Det är ingen slump att Stevan fått uppdraget. Han har en lång facklig bana. Han började som skyddsombud, kom med i klubbstyrelsen och blev så småningom förhandlingsansvarig för Segeltorp och Årstaberg. Stevan är också en av de starka profilerna i Seko Stockholm, däribland aktiv i debatterna vid årsmötet tidigare i år.
Gardinerna är fördragna i Kommunals kontorsrum i Kungsängen. Ute flödar solen men i rummet är det dunkelt. Runt bordet sitter utöver Stevan också Jimmy Mårtensson, Fredrik Engdahl och Laila Norstad. Stevan har nyligen börjat jobba på LO-distriktet med valkampanjen och de tre övriga är ordförande i LO-facken i Sigtuna, Upplands Väsby respektive Järfälla-Upplands Bro.
Mötet har kommit i gång en aning sent. Stevan har köpt en begagnad elbil men fick problem med att hitta an laddstople. Men nu har diskussionerna satt i gång och uppdraget är att förbereda den fackliga valrörelsen i flera kommuner i den västra delen av Stockholmsregionen. En av planerna är att hålla tidiga möten mellan klockan sex och nio på morgonen vid pendeltågsstationerna i Märsta, Upplands Väsby, Kungsängen och vid både pendel och vid busstorget i Järfälla. Då ska det delas ut broschyrer och det gäller att prata med så många som möjligt. Det är också då som intresserade ska erbjudas frukostpåsar.
– De borde innehålla en Festis, ett Wasa knäckebröd med inbyggt pålägg och ett flygblad, säger Jimmy.
Stevan gungar på stolen och ser fundersam ut.
– Är det inte bättre med en frukt i stället för ett knäckebröd? Och det måste vara något speciellt i påsen som man gillar. Inte bara det gamla vanliga. Det borde finans något som man vill spara.
Laila, som i vanliga fall jobbar inom hemtjänsten, tycker att man kan fylla påsen med fler saker.
– Knäckebrödet är bra. Det går att köpa i färdiga paket. Jag tycker nog att vi ska satsa på både ett knäckebröd och en frukt.
Varje påse ska också innehålla en broschyr. På bordet ligger flera broschyrer och material som LO-distriktet i Stockholm ska användas.
– Men den får inte vara för avlång, då går den inte ner i påsen, säger Stevan och får medhåll från de andra.
Av de broschyrer som ligger på bordet är just några väldigt avlånga. Men de kan komma till användning
i andra sammanhang.
– Till de mest intresserade kan vi dela ut fler broschyrer än vad som finns i påsen. Dessutom är de jättebra att ha när vi ska knacka dörr, säger Fredrik.
Laila fyller i:
– Jag vill ha en kartong med alla broschyrer till Upplands Bro och en till Järfälla. Stevan, kan du se till att LO-distriktet fixar det?
Tanken är att LO-distriktet ska köra ut påsarna i bilar. På varje plats där ett möte ska hållas ska en bil med påsar anlända. Men det krävs planering, att inköpen görs i god tid och att påsarna fylls.
– Fixar LO-distriktet allt det där? Och om vi ska står för en del av inköpen borde vi ha en klumpsumma med pengar så att vi inte är tvungna att göra en massa utlägg, säger Laila.
Ganska snart går diskussionen vidare till det politiska innehållet. Vad de särskilt ska säga till alla som de kommer att prata med och vilka extra broschyrer ska finnas för utdelning utöver den som ska finnas i påsen.
– De tvärfackliga bitarna är viktiga. Sedan tycker jag vi kan lyfta fler krav, som tandvården, säger Fredrik.
Alla i rummet nickar instämmande. Men sedan gäller det att också involvera fler fackligt aktiva i mötena. De stora LO-klubbarna är särskilt viktig. Som Livs klubb vid Maraboufabriken i Upplands Väsby. Där finns sedan länge en stark facklig verksamhet.
Så dyker en praktisk fråga upp igen.
– Vi behöver reflexvästar så att det syns vilka som är arrangörer. Om de inte räcker till alla kan det också vara bra med några LO-jackor, säger Jimmy.
Den enda vid bordet som är anställd för att bedriva valarbete är Stevan som jobbar med det inom ramen för ett särskilt projekt vid LO-distriktet. De tre övriga är nyvalda ordförande i olika LO-fack, det vill säga kommunala underorganisationer till LO-distriktet. Men detta arbete utförs frivilligt. Flera dagar kommer de att behöva gå upp i ottan för att delta i LO-distriktets valarbete.
– Men det här känns viktigt. Det är ett ödesval och nu får en chans att lyfta frågor som är viktiga för LO-medlemmar, säger Laila.
– Behöver vi tillstånd för att hålla mötena? Och ska vi ha tält på plats? Det är Jimmy som ställer frågorna.
Fredrik skakar på huvudet.
– Nej inga tält och vi behöver inte heller några tillstånd för att dela ut flygblad och frukostpåsar. Det är bara att köra på.
Stevan är plötsligt tillbaka till frågan om vad de ska vara i påsarna. Han menar igen att det måste finnas med något ”ballt” och ”häftigt”. Något som ser så pass snyggt ”snyggt” ut att människor vill spara det.
– Någon form av profilgrej, sammanfattar han.
Fredrik skakar försiktigt på huvudet och hävdar att redan har ”garderoben full av profilgrejer”. Men Stevan låter sig inte nedslås.
– Kanske någon form av brosch eller snyggt märke, föreslår han.
Plötsligt kommer diskussionen tillbaka till ett annat tema. Hur ska man engagera fler fackligt aktiva än de själva? Hur ska man få fler att vara med och arrangera morgonmötena.
– Vi kan aktivera de som har gått maktutbildningarna, föreslår Laila. Tanken med dem är ju att de som varit med ska åta sig uppdrag.
Stevan håller med och berättar att han nyligen deltagit på en maktutbildning i regi av LO-distriktet. Kursansvarig var Viktor Risling från Seko Stockholm.
– Ja, det är ju en utbildning som ger kopplingen mellan facklig verksamhet och politiken. Man får också reda på hur man kan engagera sig politiskt. Var ingångarna finns någonstans. Det är superbra tvådagarsutbildning.
Laila påminner om att det är LO:s valkampanj som de är med och driver.
– Vi vill ju ha en socialdemokratiskt ledd regering, men vi driver inte en partipolitisk kampanj. Vi ställer de fackliga frågorna i förgrunden. Det är LO som är avsändaren och ingen annan.
Stevan håller med och säger att det är viktigt att LO också sätter press på Socialdemokraterna.
– På så sätt kan vi ju påverka. Det är beroende av vårt kampanjarbete. Det ger oss en gyllene chans att ställa krav. De är tvungna att lyssna på oss.
Mötet fortsätter och till sist blir alla detaljer i planeringen lösta. Stevan ser nöjd ut. Samtidigt konstaterar han att många är stressade tidigt på morgonen och måste skynda till arbetet.
– Men det blir ändå en bra profilering. Sedan ska vi följa upp morgonmötena med dörrknackning och fysiska möten med människor. Förhoppningsvis leder till det till att vi också för i gång samtal om politiken på arbetsplatserna. Det är det viktigaste.
Men det allra bästa valargumentet är kanske ändå ett helt annat. Stevan skrattar men håller med om att hans personliga historia förmedlar ett budskap som är långt viktigare än innehåller i de påsar som de ska dela ut tidiga morgnar. Han växte upp i Fittja i en familj med föräldrar och en äldre och en yngre syster. Mamman jobbade som städerska och pappan som busschaufför. Båda kom från det forna Jugoslavien och i familjen pratade de serbiska. Så småningom flyttade familjen vidare till Alby. Där bor fortfarande föräldrarna kvar medan Stevan och hans familj bor i Tullinge.
– Föräldrarna slet hårt och hade inte mycket tid för att hjälpa oss barn. Det vara bara att kavla upp armarna. Jag började också jobba tidigt, som 16-åring på McDonalds.
Vad går det då att lära av detta?
– Kanske att det finns en möjlighet att komma vidare även om startläget är tufft. Men det kräver att det finns starka fackliga organisationer som ser till att kollektivavtalen blir schyssta, som försvarar arbetarnas rättigheter och som vågar ställa politikerna mot väggen, förklarar Stevan.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
