Staten visar handlingskraft!

Dela artikeln

Share on facebook
Share on twitter
Share on email

Sedan senaste numret av Första Linjen har Seko Stockholm växt med hundratals nya medlemmar. I tider av oro väljer allt fler att gå med i fack och a-kassa. Coronapandemin har slagit mot Sekos branscher på olika sätt. På några av de arbetsplatser där vi organiserar medlemmar haglar övertidstimmarna, deltidare erbjuds heltid och arbetsgivarna skriker efter att rekrytera mer personal. På andra ställen har uppsägningar eller korttidspermitteringar med en kapning av både lön och arbetstid blivit verklighet samtidigt som ovissheten inför framtiden präglar stämningen.

Något som förenar Sekos medlemmar är att vi arbetar i branscher där staten tidigare verkat som arbetsgivare. Detta gäller fortfarande för en del av oss men för flertalet medlemmar är det numera aktiebolag i utsålda branscher som står för betalningen av våra löner.

Att man en gång i tiden valde att förstatliga just de branscher där Seko idag har medlemmar beror på något som återigen är på mångas läppar – branscherna ansågs samhällsbärande. Saker som att posten kom fram, tågen gick i tid och att elförsörjningen fungerade ansågs som något som var för viktigt för att låta en vinstdrivande marknad ha ansvaret för. Fyra decennier tillbaka i tiden var detta konsensus i politiken såväl som inom näringslivet.

Tvärtemot de senaste årtiondenas dogmer, då statens inblandning i ekonomin bantats ner, uppdagas nu istället statens handlingskraft i fotspåren av pandemin. Det visade sig att marknaden inte fixar allt. I skrivande stund har närmare 1 400 miljarder spenderats av staten på olika krisinsatser. Det motsvarar omkring 30 procent av alla varor och tjänster som produceras i Sverige under ett år – och detta på två månader! Risken finns att alltför många av dessa miljarder kommer gå till att rädda storägarna på börsen snarare än arbetstillfällen, bra arbetsvillkor, trygghet, välfärd och i förlängningen liv.

Det är dags att lyfta frågan om huruvida staten återigen bör ställa krav på ägande i utbyte mot det finansiella stöd som företagen erbjuds. För många av Sekos medlemmar var det redan innan krisen ett faktum hur utförsäljningar och upphandlingar bidragit till att försämra villkoren, öka stressen och åsidosätta säkerheten på arbetsplatserna. I kristider blir det än mer tydligt.

Vi vet att utan Sekos medlemmar stannar Sverige. Genom ökat statligt ägande och inflytande kan just den produktion som anses samhällsviktig prioriteras – utan något krav på vinst eller avkastning. Till skillnad från när storbankerna ansvarar för att låna ut pengar till företag går pengarna direkt tillbaka till statskassan då vi äger ett företag gemensamt, delvis eller helt och hållet. Detta ger en grund för en långsiktig förändring i ekonomin som kan fortsätta även efter att pandemin är över. En ekonomi där vilka investeringar som ska ske avgörs av samhällsnyttan och vad som är samhällsekonomiskt lönsamt, inte av bankerna. En långsiktig förändring där vi utan några panikåtgärder kan prioritera sysselsättningen, jämlikheten, välfärden och en grön omställning av samhället.

Text: Monika Roll

Andra läser

Nyheter

”Därför har vi rätt i striden om tågvärdarna”

Rainer Andersson, ordförande i Seko Pendelklubben, är en frontfigur i kampen för att tågvärdarna på pendeltågen ska behållas. Det är också en stor fråga i valet, eftersom både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hävdar att tågvärdarna ska behållas medan den styrande majoriteten i Regionen, det vill säga M-L-KD-C-MP, har godkänt att de ska tas bort. Första Linjen ställer frågor till Rainer Andersson för att komma under ytan och förstå hur resonemangen går.

Krönika

Stefan Pagliarini: Marknaden – vår tids religion

Det råder i dagens Sverige en närmast religiös övertro på marknaden. Istället för att driva verksamheten själva hyr stat, kommun och landsting ut den till mer eller mindre seriösa aktörer vars enda syfte är att fylla den egna kassakistan.