Lika vackert som förbundet av medlemmar som utgör Seko. Vi är asfaltsläggare, lokförare, kundtjänstvärdar, brevbärare, kriminalvårdare, museipedagoger, banarbetare, vi tar hand om ungar på våra SiS-hem som hamnat snett, klättrar i kraftledningar långt ut i skogen, vi är sjömän och mycket mer därtill. Men trots våra olikheter har vi gått samman i övertygelsen om att solidariteten oss emellan gör inga hinder oöverstigliga, men öppnar upp en värld för oss att vinna. Tillsammans.
Detta blir min sista ledartext i vårt sista nummer av Första linjen. Som en konsekvens av den nya organisationen som klubbades på Sekos förbundskongress i maj 2025 kommer Seko Stockholms verksamhet att förändras efter årsskiftet och då kommer bland annat vår medlemstidning att sluta ges ut. I 12 år har vi gett ut vår tidning, de senaste åren tre nummer om året och den har gått ut till alla medlemmar. Förlåt till er där leveransen krånglat. Tack till er som medverkat, arbetat med och sett till att tidningen kommit ut. Mycket slit ligger bakom. Mycket hjärta. Att tidningen nu läggs ner betyder inte att vi inte tycker det är bra med en tidning. Tvärtom. Arbetarrörelsen måste nå ut till sina medlemmar. Den måste också nå ut till de som inte ännu är medlemmar. De som ännu inte sympatiserar med våra idéer om hur samhället borde byggas. Nu blickar vi istället mot andra sätt att göra det.
Samhället är kallt. Sedan 2006 har vi haft borgerlig majoritet i riksdagen. Vän av ordning vill kanske påpeka att vi haft socialdemokratisk regering några gånger sedan 2006, men majoriteten och därmed budgeten har varit borgerlig och höger. Det får konsekvenser, även på kommunal och regional nivå. Mindre summor pengar till kommuner och regioner betyder pengar som dras bort från bostadsbyggande, socialtjänst, förskolor, skolor och sjukhus, bland annat. Och kollektivtrafiken. Vi talar om fler arbetslösa, barn som inte uppmärksammas när de hamnar snett därför att samhället inte längre mäktar med, föräldrar som inte mäktar med och till slut en offentlig sektor som inte mäktar med. Har vi råd att fortsätta titta bort?
Det är val nästa år. 2026 kommer bli ett valår som är viktigt. Den senaste mandatperioden har den borgerliga regeringen tillsammans med SD gett oss högre pris på mediciner till gamla och sjuka, åtstramningar mot regioner som gjort att sjukhus fått varsla personal och där till och med moderatstyrda regioner blivit tvungna att minusbudgetera för att ha råd med sin verksamhet, A-kassan har blivit sämre och socialbidragen ska sänkas.
Läs mer:
Seko Stockholm 25 år – en tillbakablick
Allt samtidigt som Kristersson som statsminister gett Sverige 100 000 fler arbetslösa under sin mandatperiod. Då vill Kristersson ha ut ännu fler desperata människor som ska slåss om samma jobb på samma arbetsmarknad. Tror du att det är ett bra recept för att höja din lön och dina villkor på jobbet, att fler människor desperat kan tänkas ta ditt? Knappast. För fack och politik hänger ihop. Och om det fackliga löftet ska vara något värt i längden måste det kompletteras av en arbetarvänlig regering, med arbetarmajoritet i riksdagen.
Så, kamrater. Nästa år kommer det inte ut fler nummer av Första linjen. Istället ses vi kanske på gator och torg, på arbetsplatsen eller på en facklig utbildning. Eller på barrikaderna. För ett rött, rättvist och jämlikt Sverige. Tack för de här åren. Vi ses i kampen!
Alexander Petersson, ordförande Seko Stockholm
