En arbetare som jobbar tungt med kroppen eller arbetar skift och obekväma tider – eller både och – har sällan möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter eller tider. Att flexa lite för att hämta barnen tidigare på fredagen eller kunna gå till frissan går inte. Inte heller att jobba hemifrån eller ”vobba”. Vid sjukdom får man dessutom avdrag för karensdag.
Att arbeta på obekväm arbetstid, alltså utanför kontorstid, kan – förutom att det naturligtvis påverkar vårt sociala liv – leda till att vi lever kortare tid. Att arbeta med kroppen, att behöva genomföra tunga lyft och utsättas för vibrationer sliter på vår fysiska hälsa. Den genomsnittlig livslängd ökar för samtliga grupper i Sverige, men med ett stort undantag: arbetarkvinnor.
I vårt samhälle borde vi värna om allas möjlighet till återhämtning och vila. I stället tillåter vi företagen att göra vinster genom att försämra arbetares hälsa. På bekostnad av patienternas, barnens, de gamlas och resenärernas säkerhet.
Som arbetare får vi inte fler semesterdagar, bättre förmåner eller tryggare anställningar (med hyvlingens intåg är allt möjligt) oavsett hur länge vi slavar på i samma firma.
En arbetare kanske inte ens orkar hela vägen fram till pension. Eller når dit men med en kropp som är sliten och värker. Nu ska vi dessutom jobba ännu lite längre. Pensionsåldern är också samma, oavsett våra villkor på vägen dit.
Det borde vara möjligt att på det stora hela dela lite mer på bördan. Att se till att de som slits allra mest får möjligheten till arbetstidsförkortning och längre ledigheter redan under tiden de arbetar. För att låta människor nå fram till pensionsåldern utan att vara helt utslitna kunde vi dela på de tyngsta jobben. Och samtidigt se till att även alla kan leva på sin lön. Det är en förutsättning för att alla ska få en pension att njuta av.
De senaste varslen och konflikterna på vår arbetsmarknad visar tydligt att arbetarna kräver mer än bättre löner. Vi vill ha villkor som går att arbeta under, kunna planera våra liv och leva ända fram till pension. För att uppnå detta borde vi exempelvis sätta stopp för upphandlingar som ensidigt går ut på att billigaste budet vinner – och som därmed godkänner att de anställda ska betala företagets vinst med sin hälsa.
Karin Åkersten, ordförande Seko Stockholm
