Seko Stockholms höstmöte nominerade enhälligt Karin Åkersten till ny förbundsordförande i Seko. Sekos kongress hålls i Stockholm, den 8–10 juni 2021. Karin är stolt över det breda förtroendet från Stockholm.
– Många har uppmanat mig att ställa upp. Det gjorde att jag också valt att ställa upp. Med stöd följer också ett demokratiskt ansvar.
Karin föddes i Nacka, men familjen flyttade snart till Kopparmora på Värmdö. Hennes pappa arbetade på SSU, Hyresgästföreningen, ABF, partidistriktet och så småningom på Skärgårdsstiftelsen. Mamman jobbade som förskollärare. Båda var aktiva i rörelsen på olika sätt.
– Det var en stor släkt. Mamma var ett av åtta syskon och jag har 25 kusiner. Det var alltid en massa vuxna omkring mig som ofta diskuterade politik. Samtalen om samhället var en naturlig del av vardagen.
Efter gymnasiet började Karin jobba på tunnelbanan. Hennes äldre bror arbetade redan där och det var han som övertalade henne att söka ett jobb. Sedan började hon som förare vid Roslagsbanan. Där arbetar hon fortfarande.
– När jag började var jag 20 år, nu fyller jag 40. Det betyder att jag jobbat på Roslagsbanan i halva mitt liv. För mig har det varit lite av ett familjeföretag. Jag träffade min man där och även min svärmor arbetar på Roslagsbanan.
Läs mer:
”Karin Åkersten skulle bli en utmärkt ordförande även för hela förbundet”
Karin gick direkt med i facket och ganska snart fick hon uppdrag i Sekoklubben. Hon kom med i styrelsen och blev studieansvarig. Sedan fick hon bland annat ansvaret för att förhandla om personalens scheman.
– Men jag var olika mycket aktiv under olika perioder. Jag har tre barn, idag 5, 10 och 13, när de var små var jag föräldraledig och borta från det fackliga arbetet.
Länge var Ulf Brandt en av de fackliga ledstjärnorna vid klubben för Roslagsbanan. Han drog också in Karin i kretsen kring Seko Stockholm, även om han själv lämnade det fackliga arbetet i samma veva.
– Där blev jag ersättare i styrelsen, sedan ordinarie ledamot och 2017 valdes jag som ordförande för Seko Stockholm. Med det följde också en rad andra uppdrag. Jag är bland annat vice ordförande i LO-distriktet och deltar i samordningen med de andra förbunden inom 6F.
Karin är särskilt nöjd med att Seko Stockholm har lyckats bli en stark röst i debatten i Stockholm. Inte minst i frågor som handlar kollektivtrafiken. I de frågorna sker också en samordning med andra LO-förbund, särskilt med Kommunal som organiserar busschaufförerna. Karin månar också om den fackliga-politiska samverkan. Hon är själv aktiv socialdemokrat och tycker det är viktigt att medlemmar i Seko tar på sig politiska uppdrag.
– Det är avgörande att personer med erfarenhet av LO-yrken finns inom politiken. I annat fall är risken stor att politiken ensidigt präglas av tjänstemännens perspektiv.
Läs mer:
Enhälligt höstmöte nominerade Karin till förbundsordförande
Genom sitt fackliga engagemang har Karin fått starkt engagemang för en rad frågor. En sådan är anställningstryggheten.
– Seko är väldigt tydliga i LAS-frågan. Vi accepterar inte några försämringar av anställningstryggheten. Samtidigt sitter arbetarrörelsen i en rävsax. Jag är glad över att vi slapp en M-KD regering som skulle styra med stöd av SD. Det är också centralt att hålla ihop LO i synen på arbetsrätten. Ett splittrat LO skulle försvaga vår möjlighet att påverka. En annan fråga som är viktig för mig är dragkampen på EU-nivå om minimilönerna. Där är det viktigt att Sverige får undantag från de direktiv som nu planeras. Skulle Sverige tvingas att införa minimilöner skulle den svenska modellen, som bygger på att parterna sluter avtal, undermineras.
Det som ligger Karin allra närmast om hjärtat är kanske samtidigt att bygga den egna organisationen.
– Det handlar om att organisera, utbilda förtroendevalda och stärka det lokala fackliga arbetet. En hög facklig organisationsgrad är avgörande. Men det räcker inte. Det behövs också en lokal facklig förankring.
På flera av de typiska Seko-arbetsplatserna i Stockholm finns också en sådan lokal förankring. Karin har mött många av de personer som bär upp verksamheten.
– Ja, det finns verkligen lokala klippor som drar ett enormt lass och skapar trygghet för många andra. De tar ett jätteansvar, inte bara för det fackliga arbetet utan för hela arbetsplatsen.
Sedan 2017 sitter Karin med i förbundsstyrelsen. Det har vidgat perspektivet. Ibland har det lett till att hon tycker att frågor blivit mer komplexa.
– Jag inser att det ibland också måste fattas tuffa beslut. Det går inte att alltid göra alla nöjda. Då krävs mod för att fatta beslut.
I den fackliga världen finns detta inbyggt. Kollektivavtalen är alltid en kompromiss med arbetsgivaren. Vi får aldrig helt som vi vill, även om vi förstås ska driva våra krav så långt det går.
Sedan är det först inte bara tufft att vara facklig ledare, det är också roligt. Hade Karin inte haft den inställningen skulle hon knappast ha kandiderat till förbundsordförande.
– Och det roliga är när man lyckas. När vi värvar fler medlemmar och när nya klubbar bildas. I Seko Stockholm har det därför varit väldigt uppiggande med A-gruppen, det vill säga de som besöker arbetsplatser och organiserar anställda. Sådana satsningar är en investering för framtiden. Det vinner vi på i längden.
Läs mer:
Seko Infranord nominerar Karin Åkersten till ny förbundsordförande för Seko
Den svenska fackföreningsrörelsen har ett långt och fantastiskt arv. Utan organiserade anställda hade Sverige varit ett annat land. Samtidigt är inte Karin en person som nostalgiskt tittar tillbaka.
– Nej, det är nödvändigt att förnya sig. Vi kan inte snegla på hur det var för 100 år sedan. Lyckas vi inte förnyas oss finns risk för att de fackliga organisationerna till sist dör svältdöden. Exempelvis måste vi utveckla vår kapacitet att organisera digitala utbildningar och mötesplatser, en utveckling som drivits på nu under pandemin. Vi måste också hitta fler och nya former för kommunikation och för att också få med anställda som har en svag ställning på arbetsmarknaden, som dem med allmän visstid.
Hur det kommer att gå i valet till förbundsordförande återstår att se. Allt talar för att det kommer att finnas flera kandidater. Om Karin blir vald kommer hon fortsätta att driva den politik som Seko står för idag. Det kommer med andra ord inte att bli några tvära kast.
– Men det första jag kommer att göra, om jag skulle bli vald, är att ha möten och dialog med olika konstellationer inom Seko, både med regioner och företrädare för olika branscher. För att kunna göra ett bra jobb är det viktigt att lyssna på andra och vad de vill.
Text: Mats Wingborg
Foto: José Figueroa
