Turkiet – ett ”värstingland” när det gäller fackliga rättigheter

Under lång tid har Erdoğans regim i Turkiet fått kritik för att kränka demokratiska rättigheter. Inte minst har det handlar om repression riktad mot de fackliga organisationerna. Nu eskalerar förtrycket och Turkiet listas av det globala facket ITUC som ett av de tio värsta länderna för anställda. Det undantagstillstånd som utlystes av Turkiets regering 2016, som svar på ett kuppförsök, har använts av staten som täckmantel för att slå ner den politiska oppositionen, däribland fackliga organisationer och kurdiska företrädare.

Turkiet befinner sig i en djup ekonomisk kris med en hyperinflation som pressat ner levnadsstandarden och decimerat arbetarnas löner. Nu har läget drastiskt förvärrats genom den jordbävning som förvandlat flera städer till grus.

I ett detta läge är behovet av starka fackföreningar särskilt stort. Men i Turkiet har krisen förvärrats av stränga restriktioner riktade mot det fackliga arbetet. Det globala facket ITUC har återkommande rapporterat om polisvåld mot strejkande arbetare, avskedanden av fackligt aktiva och om arbetsgivare som försöker kasta ut fackliga organisationer från arbetsplatser.

Anställda inom den offentliga sektorn har varit särskilt hårt utsatta för repression. Det undantagstillstånd som infördes 2016 har använts för att rensa ut över 130 000 offentligt anställda på alla nivåer. De har avskedats och åtalats på grund av upplevd politisk illojalitet eller för facklig verksamhet. Ungefär hälften har anklagats för terrorism.

Särskilt hård repression har riktats mot KESK, den fackliga rörelsen för offentliganställda. I somras ställdes bland annat åtta ledare för KESK:s sjukvårdsförbund, SES, inför rätta, däribland ordföranden Gönül Erden. Trots att de bedrivit en fullkomligt normal facklig verksamhet är de anklagade för terrorism. Att de organiserat offentliga möten och delat ut fackligt material anses vara graverande bevis för att de är terrorister.

SES:s brittiska systerorganisation, UNISON, har skickat observatorer till de turkiska rättegångarna. Där har UNISON:s generalsekreterare McAnea deltagit som observatör. Hon förklarar att rättegången är politiskt styrd och att domare och åklagare samarbetar. Ett återkommande ”bevis” kommer från en och samma person som vittnat mot över 350 fackligt aktiva. Ett annat argument som använts för att bevisa att SES:s företrädare är terrorister är absurt nog att ordföranden Gönül Erden deltog som gäst vid UNISON:s kongress 2018.

Till stora delar påminner Erdoğans styre om högerradikal politik i andra delar av världen. Under Erdoğans styre har det förekommit en omfattande politisk förföljelse av demokratiska krafter, ett ökat militärt förtryck av den kurdiska minoriteten samt en ökad repression riktad mot sociala rörelser. Utöver fackliga organisationer har organisationer som driver krav på jämställdhet och som försvarar hbtq-personers rättigheter drabbats särskilt.

Text: Mats Wingborg
Foto:  ITF/CC

Fakta. Turkiets fyra fackliga rörelser

Det finns fyra fackliga landsorganisationer i Turkiet: Türk-is, DISK, Hak-Is och KESK:

Türk-is är störst och uppger att man har 1,7 miljoner medlemmar. De största medlemsförbunden är textilarbetareförbundet, vägarbetareförbundet och metallarbetareförbundet. Türk-is, den äldsta av de fackliga organisationerna, har kritiserats för att vara alltför lojal med staten och arbetsgivarna. Försvarare av Türk-is hävdar att det finns olika falanger inom organisationen och att vissa förbund fungerar som genuina fackföreningar.

DISK var den starka kraften under det fackliga uppsvinget under slutet av 70-talet. Efter militärkuppen i september 1980 blev DISK förbjudet, organisationens finanser beslagtagna och 264 av organisationens ledare fick fängelsestraff. 1991 blev DISK åter lagligt. I ledningen för DISK finns en rad personer med band till det sekulära politiska partiet CHP. Organisatoriskt är DISK starkast bland pappersarbetare, bankanställda, kommunalanställda och inom hotell- och turism. För närvarande redovisar DISK att man har omkring 300 000 medlemmar.

Hak-is, grundades i mitten av 70-talet som ett muslimskt orienterat alternativ till de två andra organisationerna. Enligt egna uppgifter har organisationen omkring 340 000 medlemmar. De största medlemsförbunden organiserar skogsarbetare, träindustriarbetare, livsmedelsarbetare och textilarbetare. Hak-is organiserar också många lantbrukare.

KESK, som endast organiserar offentliganställda, uppger att man har omkring 300 000 medlemmar. Företrädare för KESK har varit särskilt utsatta för politisk repression under senare år. Orsaken är att staten vill ha hårdare kontroll över statligt anställda tjänstemän. KESK och DISK är de två mest progressiva fackföreningsrörelserna i Turkiet.

Türk-is, DISK, Hak-is och KESK är alla medlemmar av International Trade Union Confederation (ITUC). Samtliga fyra organisationer är också medlemmar av Europafacket (ETUC).