I valrörelsen lovade de borgerliga att de skulle få ordning på Sverige. Bara de fick vårt förtroende så skulle priset på drivmedel sänkas, gängen splittras och skjutningarna stoppas. Trots löften om snabba åtgärder och hånfulla uttalanden om att den tidigare regeringen inte fick någonting gjort har konkreta åtgärder över hur man kan hjälpa hushållen dröjt.
Rysslands krig mot Ukraina har kraschat energimarknaden i Europa. Ett besked om vilken typ av ekonomiskt stöd som ska gå ut till Sveriges elkonsumenter borde vara bland det mest prioriterade. Den nya regeringen, med sin baksäteschaufför, har hittills levererat löften om hårdare straff, sänkta skatter och framför allt minskad invandring och ökad återvandring med en ganska otydlig bild av vilka positiva effekter det rent konkret skulle ge.
Som symbolpolitik är det väldigt tydligt: med minskad invandring ska vi få minskade samhällsproblem. Gensvaret från arbetsmarknaden är inte odelat positivt. Var ska arbetskraften komma ifrån? Vi kommer inte producera fram tillräckligt många svenskar för att hålla i gång arbetsmarknaden. Det framstår dessutom som synnerligen empatilöst och dessutom ganska tondövt att fokusera på ett minskat ansvarstagande i tider som dessa när Europa har krig i sin närhet och några av våra grannländer tagit ett stort ansvar för flyktingströmmarna från Ryssland och Ukraina.
Hårdare tag mot brottslingar kommer göra att häkten och fängelser blir överfulla men med låga löner och en utsatt arbetsmiljö är det svårt att rekrytera fler kriminalvårdare. Det är oklart om det ens finns platser för de dömda brottslingarna och risken är överhängande för att det enda vi skapar är en plantskola för unga brottslingar i början av sin kriminella karriär.
Sänkta skatter tenderar att ge störst lättnader till dem som tjänar mest. Sänker vi skatterna får vi också mindre över till den välfärd som är till för oss alla.
Den föregående regeringens uppgörelse om Las var inte någon rolig historia men beskedet från politiken och parterna var extremt tydligt; nu är det den överenskommelsen som gäller. Nu säger den nya regeringen genom liberalen Johan Pehrson att “man vill skruva lite”. Alltså ändra i villkoren för omställningsstödet som var den enda godbiten i hela uppgörelsen. Det är häpnadsväckande dumt.
Våra medlemmar måste fortfarande betala en stor del av sin inkomst för att köra bilen till och från arbetet, de oroar sig för hur de ska klara av att betala vinterns elräkningar och att sätta mat på bordet. De förtjänar ett styre som tar det förtroende de fått på allvar och som inte bara ser det som en chans att äntligen få visa sig på styva linan med uppkavlade skjortärmar.
Karin Åkersten, ordförande Seko Stockholm
