Kamo Poghosyan tar emot i receptionen på Rättsmedicinalverket. Bakom glasförsedda luckor sitter vaktpersonal. Både männen och kvinnorna är klädda i svarta byxor, skjorta och slips. De ler vänligt bakom glasfönstret och meddelar att väskor, mobiltelefoner, kameror, nycklar, datorer och ytterkläder ska låsas in i särskilda boxar.

I över tre år pågick renoveringen och om-byggnationen av Nationalmuseum. Hösten 2018 öppnades portarna till det iordninggjorda museet. Publiken strömmar dit och nästan varje dag ringlar sig en kö utanför ingången vid öppning. Förnyelsen och upprustningen av museet har blivit en succé. Men besökarna får inte se allt, framför allt ser den inte allt arbete som personalen gör bakom kulisserna. Totalt har museet drygt 150 anställda. En av dem är Bo Gustafsson, vaktmästare och sedan länge medlem i Seko. Han är den enda i personalen som tillhör ett LO-förbund. Alla vet vem han är, för alla är beroende av hans tjänster. Men alla kanske inte vet vad han heter i efternamn, för det mesta kallas han för ”Bosse”.

I Sekos lokaler på Barnhusgatan samlades ett 50-tal Seko-medlemmar, tillika anställda vid SOLReneriet. Efter att företaget kollapsat vill de nu höra vad som händer med deras anställningar. Seko ställer krav på fortsatta jobb.

Klockan är 9.30 och arbetet vid Postnord IPS har gått in i en något lugnare fas. Betydligt stressigare var det klockan fyra på morgonen. Då

Ljudet av vibrerande tågskenor blir starkare. Det hörs att ett tåg närmar sig genom tunneln mot plattformen. Det sista tunnelbanetåget närmar sig stationen i Bergshamra.

Hattie Craig, fackligt aktiv i PCS Public and Commercial Service Union, arbetar på heltid för Momentum-rörelsen i Storbritannien. Det är en gruppering inom Labour (motsvarigheten