Seth Gestelius tvingades sluta på sin 67-årsdag – trots de nya reglerna om rätten att jobba till 68. Efter över 40 år på Posten sades han upp. ”Jag har varit där sedan 1974 och har inte en enda prick på mig”.
Dagen före julafton blev han inkallad till terminalchefen på Årsta brevterminal som sa att han skulle bli tvungen att sluta. Precis före nyår ringde samma chef och sa att han var uppsagd.
– Jag blev deprimerad. Det kom så plötsligt.
Det hade gått ett rykte på golvet om att han skulle sägas upp och arbetsgivaren hade tagit in nya som skulle läras upp.
– En kollega sa i förbifarten ”du ska ju gå i pension”. Jag tog det först som ett skämt. Produktionschefen hade pratat med kollegorna men inte med mig, berättar han.
Seth Gestelius vädjade till terminalchefen om att få jobba fram till april i alla fall, men fick inget gehör för det. Han förlorade i ett slag den inkomst som han bland annat skulle använda för att betala av en skuld och komma på fötter igen.
Läs mer: ”PostNord använder kryphål i kollektivavtal”
Redan för ett och ett halvt år sedan fick han höra om riksdagsförslaget och rätten att jobba till 68. Han visste redan då att han inte ville gå i pension vid 67.
Sedan 2000 har han jobbat natt med brevsortering på Årsta brevterminal, ibland mellan kvart i tio på kvällen till halv åtta på morgonen. Schemat har blivit sämre. Det är tunga pass som sliter på kroppen, men han har ändå trivts med att hålla igång. Den sociala biten av jobbet har varit viktig. Det ganska monotona arbetet beskriver han som nästan meditativt.
– Att gå och vara ledig är ingenting för mig. Jag vill ha något att göra i stället för att sitta hemma framför tv:n.
Kjell Björklund som är terminalchef på Årsta brevterminal vill inte kommenterar enskilda personalärenden. Han hänvisar till kollektivavtalet som skrevs för tre år sedan och som gäller fram till den sista juli i år. I avtalet står den gamla åldern – att en anställning ska upphöra vid 67 års ålder.
Enligt avtalet får de som fyller 67 efter den första augusti däremot jobba kvar till 68, enligt PostNords tolkning.
– Det känns för jävligt. Vi är så få och jag har jobbat så länge i företaget. Det kommer in nytt folk hela tiden, som ska ringas in. Många orkar inte med arbetet utan slutar. Hur ska det hålla i längden? undrar Seth Gestelius.
Läs mer: PostNord – konkurs, omställning eller förstatligande
Sista dagen när han skulle bli avtackad gick han inte dit.
– Jag kände mig inte uppskattad. Jag gick ut med mina arbetskamrater i stället.
Hans födelsedag, den sista januari, blev den sista arbetsdagen på det företag han arbetat på i över 40 år.
Samma månad höjdes den officiella åldersgränsen för hur länge man har rätt att ha kvar sin anställning, från 67 till 68 år.
– Jag tycker att det är märkligt att ett företag som PostNord, som ägs av staten, inte följer riksdagens beslut, säger Seth Gestelius.
Text & foto: Ida Karlsson
