Oenighet mellan fack och arbetsgivare i körkortsfrågan på regional nivå

Vår klubb Seko Postklubb Stockholm har fört regionala förhandlingar med Postnord angående körkortsfrågan under hela hösten, men dessa förhandlingar tycktes innan jul ebba ut. Kanske för att en ny stor omorganisation var på gång i det fördolda, men jag och säkert flera med mig tolkade tystnaden från regionledningen som ett positivt tecken.

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Sedan kom nyheten om de stora neddragningarna bland chefer och administration och då vaknade hoppet på riktigt hos oss omkring 100 äldre körkortslösa brevbärare att vi kanske skulle få behålla våra jobb trots allt. I och med att fokus i Postnords besparingar skiftat, så hade ledningen kanske lämnat idén att sparka de körkortslösa Stockholmsbrevbärarna och faktiskt lyssnat på Sekos argument för fördelarna med cykelbrevbäring i storstadsmiljö.

Hoppet levde i några dagar, särskilt eftersom Postnord gick ut i media och lugnade alla anställda på golvet med att nedskärningarna på 200 personer bara skulle beröra chefer och administration.

Men trots denna försäkran så kallade Regionledningen efter några dagar till en ny samverkan i körkortsfrågan där de stod fast med sin vilja att lösa övertaligheten genom att säga upp brevbärare utan körkort.

Förhandlingarna strandade eftersom Seko inte kunde acceptera att Postnord sparkar de äldre körkortslösa Stockholmsbrevbärarna som i de flesta fall jobbat hela sitt yrkesliv i företaget. Detta samtidigt som företaget investerar i nya cykelmodeller av cargotyp som lämpar sig väl i stadsmiljö, och att så många brevbärare med körkort får cykla på daglig basis. Det skulle vara fullkomligt omöjligt för oss fackliga att förklara för våra medlemmar att de skulle behöva lämna sina anställningar i Postnord när verkligheten ser ut som den gör. Alla brevbärare i Stockholm vet hur mycket det cyklas, och de förstår också att det kommer att fortsätta att cyklas på jobbet även i framtiden.

Det kan gå fort nu med ett avgörande i övertalighetsprocessen. Risken finns att de avgående cheferna i region Stockholm gärna vill knyta ihop säcken lite prydligt de sista veckorna innan de går vidare till nya utmaningar. Jag tror att ett sådant agerande kan vara förhastat eftersom de nya cheferna i de olika affärsområdena kanske har en annan bild av framtiden än nuvarande ledning och att de därför bör få utveckla verksamheten efter egna visioner. Låt de nya cheferna fatta avgörandet tycker jag!

Läs mer:
Postnord gör en U-sväng – den stora chefsrockaden

Ännu har frågan kring övertalighet och körkort inte lyfts till centralt fackliga i Seko, ST och Saco. Ledningen för region Stockholm Syd i Postnord menar att de därför fortsätter med processen att sparka de körkortslösa på regionnivå. Postnord inleder det hela med att erbjuda de körkortslösa brevbärarna sex månadslöner om de frivilligt säger upp sig. Seko menar att det är dumt att bara ge sex månader vid frivillighet när en körkortslös som blir övertalig får 12-14 månader beroende på ålder och anställningstid med omställningspaketet Novum. En mer rättvis lösning för att lösa övertaligheten vore att erbjuda frivillighet på sex månader till alla brevbärare i regionen med eller utan körkort. Seko Posten är nu inkopplade och en central beslutsförhandling kan påkallas längre fram.

En beslutsförhandling innebär tyvärr enligt medbestämmandelagen bara att facket har en chans att påverka i samverkan med arbetsgivaren men att arbetsgivaren i slutändan fattar beslutet efter eget huvud.

Om Postnords ledning står fast vid att sparka sina äldre trotjänare bara några år innan de ska gå i pension efter ett långt yrkesliv är det inte ett agerande värdigt ett statligt ägt företag.

Text: Charlotte Rinaldo
Foto: Postnord

Andra läser

arbetarrörelsen

Gräv i vår historia!

Inom fackföreningsrörelsen talar vi med stolthet om vår historia. Vi påminner om hur tidigare generationer har tagit de strider som gör att saker som semester och arbetsveckans längd framstår som självklarheter. Men vi skulle kunna använda vår historia mycket mer i det fackliga arbetet.

Finska krigsbarn

Berättelser om de finska krigsbarnen

Ungefär 70 000 finska barn reste till Sverige efter att Sovjetunionen anföll Finland under andra världskriget. 15 000 av de blev kvar i Sverige.