EU och de politiska grupperingar som finns i Europaparlamentet, men framför allt presenterar vi hur EU påverkar arbetsmarknaden. Detta sker genom intervjuer med två av kandidaterna till Europaparlamentet, Johan Danielsson (S) och Malin Björn (V), men också genom en intervju med avgående ledamoten Marita Ulvskog (S).
Vad är du mest nöjd med av arbetet i Europa-parlamentet?
– Att vi lyckats ta några steg mot mer ordning och reda på arbetsmarknaden. Ett viktigt resultat var att vi lyckades få igen en förnyelse av utstationeringsdirektivet, som sedan följdes upp med en förnyad utstationeringslag i Sverige. Det gör att EU-länder nu kan ställa högre krav på villkoren för utstationerad arbetskraft. Ett annat viktigt resultat är att Arbetsvillkorsdirektivet snart kommer att bli verklighet. I hela Europa har vi fått en ökning av osäkra och tillfälliga anställningar, däribland jobb inom den så kallade plattformsekonomin. Allt detta har lett till att vi behöver tydligare krav på att anställda ska ha rätt till skriftliga avtal och få information om vilka villkor som gäller vid en anställning. Arbetsvillkorsdirektivet handlar om precis detta. Direktivet innebär bland annat att provanställningar kan pågå i högst sex månader, att arbetsuppgifterna ska vara tydligt beskrivna i kontraktet, att lönen ska vara fastslagen och att arbetstiden ska vara förutsägbar.
I Sverige sköts en stor del av regleringen på arbetsmarknaden genom överenskommelser mellan parterna. Finns det risk för att en överstatlig social reglering kan sätta käppar i hjulet för den svenska modellen?
– Vi har hela tiden varit noga med att få igenom skrivningar om att Sverige ska kunna genomföra nya regler på vårt sätt, det vill säga att det inte ska behöva ske genom lagstiftning utan genom att parterna kommer överens. Eller om vi antar lagar, att parterna, om de är överens, ska kunna besluta om annat än det som står i lagarna (att lagarna är dispositiva). I förhållande till Arbetsvillkorsdirektivet har vi fått igenom sådana undantag.
Men visst stämmer det att många i den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet (S&D) är mer positiva till överstatliga regler?
– Ja, men orsaken är att den fackliga organisationsgraden är betydligt lägre i flera länder i Europa än vad den är i Sverige. Då finns större behov av bindande regler. Samtidigt accepterar man att situationen i Sverige och Norden är annorlunda, att vi behöver undantag.
Liberalen Jasenko Selimovic, som också sitter i Europaparlamentet, har flera gånger anklagat dig för att försvara EU:s sociala pelare och att den hotar att upphäva den svenska modellen.
– (Suck). Den sociala pelaren är en rekommendation om reglerad arbetsmarknad och att EU:s medlemsländer ska garantera en dräglig välfärd för invånarna, men den är alltså inte bindande. Den kan snarare liknas vid ett uttalande från EU.
I Europaparlamentet råder en kompakt borgerlig majoritet. För att få stöd för utstationeringsdirektivet och arbetsvillkorsdirektivet har du varit tvungen att få söka stöd från borgerliga företrädare. Hur har du lyckats med det?
– Det finns trots allt möjligheter, men det förutsätter ett enträget arbete. Det finns faktiskt också fackliga företrädare som representerar borgerliga partier i Europaparlamentet. Sedan är det förstås avgörande hur den stora borgerliga gruppen EPP och hur den liberala gruppen Alde utvecklas. Här kan vi notera att de svenska borgerliga partierna, som ingår i dessa två grupper, hör till de som varit mest motsträviga till att skapa bättre regler för den europeiska arbetsmarknaden.
Så synen på den sociala dimensionen skär rätt igenom det borgerliga och liberala blocket.
– Ja, men dessutom finns en spänning mellan öst och väst. Företrädare för en del partier i Östeuropa, och det kan även gälla företrädare för partier till vänster, är ofta misstänksamma mot sociala regleringar som exempelvis utstationeringsdirektivet. De tror ofta att rikare länder i väst är ute efter att göra det svårare för deras arbetskraft att arbeta utomlands. Då gäller det att övertyga om att det vi vill förhindra är social dumping, att företagen får fördelar av att flytta verksamhet till länder där villkoren är sämre.
Vilka ser du som dina största politiska motståndare i Europaparlamentet?
– Högerradikala partier och delar av den traditionella borgerligheten. De högerradikala står för en inskränkt och auktoritär nationalism. Deras strategi är att uppträda som om de företräder vanligt folk, vilket förstås inte är sant. Och som jag nämnt tidigare finns delar av borgerligheten som är motståndare till all social reglering och alla förbättringar för arbetstagare, men det finns också de som tänker annorlunda.
Text: Mats Wingborg
Foto: Socialdemokraterna
