Självklart dominerar de militärt anställda i armégarnisonen, men det finns också många civilt anställda. Thomas Klasson är en av dem. Han började arbeta i ett förråd 1996 och har blivit kvar, men idag jobbar han fackligt för Seko på heltid. Många kopplar nog samman garnisonen i Kungsängen med Livgardet som har sin bas på garnisonen, men bakom stängslen ryms också flera andra militära verksamheter. Thomas Klasson pekar på en av de många låga byggnaderna och berättar att det kallas för Swedint, det vill säga Försvarsmaktens internationella centrum. Vid det sker utbildningar av militär personal från många olika länder. Vid ingången till garnisonen finns flaggor hissade som visar från vilka länder de nuvarande besökarna kommer.
De flesta av militärerna på garnisonen är yrkesanställda, men där finns också hemvärnet och värnpliktiga. Den senare gruppen har dragits ner under lång tid. Idag finns bara omkring 5 000 värnpliktiga i hela landet. Men nu är det politiska beslutet att åter öka antalet värnpliktiga. Det kommer att ställa nya krav på logistiken inom garnisonen.
Thomas Klasson uppskattar att Seko har mellan 50–60 medlemmar på garnisonen, men han arbetar inte bara för dem utanför alla som tillhör ”Seko Försvar klubb Svealand”, det vill säga en av de totalt sju Seko-klubbar som finns inom försvaret. Inom hela klubben finns omkring 450 medlemmar.
Inom försvaret har Seko sin bas bland de civilt anställda, däribland personalen i de militära förråden. Men även yrkessoldater kan bli medlemmar i Seko, även om de flesta tillhör TCO-förbundet ORF eller Sacos Officersförbund.
Vid receptionen vid ett av de stora förråden står Carina Brogstam, en av Sekos medlemmar. I den enorma lagerbyggnaden finns bland annat militära kläder och skor sorterade efter modeller och storlekar, men också hörselskydd, vattenreningsutrustning etc.
– Det här en kundmottagning, säger Carina Brogstam. Jag tar emot beställningar. Bokför vad som upphandlas, har koll på vad vi har inne och vad som behöver beställas.
En grupp militärer spatserar in i förrådet. De ska hämta nya fältuniformer. Precis som i övriga samhället betalar kunderna för vad de hämtar. Men pengarna är fiktiva. De handlar snarare om en intern bokföring.
Djupare in i den stora lagerhallen står Bertil Ståhl och sorterar kläder. I den del där han befinner sig är ordningen inte lika minutiös. Orsaken är enkel, han tar hand om kläder som ska tvättas och lagas. Då är det inte lika viktigt att allt ligger i storleksordning. Många skavanker på kläder och skor lagas, men ibland blir lagningen dyrare än att köpa in nytt. Då kasseras varorna. Bertil Ståhl berättar att alla kläder och skor upphandlas.
– De kan i princip vara tillverkade överallt, men mycket kommer från exempelvis Kina.
Själv tycker Bertil Ståhl att det ofta var bättre kvalitet på varorna när mer var tillverkat i Sverige.
– Exempelvis har dragkedjorna blivit sämre. De går oftare sönder.
På lagret arbetar också Habil Genc. Sedan 1993 har han arbetat inom försvaret och förra året fick han Livgardets förtjänstmedalj. Han bor i Södertälje men anländer till lagret varje morgon klockan halv sex. För att hinna med det måste han starta resan hemifrån tre timmar tidigare.
– Tidigare arbetade jag vid regementet Ing 1 nära Södertälje, men det är numera nedlagd. Jobbet vid garnisonen i Kungsängen gjorde att resorna blev längre. Jag har lärt mig att klara jobbet trots lite sömn, säger Habil Genc.
Den som är bevandrad i militärhistoria vet att det finns en kopplingen mellan det nedlagda regementet Ing 1 och garnisonen i Kungsängen, det vill säga de två ställen där Habil Genc har arbetat. Båda anläggningarna hade i princip likadana låga huskroppar med exakt samma arkitektur. Förklaringen är enkel, de är ritade av samma person, Ernst Jacobsson, en av Sveriges ledande kasernarkitekter.
På servicesektion längre in i förrådsbyggnaden är Madeleine Henriksen ställföreträdande chef. Där samlas information om vad som finns i många olika förråd. De anställda sitter framför dataskärmar i ett stort rum. Logistiken är digitaliserad. Successivt har dock organisationen för förråden förändrats. Allt mer materiel har flyttats till centrala förråd från förråd i skogarna. Det har inneburit en skärpt kontroll av utrustningen.
– Vi har kontroll över allt materiel förutom vapen och ammunition. Det kan handla om allt från kläder, till skydd, spadar och elverk. Ofta sker förpackningen i en låda som innehåller många olika komponenter. Då gäller det att kontrollera att alla komponenter finns på plats, säger Madeleine Henriksen.
Madeleine Henriksen pekar också ut genom fönstret på två stora tält som också används som förråd. Att tälten satts upp är en direkt följd av att lagren har centraliserats.
– På sikt hoppas vi på att de ska ersättas av uppvärmda lokaler. Kalla vinterdagar blir det kallt i tälten. Då vill man inte jobba därinne alltför längre, säger Madeleine Henriksen.
Inom försvaret är en stor majoritet av de anställda män, även om andelen kvinnor ökar. Bland de civilt anställda inom försvaret, däribland på förråden, ser det annorlunda ut. Där är omkring 40 procent av de anställda kvinnor.
– Försvaret satsar medvetet på att förbättra jämställdheten. En del i det arbetet är att rekrytera fler kvinnor, men det handlar också om att påverka attityd och jargong, säger Thomas Klasson.
Madeleine Henriksen håller med och berättar att hon en gång i tiden gjorde värnplikten i Kungsängen.
– Då var det många befäl som inte vill ha kvinnor i försvaret. Attityden idag är en helt annan. Nu tycker jag att alla behandlas lika.
Jämställdhet är med andra ord en fråga som blivit viktigare för försvaret. En annan fråga som åtminstone påstås ha prioritet är arbetsmiljön. En som påpekar det är Micke Ingman, Sekos nya skyddsombud på arbetsplatsen. Han har just påbörjat sitt nya uppdrag och betonar att han ännu inte har så stor erfarenhet. Ändå har han en ganska klar bild av vad som är typiska arbetsmiljöproblem.
– På många sätt är det är som vilket lager som helst. Det är oundvikligt med många tunga lyft. Det ofta rygg och axlar som tar skada. För att motverka det krävs att de anställda får möjlighet att träna. På den punkten är också försvaret generöst. Sedan kan det ibland vara nödvändigt att få byta arbetsuppgifter.
För att ta sig in i de militära förråden måste man vara identifierad och godkänd, först därefter öppnas ingångarna. Men det finns också inre förråd där säkerheten är ännu högre. Där förvaras ammunition och vapen.
I ett sådan inre förråd arbetar Mohammed Chamon. Han vittnar om att de tunga lyften är särskild vanliga på de lager där säkerheten är störst.
– De förseglade lådorna med ammunition väger 10 och ibland 15 kilo och mycket måste lyftas manuellt. Jag har jobbat en stor del av mitt yrkesliv på den här arbetsplatsen. Det sliter på kroppen. Jag har fått dubbla diskbråck och whiplash skador. Även vältränade personer tar stryk.
I det hemliga förrådet där ammunitionen förvaras får inga bilder tas. Överhuvudtaget är det förbjudet med bilder från garnisonen som ger en översikt av hur den ser ut, exempelvis får fönster och dörrar inte fotograferas och givetvis inga vapensystem. Det gäller även att vara restrikt när miljön beskrivs i ord. Inte heller skriftligt får miljön beskrivas i detalj. Men här kommer ändå ett avslöjande om detta förråd med ammunition. Högst upp på väggen hänger en Hammarbyflagga. Men håller verkligen alla anställda på Hammarby? Mohammed Chamon vill inte ge något bestämt svar. Inte heller Thomas Klasson.
Runt förrådet med ammunition finns ett galler, det vill säga ett galler som avgränsar ammunitionsförrådet inne i en större lagerhall. Utanför gallret står Lise-Lotta Larsson och Monika Danielsson, båda aktiva i Seko, Lise-Lotta är dessutom ordförande i den lokala klubben. Genast uppstår ett samtal om de fackliga frågorna. En intressant fråga är vad medlemmarna tycker är särskilt viktigt.
– Många har frågor, om organisatoriska förändringar på arbetsplatsen eller om arbetstidsavtalet, säger Lise Lotta Larsson.
Thomas Klasson fyller i:
– Fråga nummer ett är mer lön. Lönerna är inte heller jättehöga, men det finns andra saker med anställningarna som är desto bättre, som att vi har 35 semesterdagar och möjlighet att träna på arbetstid och att det är någorlunda trygga jobb. Mycket kan bli bättre, inte minst löner, men ett faktum är att många blir kvar i de här jobben under lång tid, inte sällan under nästan hela yrkeslivet.
Strax intill ammunitionsförrådet i den stora hallen ligger en godsmottagning för papper, toner, andra kontorsvaror, hygienartiklar etc. Susanne Hansson, som sitter i receptionen, kallar det för ett ”snabbköp”. Hon säljer material internt, till vad hon kallar för interna ”monopolpengar”, kontrollerar vad som finns i hyllorna och bokför.
– Vi har många ovanliga varor här som inte finns i den vanliga handeln, som dubbeldusch. Det är en duschkräm som fungerar att använda även i saltvatten.
Besöket på garnisonen i Kungsängen lider mot sitt slut. På väg ut funderar Thomas Klasson på vad som kommer att ske i framtiden.
– Under årens lopp har garnisonen omorganiserats och förändrats många gånger. Verksamheter har flyttat mellan olika byggnader. Själv är jag övertygad om att förändringarna kommer att fortsätta. Vi lever i en föränderlig värld. Exakt vad det kommer att innebära är dock svårt att sia om.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
Fakta. Livgardet
Livgardets ledning finns i Kungsängen. Utöver det har Livgardet verksamhet i Sollefteå, Falun, Gävle, Märsta, Stockholm, Göteborg och Karlskrona. Dessutom utbildar förbandet cirka 400 nya soldater per år. Totalt arbetar över 1 300 personer på Livgardet. Mest synliga är de blåklädda soldaterna i Livbataljonen som bevakar de kungliga slotten och utgör Försvarsmaktens paradstyrkor. Utöver det tillkommer reservofficerare, deltidsanställda gruppbefäl och soldater samt våra sex hemvärnsbataljoner.
