Arbetarna på depån i Älvsjö har samlats till ett möte. Alla i matsalen är män och nästan alla är födda i något annat land än Sverige. Några våningar under dem ligger den jättelika hangaren där pendeltåg står samlade för den nattliga städningen. Totalt finns utrymme för 12 pendeltåg. Snart ska de ta hissen ner och börja ett nytt pass. Några av arbetarna har redan satt på sig säkerhetsvästar och skyddsskor. En efter en vittnar om det omänskliga schemat som slår sönder allt socialt liv. Ansiktena är trötta och slitna. Stämningen upprorisk.
– Jag är alltid trött. Vi är utmattade redan när vi kommer hit. De skapar frustration och ilska. Stämningen på vår arbetsplats har blivit aggressiv. Det är en massa tjafs. Orsaken är att vi aldrig får tid till återhämtning. Vi kräver en förändring, säger Shirak.
Några nickar instämmande. Sedan följer det ena inlägget efter det andra. Att man går runt som en trött zombie de dagar man är ledig. Att det blir slitningar i äktenskapen. Att man aldrig hinner träffa sina barn. Att man ständigt är outsövd och irriterad.
– Det är som om livet vore slut. Jag kommer hem. Sover. Åker till jobbet. Kommer hem. Sover. Åker till jobbet. Nästan aldrig har jag ork att prata ordentligt med mina tre barn, säger Ahmed.
Det blir tyst för en stund efter Ahmeds inlägg. Han är ilsken och tvivlar på att det någonsin kommer att bli en acceptabel förändring. Zacke bryter tystnaden.
– Dessutom har informationen om när vi ska jobba blivit sämre. Först med kort varsel får vi veta när vi ska jobba. Det går inte att planera någonting framåt. Vi har fått nog.
Det existerar flera oenigheterna mellan de anställda och arbetsgivaren MTR-FM, ett av MTR:s dotterbolag. Men den konflikt som fått relationen med arbetsgivaren att bli explosiv handlar om arbetsschemat. Bakgrunden är komplicerad, men handlar om hur de som städar pendeltåg fått överta ett avtal som en gång i tiden skrevs för anställda i tunnelbanan och där arbetsgivaren MTR-FM försöker att tänja på tolkningarna.
Städning och sanering av pendeltågen sker i huvudsak under natten. För de flesta startar arbetet på kvällen klockan halv åtta och slutar vid halv fem på morgonen. För att klara ständigt nattjobb krävs återhämtning. Men facket och arbetsgivaren har olika syn på hur stor den återhämtningen verkligen är. Sekos klubb har räknat ut att det under en schemarull på 8 veckor, det vill säga under en period av 56 dagar, är bara 13 så kallade fridagar. Det är inte ens två fridagar per vecka. MTR-FM svarar att det i stället är 25 fridagar. Oenigheten beror på att parterna definierar fridagar på olika sätt. Enligt fackets tolkning och gängse praxis ska en fridag vara ett kalenderdygn utan arbete. Enligt arbetsgivaren är en fridag 24 timmar utan arbete. Nu ställer Sekoklubben inom MTR-FM krav på att den fackliga tolkningen ska gälla och att den så kallade 19-05-reglen ska införas. Regeln innebär att en anställd bör sluta senast klockan 19.00 en ledig dag och börja tidigast klockan 05.00 efter en ledig dag.
Bristen på återhämtning har lett att anställda blivit utslitna och sjukskrivna. En del av dessa har varit sjukskrivna under kortare tid. Men i stället för att förbättra arbetsvillkoren har MTR-FM skruvat åt tumskruvarna för dem som är sjuka. För den som har varit sjukskriven fyra gånger under det senaste året krävs ett så kallat förstadagsintyg. Det betyder att den anställde måste kunna visa upp ett läkarintyg från dag ett av sjukskrivningen för att få rätt till sjuklön.
Vid ett bord i ena ändan av lokalen sitter ordföranden i Sekoklubben inom MTR-FM, Victor Cruses. Han är samlad och förklarar noga det läge som klubben befinner sig i. Frågan om de anställdas schema har nämligen ställts på sin spets. Seko har sagt upp det lokala avtalet med MTR-FM, en åtgärd som är mycket ovanlig. Om bara några dagar upphör avtalet att gälla. Då tar det centrala avtalet över där restriktionerna för nattarbete är betydligt mer strikta. Nattarbetet får högst hålla på i tre nätter i streck. Samtidigt har förhandlingarna mellan Seko och MTR-FM pågått en tid. Vad som händer nu är osäkert. Det skulle rentav kunna bli konflikt. En sak är också säker. Om MTR-FM fortsätter med nuvarande arbetsschema trots att det lokala avtalet upphört att gälla innebär det att MTR-FM bryter mot gällande regelverk och blir skyldiga att betala skadestånd till klubben.
Otåligheten finns i luften. De anställda vill få en förändring av schemat så snart som möjligt. Victor Cruses får många frågor från sina medlemmar. Gång på gång får han förklara att läget är oklart och att de tills vidare bara ska fortsätta att följa det schema de får från arbetsgivaren, även om arbetsgivaren bryter mot lagen. Han understryker att det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet, men att facket kommer att kräva skadestånd om de använder sig av olagliga scheman.
– Det kommer att göra det dyrt för dem och tvinga fram en förändring.
Victor Cruses uppmanar alla att se till att de är medlemmar i Sekoklubben och att säga till arbetare som inte är medlemmar att snarast ansluta sig. Om det skulle bli konflikt är det avgörande att vara medlem. Bara medlemmar kan tas ut i en strejk och bara medlemmarna får ersättning från strejkkassan. På arbetsplatsen finns också några få som i stället tillhör fackförbundet ST, men det förbundet har inte sagt upp det lokala avtalet. I värsta fall skulle det kunna bli olika arbetsscheman för de anställda beroende av vilket förbund de tillhör.
Men ännu är det mesta oklart. Inom några dagar kommer dimmorna att skingras men just nu vet ingen vad som händer. Victor Cruces inser att förväntningarna är stora på klubben och att de som jobbar för MTR-FM på depån i Älvsjö kommer att bli djupt besvikna om det hela slutar med ett fackligt nederlag.
– Jag förstår att många kommer lämna klubben om det blir skit av alltihop. Men nu måste vi stå eniga, säger Victor Cruces.
Allt fler reser sig upp och lämnar mötet. Nästa arbetspass har börjat. Till sist återstår bara en handfull personer. Ilskan vibrerar fortfarande i luften. Victor Cruses samlar ihop sina papper. Han ska vidare och imorgon fortsätter förhandlingarna. Själv städar han pendeltågsstationer. Det jobbet har han haft i drygt tio år. Arbetsgivarna har kommit och gått. Han är nu inne på den femte. Tidigare arbetsgivare har varit ISS, Stockholm tåg, Sol-Reneriet, MTR-Pendeltåg och nu alltså MTR-FM.
– Men MTR-FM är sämst i klassen, säger han.
En vecka senare har det lokala avtalet upphört att gälla. Det innebär att innehållet i det centrala avtalet tar över, vilket förbjuder MTR-FM att bedriva nattarbete i den omfattning som sker nu. Men några ändringar i schemat har inte gjorts och Seko kommer att kräva skadestånd för avtalsbrott.
Seko har slutit ett nytt avtal med Tågföretagen, men de centrala förhandlarna har skickat tillbaka konflikten om det lokala avtalet till den lokala nivån.
– Engagemanget är stort och ett 15-tal nya medlemmar har skrivits in i medlemsregistret, säger Victor Cruses.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
